Avsnitt 25
Tro det eller ej så bryr jag mig inte ett dugg om han var känd eller inte, jag gillar honom för hans personlighet och för hur han är som människa. Snäll, omtänksam, rolig, jordnära… och jag måste ju erkänna att han ser helt okej ut också för den delen.
Justin:
- Thank you guys for the amazing show, and I wanna thank everyone who’s been with me during this past 4 months on my My World-tour. It’s been awesome! You’re the best fans ever! Good night!
Alla skrek och jag gick av scenen och log för mig själv. Nu var jag klar, efter 86 shower världen över, så var min turné slut. Det hade varit helt fantastiskt men det ända jag kunde tänka på just nu var att få komma hem. Hem till Atlanta, hem till Chloé. Så fort jag kom tillbaka till hotellet packade jag allting och sen lade jag mig i sängen. Jag var helt slut och somnade så fort jag lade huvudet på kudden. Det enda jag drömde om den natten var Chloé…
- Justin! Vakna! Vi ska åka hem idag, flyget går om två timmar. Sa Kenny och ruskade mig så att jag vaknade.
Jag flög upp ur sängen och klädde på mig.
- Saknat Chloé va? Frågade Kenny och log. Även om jag inte hade sagt något så förstod han. Han kände mig ganska väl nu, efter att ha följt efter mig in princip varenda dag de senaste tre åren…
- Om jag har! Utbrast jag och flinade.
Jag följde med honom ut till bilen och vi åkte iväg till flygplatsen. Vi fick gå in genom bakvägen på flygplatsen, för vid ingången var det fullt av fans och paparazzi. Hur visste de att jag var här? Plötsligt insåg jag vem det var som hade sagt det. Jag! Jag skrattade för mig själv när jag kom ihåg mitt senaste tweet igår som sa att jag skulle flyga hem imorgon. Jag borde kanske tänka efter innan jag skriver vissa saker. Men jag vet hur mycket fansen gillar att jag håller dem uppdaterade med vad jag gör. De känner att de på något sätt är med mig och får en känsla av att jag bara är en vanlig människa, precis som alla andra. Och om det gör mina fans glada, så gör jag det! Hade det inte varit för mina fans, hade jag aldrig varit där jag är idag. Jag hade inte fått chansen att få åka till dessa fantastiska ställen världen över, och vem vet, då kanske jag inte hade fått träffa Chloé?
Chloé:
Jag låg och sov och väcktes av att min mobil ringde. Jag kollade på displayen och mitt hjärta hoppade till. Justin…
- Hello beautiful! Sa Justin glatt.
- Heeeej! Har du landat nu?
- Ja det har jag! Förresten, titta ut genom fönstret…
- Vadå? Frågade jag förvirrat.
- Bara titta ut genom fönstret, upprepade han.
Vad menade han? Jag drog bort gardinen och tittade ut genom fönstret som ledde ut till balkongen. Och där stod han… Justin. Jag öppnade balkongdörren och slängde mig i hans famn.
- JUSTIN!!!!! Utbrast jag och började nästan gråta av lycka. Han lyfte upp mig och snurrade runt mig, precis som i en romantisk film. Sen ställde han ner mig och tog mitt ansikte mellan hans händer.
- Få se på dig! Sa han och granskade mitt ansikte. Inte ändrats ett dugg, sa han nöjt. Gud vad jag har saknat dig! Vad tänkte jag med som kunde lämna dig i FYRA MÅNADER! Jag har tänkt på dig varje dag, varje timma, varje minut, varje…
Jag avbröt honom och kysste hans läppar. Han besvarade kyssen och lyfte upp mig samtidigt som jag lade mina ben runt hans höfter. Han lyfte in mig till mitt rum och lade mig ner på sängen och kysste mig passionerat. Vi avslutade kyssen och tittade på varandra en lång stund.
- Wow! Jag kan inte förstå att jag äntligen är här, hos dig! Sa Justin och log.
- Och jag kan inte fatta att du är här hos mig, skrattade jag och log ännu bredare.
- Hur mår min sötnos?
- Jag mår bra, nu när du är här! Och du? Helt slut eller?
- Haha ja, ganska trött måste jag ju erkänna, men jag är så glad när jag får vara hos min shawty, sa Justin och log flörtigt.
- Naaw, du är väl för söt!
Han reste sig upp och tittade runt i mitt rum.
- Inget dåligt rum du har, sa han imponerat medan han öppnade dörren till badrummet. Mm, stor dusch, det gillar jag! Sa han och blinkade med ena ögat.
Jag slog till honom lätt i magen.
- Tänk inte ens tanken! Skrattade jag.
- Vadå? Frågade han oskyldigt.
Vi satt och pratade i flera timmar och jag satt fortfarande i pyjamas.
- Jag måste bara ta en dusch, stannar du eller måste du åka hem?
- Jag stannar en stund till, men jag har lovat mamma att vara hemma med henne ikväll, sa han lite besviket. Ska du duscha själv eller vill du ha sällskap? Frågade han och flinade.
- Haha dream on babe! Skrattade jag. Jag kommer strax, lovade jag och stängde badrumsdörren och tog av mig kläderna och hoppade in i duschen. Shit, jag glömde ta med mig underkläder, upptäckte jag när jag hade duschat klart. Jag virade in mig i en handduk och gick ut till sovrummet. Jag såg inte Justin någon stans och antog att han kanske åkt hem i alla fall. Men när jag öppnade min walk-in closet stod han där och rotade i mina lådor. Jag stirrade förvånat på honom.
- Jag föreslår dem här, sa Justin och höll upp ett par svarta spetstrosor och en matchande BH.
- JUSTIN! Vad gör du? Skrattade jag och sträckte mig efter underkläderna, men han höll dem ovanför mitt huvud så att jag inte nådde dem.
- Hm, eller dem här, sa han fundersamt och tog fram ett par stringtrosor och flinade. Kan du inte prova dem,
så får jag se vilka som passar bäst? Fortsatte han och såg hur det glimtade till i hans ögon.
- Haha ledsen att svika dig men: KOMM
ER ALDRIG ATT HÄNDA!
Justin såg besviken ut men sen log han igen.
- Joho, det tror jag visst! Vad är du så generad över? Jag har redan sett dig i underkläder, och det finns ingenting att skämmas över där, kan jag meddela! Sa jag och blinkade.
Justin:
Hennes kinder blev ännu rödare och jag njöt över sättet jag fick henne att känna. Hon var så söt när hon rodnade. Hon fnissade och gick sedan in till badrummet för att byta om. Några sekunder senare öppnades dörren igen och där stod hon, endast klädd i BH och trosor.
- Sååååå vad tycker du? Blir det här okej? Frågade hon och skrattade åt mitt ansiktsuttryck.
Jag kunde inte svara, jag bara stirrade på henne. Jag kunde inte släppa henne med blicken, hon var så snygg, söt, vacker och sexig på samma gång. Hur var det ens möjligt? Undrade jag.
- Jag tar det som ett ja, skrattade hon och kysste mig på kinden.
Jag var så glad över att turnén äntligen tagit slut, och jag säger bara tack gode gud som gjorde så att Chloés pappa fick ett jobberbjudande i Atlanta… för det måste ha varit Gud, vem annars kan göra någon sådan fantastisk sak? Tänkte jag och skrattade för mig själv. Jag lade mina händer runt hennes midja och drog henne närmare mig och njöt av detta ögonblicket. Här och nu.
Avsnitt 24
Jag drog en djup suck innan jag nervöst knappade in hennes nummer. Efter några signaler hörde jag äntligen hennes röst igen.
- Hej det är Chloé!
- Heeeeej sötnos! Det är Justin. Gud vad jag saknar dig! Men vad menar du med smset? Har det hänt något? Varför kan jag inte komma?
Jag hörde hur orolig och töntig jag lät, men jag kunde inte hjälpa det. Jag satt spänt och väntade på hennes svar….
- Ja, jag är ledsen men jag har träffat en ny…
- VAA?
Jag var helt spänd i hela kroppen och kämpade för att hålla tårarna inne. Men sen hörde jag hur hon började skratta.
- Haha nej förlåt, jag skojade bara med dig älskning! Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bli tillsammans med någon annan! Jag ville bara höra hur du reagera…
- Phew! Ja då skulle du ha sett mig i verkligheten. Jag var nära på att börja gråta, erkände jag generat.
- Naaw sötnos! Men hur som helst, helt ärligt så kan du inte komma till Sverige! Men…
- Men…? Upprepade jag nyfiket. Vad skulle hon säga? Skulle jag få träffa henne?
- Men jag har en överraskning till dig som jag tror att du kommer gilla.
- Vadå? Frågade jag ännu nyfiknare.
- Haha vem är det som är nyfiken nu va?
- MEN BERÄTTA! Uppmanade jag ivrigt.
- Haha okejdå… pappa fick ett jobberbjudande i USA så…
Jag kände hur hela jag hoppade till av lycka, kunde hon mena att…?
- Vi har flyttat! Till USA! Skrek hon.
- VAAA? Skojar du? Gud vad kul! Varför har du inte berättat något? När? Var??
- Haha ta det lugnt! Det är liksom andra delen av överraskningen… vi har flyttat till Atlanta!
- Skojar du med mig? Utbrast jag än en gång. Det här var för bra för att vara sant! Chloé hade flyttat, och av alla ställen i världen så bodde hon nu bara en kvart ifrån mitt hus! Jag var så glad att jag knappt kunde sitta still. Precis när jag skulle berätta hur glad jag var så ringde någon på andra luren. Scooter… Jag kollade på klockan och insåg att jag var försenad.
- Shit, ledsen Chloé men Scooter ringer nu och jag skulle vara vid soundchecket för tjugo minuter sen! Men gud vad kul! Jag är i Sydney just nu och det här är min sista konsert så jag kommer hem om tre dagar! Måste gå nu, men jag älskar dig!
- Jag längtar redan, Älskar dig med!
- Och en sista sak, du är min one less lonely girl kväll, även om du inte kan vara med mig på scenen så är du alltid med i mitt hjärta.
Sen lade jag på och sprang till konsertarenan. Hoppas Scooter inte dödar mig nu… men jag brydde mig inte speciellt mycket. Turnén var snart slut och jag skulle äntligen få träffa Chloé igen! Men nu skulle jag inte behöva åka hela vägen till Sverige för att göra det. Och nu kunde jag träffa henne varje dag.
Chloé:
När han sa det där kändes det som om mitt hjärta smälte. Han var så gullig! Och han verkade definitivt inte ha glömt mig… Jag kunde inte fatta att jag skulle få träffa honom om tre dagar. TRE dagar? Efter alla dessa veckor och månader av väntan och längtan så skulle jag äntligen få vara i hans famn igen, kyssa hans mjuka läppar.
Jag gick in på datorn och kollade facebook och twitter. Jag såg att Justin hade gjort ett nytt tweet för bara en minut sedan.
Jag log för mig själv och twittrade,
Jag loggade ut och stängde ner datorn. Runt omkring mig låg flyttkartonger och väskor. Jag hade inte orkat packa up allt men nu var det kanske dags att sätta igång. Efter två timmar var jag klar. Jag hade hängt upp alla mina kläder i min walk-in closet, men den var långt ifrån full! I min gamla garderob fick kläderna knappt plats, men den här var mycket större. Jag bestämde mig för att åka in till köpcentret och shoppa lite nya kläder. Jag hade ju inte fått några nya kompisar ännu så jag hade inte så mycket annat att göra. Men det blir nog bättre när jag börjar skolan. Det var ju bara in princip ett helt sommarlov tills dess… men jag hade ju Justin, och det räckte ju gott och väl! Jag hoppade snabbt in i duschen och bytte om till ett par jeansshorts och
en blus. Shoppingmallen låg bara någon kilometer från
vårt hus så jag gick dit. Vädret var soligt och varmt
och jag njöt över att äntligen få lite sommar efter
den kalla vintern i Sverige. Inne i köpcentret
var det fullt med folk och mitt i fanns en stor
fontän. Affärerna var så mycket roligare här
än i Sverige. Jag köpte en massa kläder på
Abercrombie and Fitch, min nya favoritaffär,
och smycken på Forever 21. Dem var billiga,
men snygga. Jag kollade runt i lite olika
affärer medan jag önskade att Jenny hade
kunnat vara här just nu, det är så mycket
roligare att shoppa med en tjejkompis.
Jag köpte en smoothie och satte mig sedan på en
Bänk i parken utanför och ringde henne. Jag hade
ju faktiskt inte pratat med henne sedan jag flyttade.
Jag hade haft fullt upp med att tänka på det nya huset
och allt annat nytt. Jenny blev jätteglad när jag ringde men sa att hon saknade mig redan och att hon hade så tråkigt att hon inte visste vad hon skulle göra. Jag tröstade henne med att jag också saknade henne och att det inte var i närheten lika kul att shoppa utan henne, inte ens i de här roliga affärerna. Hon berättade vad som hade hänt där hemma, vilket inte var speciellt mycket, och jag beskrev vårt nya hus och berättade om mitt senaste samtal med Justin. Vi bestämde att hon skulle komma och hälsa på någon vecka i slutet av sommarlovet och jag lovade att hon skulle få träffa Justin då. Hon var nog en av hans största fans, utan tvekan. Inte kanske så att hon skulle svimma när hon ser honom men det var inget snack om hon gillade honom eller inte. Hon älskade honom! Men jag kan ju inte direkt säga emot henne, jag älskade ju trots allt honom jag med, men kanske på ett annat sätt.
Det var ju faktiskt genom Jenny som jag hade börjat gilla honom från första början. Först hade jag inte varit särskilt förtjust i den där Justin Bieber som alla pratade om, men ju mer och mer Jenny pratade om honom så växte mitt intresse och jag började faktiskt gilla hans låtar. Jag tycker fortfarande att det finns många låtar som är mycket bättre än hans, men han är grymt duktig på att sjunga… och dansa, och spela gitarr och trummor och piano och allt var det var. Men det var inte därför jag gillade honom. Tro det eller ej så bryr jag mig inte ett dugg om han var känd eller inte, jag gillar honom för hans personlighet och för hur han är som människa. Snäll, omtänksam, rolig, jordnära… och jag måste ju erkänna att han ser helt okej ut också för den delen.
Avsnitt 23
Jag hade ett eget badrum! Den andra dörren ledde till något nästan ännu bättre, en walk-in closet! Jag stod och hoppade upp och ner och var helt överlycklig. Mamma och pappa kom in och jag kramade om dem båda.
- Tacktacktacktacktack! Det är hur fint som helst!
- Haha vad kul att du tycker om det. Log pappa. 
- Och ett eget badrum? Och en walk-in closet?! Skojar ni med mig?
- Nej älskning, det är du värd.
- Åh, jag älskar er! Utbrast jag och kramade om dem igen.
Jag vaknade av en massa hamrade och spikande.
Jag lade kudden över huvudet och försökte somna
om med det var omöjligt. Jag öppnade ögonen och
för en sekund glömde jag bort vart jag var.
Men sen kom jag ihåg. Jag var i mitt nya rum,
i vårt nya hus, i Atlanta, i USA! Jag satte mig upp
och gäspade. Jag hade sovit som en liten bebis,
sängen var så skön. Vad var klockan egentligen?
Jag hade inte hunnit packa upp min väckarklocka ännu så jag gick upp till mobilen som satt i laddaren. Klockan var redan halv tolv! Jag gissade att jag hade sovit så länge på grund av tidsomställningen plus att jag hade varit spänd och nervös inför flyttningen. Golvet var kallt mot mina bara fötter och jag rös till. Ur en av väskorna rotade jag fram min morgonrock som jag satte på mig. Jag gick ut på balkongen, jag vet, jag hade en alldeles egen balkong, och andades in den ljumma sommarluften. Kunde det bli bättre än så här? Tänkte jag. Men det kunde det tydligen, insåg jag snabbt. För nere i trädgården skymtade jag lite turkost vatten. Jag gnuggade mig i ögonen som fortfarande var sömniga. Var det vad jag trodde att det var? Jag skyndade ner för trapporna och stötte på en massa hantverkare på vägen, vilket förklarade allt hamrande och spikande. Jag sade snabbt hej till mamma som stod i köket och gjorde frukost och gick sedan ut till altanen och trädgården. Vid altanen fanns en pool. Jag hade varit helt upptagen med att kolla runt i alla rum inuti huset att jag helt glömde av att se hur det såg ut utanför. Ett leende spreds över mina läppar. Det här var för bra för att vara sant! Vattnet var klart och glittrade till i morgonsolen.
Jag bestämde mig för att ta ett morgondopp och inviga poolen. Inne i huset mötte jag pappa.
- En pool! Skojar du med mig eller? Varför berättade du inte det igår? Utbrast jag.
- Haha jag ville att det skulle bli en överraskning! Jag vet hur mycket du alltid har önskat att få en!
- Tack pappa, du är alldeles för snäll! Men nu hoppas jag nästan att du inte kommer med några mer överraskningar för jag tror inte att jag klarar av mer!
Pappa skrattade åt mig.
- Kul att du trivs gumman!
- Jag tänkte ta ett dopp i poolen, ska du med?
- Nej jag tror att jag ska hjälpa mamma med frukosten, eller ska jag kanske säga lunchen? Haha! Men skynda du dig och bada innan vi ska äta!
Jag letade fram min bikini i en av väskorna och bytte om. Vattnet var förvånansvärt varmt. När jag kom upp ur poolen torkade jag mig med en handduk och satte mig vid köksbordet med mamma och pappa.
Justin:
Jag satt på flygplatsen och väntade på flyget till Sydney. Det var bara två dagar kvar tills turnén var slut och det här var min sista konsert. Även om jag älskade att vara på turné och uppträda varje kväll och få träffa alla mina fans världen över så skulle det bli skönt att få komma hem. Jag var helt slut. Hur många konserter hade jag gjort? 86 eller något? Jag tänkte på alla fantastiska platser jag hade varit på. Europa, Sydafrika, Japan… Men hur vackra alla ställen än var så kunde jag inte sluta tänka på Chloé. Jag hade inte hört något av henne på mer än tre veckor nu! Tänk om hon hade glömt mig? Inte gillade mig längre? Eller träffat någon annan kille? Nej, det kunde hon väl inte? Jag saknade henne så himla mycket och längtade verkligen tills jag skulle få träffa henne igen. Jag hade tjatat på mamma, Scooter och Usher om jag inte kunde få åka till Sverige och hälsa på henne under turnén, men de enades om att det skulle ”få mig att tappa koncentrationen” eller något annat dumt. Mamma hade däremot gått med på att jag skulle få hälsa på henne efter turnén, men först var jag tvungen att åka hem och vila i några dagar. Jag hade helst velat åka direkt från Sydney till Sverige, men jag tyckte att det var bäst att inte klaga. Med det schemat jag har, så var jag glad att få chansen att träffa Chloé överhuvudtaget. Även om jag självklart önskar att jag hade kunnat få vara med henne varje dag. Få höra hennes glada röst, hennes härliga skratt, och se hennes vackra leende eller få ha hennes underbara läppar mot mina när vi kysser varandra. Känna hennes kropp mot min… Allt tänkande på Chloé fick mig bara att sakna henne ännu mer. Jag skrev snabbt ett flörtigt sms till henne och tryckte på skicka.
Hej baby, fortfarande okej om jag kommer till Sverige eller? Eller nej, bryr mig faktiskt inte, jag kommer i vilket fall som helst. Står inte ut en minut till om jag inte får träffa dig!<3
Jag log för mig själv när mobilen surrade till. Men efter att jag förväntansfullt läste hennes meddelande, kände jag hur hela min kropp sjönk ihop. Var hon allvarlig?
Nej ledsen, men det går inte att du kommer till Sverige…
Var det som jag hade befarat? Var hon ihop med någon ny? Eller tekniskt sett var vi ju inte riktigt tillsammans, men ändå! Jag kunde inte tro att det var sant… Jag var tvungen att ringa henne. Jag drog en djup suck innan jag nervöst knappade in hennes nummer. Efter några signaler hörde jag äntligen hennes röst igen.
- Hej det är Chloé!
- Heeeeej sötnos! Det är Justin. Gud vad jag saknar dig! Men vad menar du med smset? Har det hänt något? Varför kan jag inte komma?
Jag hörde hur orolig och töntig jag lät, men jag kunde inte hjälpa det. Jag satt spänt och väntade på hennes svar….
Avsnitt 22
- Vänta, vad sa du?
- Att skolan är bra och att det finns roliga affärer?
- Nej, det där innan!
- Att du kommer trivas i Atlanta?
Jag hade alltså inte hört fel. Vi skulle flytta till Atlanta. Atlanta som i Atlanta där JUSTIN BIEBER bor?!
Det här var bara för bra för att vara sant! Jag kände hur det sprätte till i hela kroppen. Jag skulle kanske äntligen få träffa honom igen! Hans turné borde vara slut snart och då kunde vi vara med varandra varje dag…
- Värst vad du såg glad ut! Sa pappa förvånat.
- Ja, ni har nog rätt! Det blir nog bra för mig att flytta. Att börja på en ny skola och träffa nya människor.
- Åh, du låter så vuxen och mogen. Tänk att vår dotter har vuxit upp och blivit så här smart och vacker! Jag är så stolt över dig.
Jag kramade om pappa och pussade honom på kinden.
- 2 veckor… jag måste nog börja packa redan nu!
Mina föräldrar skrattade åt mig när jag sprang uppför trappan och upp till mitt rum. Det första jag gjorde var att ringa Jenny och berätta att jag skulle flytta. Hon lät helt förstörd.
- Men vad ska jag göra när du har åkt? Vem ska jag då vara med? Jag kommer sakna dig så himla mycket Chloé!
- Jag vet, suckade jag. Och jag kommer att sakna dig med! Men vi får absolut inte tappa kontakten. Jag lovar att komma och hälsa på dig så ofta jag kan, och så får du komma till USA och hälsa på mig när du har lov.
Jenny var fortfarande väldigt ledsen.
- Men vänta lite… Atlanta? Är inte det där Justin bor?
- Jo…
- Men Chloé! Utbrast hon och lät mycket gladare. Då får du äntligen träffa honom igen.
- Ja, jag vet. Eller jag hoppas det i alla fall.
- Åh vad jag är glad för din skull! Jag sa ju att allt skulle ordna sig. Kanske inte på det sättet jag hoppades men jag överlever. Vi får bara lova att hålla kontakten och aldrig glömma varandra. Usch vad jag kommer sakna dig Chloé!
- Jag kommer sakna dig mer! Sa jag. Sen lade vi på.
2 veckor senare…
Det var skolavslutning. Alla sa hejdå och vi gav varandra våra mobilnummer så att vi kunde prata med varandra när jag hade flyttat. Jag och Jenny kramade om varandra extra länge och båda grät. Allting där hemma var färdigpackat och imorgon skulle vi åka. Jag var ledsen över allt jag var tvungen att lämna hemma, mina kompisar och släktingar, men samtidigt såg jag fram emot vad som väntade mig i USA. Atlanta… och Justin.
Vi hade nästan inte hört av varandra någonting. I början ringde han och smsade varje dag, men med tiden som gick så blev det mer och mer sällan. Det blev svårt med tiderna och tidskillnaderna. Han hade konserter och jag hade skola. Han var vaken när jag sov och tvärtom. Jag undrade hur det skulle bli när vi träffade varandra igen. Han kanske hade kommit över mig. Träffat någon annan. Jag försökte skaka bort tanken. Jag hade i alla fall inte kommit över honom. Inte en sekund!
- Taxin är här! Ropade pappa. 
- Kommer! Ropade jag tillbaka.
Jag såg på mitt rum en sista gång.
Det kändes sorgligt att åka härifrån, men ändå ganska skönt. Att få börja om på nytt. Jag tog min väska och sprang ner för trappen. Pappa lade in de sista väskorna och flyttkartongerna i taxibilen, vi fick beställa en extra stor så att allt bagage skulle få plats. Pappa lade armen om mina axlar och tillsammans stod vi och tittade på huset. Huset där jag hade föds, lärt mig gå, firat alla dessa födelsedagar och jular, och allt annat, både roliga och sorgliga saker som vi hade upplevt. Men nu kändes det dags att börja på något nytt…
- Kommer ni? Ropade mamma stressat. Vi måste åka nu så att vi inte missar planet!
Vi satte oss i taxin och åkte till flygplatsen.
- Är ni redo att se ert nya hus? Frågade pappa förväntansfullt.
- Jaaaa! Ropade jag och mamma ivrigt.
Han svängde runt hörnet och saktade ner. Han stannade bilen och vände sig mot mig i baksätet.
- Välkommen till ert nya hem, sa han och log.
Jag hoppade ur bilen och tittade upp mot ett stort vitt hus. Huset var hur fint som helst och säkert dubbelt så stort som vårt gamla i Sverige.
- Åh pappa! Det är jättefint! Skrek jag och kramade om honom.
- Tycker du det gumman? Vad roligt!
Jag började ta mina väskor men pappa tog dem ur handen på mig.
- Jag tar det här, gå du och kolla in ditt nya rum. Sa han och blinkade.
- Tack! Utbrast jag och sprang upp mot huset.
Huset var lika fint inuti som utanpå. Köket var modernt inrett och vardagsrummet var ljust och luftigt. Det var inte riktigt klart ännu och det stod lite målarburkar och verktyg här och där.
Jag gick upp för trappan och öppnade dörren till vad som skulle vara mitt nya rum.
Rummet var precis vad jag önskade mig. Snyggt och stilrent men ändå mysigt. Sängen var upplyst av lampor i golvet. I rummet fanns även en fåtölj, ett skrivbord och en TV.
På ena väggen fanns två dörrar. Jag öppnade den ena och kom in i ett jättefräckt badrum med eget badkar och dusch. Jag hade ett eget badrum! Den andra dörren ledde till något nästan ännu bättre, en walk-in closet! Jag stod och hoppade upp och ner och var helt överlycklig. Mamma och pappa kom in och jag kramade om dem båda.
- Tacktacktacktacktack! Det är hur fint som helst!
- Haha vad kul att du tycker om det. Log pappa.
- Och ett eget badrum? Och en walk-in closet?! Skojar ni med mig?
- Nej älskning, det är du värd.
- Åh, jag älskar er! Utbrast jag och kramade om dem igen.
Rekord
Avsnitt 21
Jag vände mig om och mötte Daniels oroliga blick.
- Det gick bra, sa jag lite osäkert och kollade bort på Elsa.
- Skit i henne. Hon är bara en idiot! Jag kan inte fatta hur hon kunde slå dig förut.
- Ehm… är inte ni tillsammans? Frågade jag förvirrat.
- Nej, vi är inte det och har aldrig varit det heller. Det var bara Elsa som ville det. Kom, låt mig hjälpa dig upp, sa han och sträckte fram handen och log.
Chloé:
Vi gick tillsammans tillbaka till klassrummet och pratade. Konstigt nog hade jag nästan aldrig fått en chans att prata med honom, trots att vi hade gått i samma klass i snart ett år. Han var riktigt snäll. Det visade sig att Elsa hade tjatat och tjatat om att de borde gå ut, och till sist hade Daniel gått med. Men efter några dagar med henne, så stod han inte ut med henne. Hon var självisk och tyken. Han frågade mig än en gång om jag mådde bra. Jag försäkrade honom om att jag var okej. När vi kom fram till våra skåp frågade han om jag ville gå på bio med honom någon kväll. Jag tackade nej, och sade att jag redan hade en pojkvän och att jag inte ville vara mer än kompisar. Han förstod och sa att vi kanske kunde träffas och göra något någon gång ändå, men bara som kompisar då.
När han hade gått kom Jenny fram till mig. Hon hade inte stått långt ifrån oss, och hade förmodligen hört allt vi sa. Det skulle inte vara olikt henne att tjuvlyssna, hon var väldigt nyfiken av sig.
- Frågade Daniel, skolans snyggaste kille, precis dig om du ville gå ut med honom? Frågade hon förvånat. Ja, hon hade alltså lyssnat…
- Ja, men jag tackade nej. Jag har ju Justin, sa jag och blinkade.
- Just det… men värst var du har många killar efter dig då! Kan du inte dela med dig lite, skojade hon.
- Du kommer också hitta en kille snart, lovade jag. Så söt och snäll som du är! Men jag är ledsen, men ingen kommer vara bättre än Justin.
- Jag vet, suckade Jenny. Jag måste erkänna att jag är liiiiiite avundsjuk på dig. Men jag är glad för er skull! Jag märker hur mycket du gillar honom, och han verkar gilla dig med! Sa du att han gjorde pankakor till dig till frukost imorse?
- Ja erkänn gulligt?
- Sjukt gulligt! Instämde Jenny.
När skolan slutade gjorde jag mina läxor och satt vid datorn en stund. I mitt rum hittade jag Justins keps. Han måste ha glömt den. Jag smsade honom och sade att jag hade hans keps. Jag fick snart ett svar tillbaka.
Just det! Det var ju det jag skulle göra… jaja, bara ännu ett skäl till att vi faktiskt MÅSTE träffas igen;)
Haha ja du har rätt! Den ligger här och väntar på dig, precis som jag… miss u bby<3
Miss u even more honey! Love u, xx
Dagarna gick, och dagarna blev till veckor och månader. I skolan var det som vanligt. Jag hade ganska mycket prov, vilket var positivt för min del. Jag var tvungen att koncentrera mig på att plugga, och hade mindre tid över till att sakna Justin. Elsa var helt förändrad, hon hade knappt några kompisar längre. Folk hade äntligen insett att hon bara var elak och självisk. Jag och Jenny njöt över att slippa höra hennes tjat hela tiden, samtidigt som vi nästan tyckte lite synd om henne. För att vara ärlig var det nästan jag som var den ”populära tjejen” på skolan nu. Jag lärde känna lite fler människor, många genom Daniel. Jag och Daniel umgicks ibland då och då, men vi var inget mer än kompisar. Nästan alla tjejer var avundsjuka på mig, på grund av Justin då… De frågade ständigt hur det var med honom, om hur han var, om jag kunde fixa så att de träffade honom etc.
Jag och Justin fick inte chans att träffas, han var fullt upptagen med sin turné. Vi pratade inte heller mycket i telefon eller smsade. Det var svårt med tidskillnaderna. Han hade konserter och jag hade skola. Han var vaken när jag sov och tvärtom.
Jag var på väg hem från gymmet, svettig och trött,
men kände mig duktig. Jag hade sprungit i nästan 
en hel timme utan att stanna.
Mina träningskläder var helt blöta av svett
och allt jag ville var att ta en lång, svalkande
dusch. Det hade blivit ganska varmt ute nu.
Det var maj och grönt på träden. Jag njöt av
värmen och våren, och det dröjer inte länge
tills det är sommarlov. Man kunde äntligen börja ha shorts på sig. Sommarkläderna är så mycket roligare. Mer färger, mer saker att kombinera med. På vintern har jag bara svarta och gråa saker på mig känns det som. Man har samma gamla stövlar och vinterjacka, som man lätt börjar tröttna på i februari. Medan jag gick så lyssnade jag på musik på min Ipod. Next to you med Chris Brown ocj Justin Bieber, riktigt bra låt faktiskt! När jag kom innanför dörren sparkade jag av mig skorna och gick in till vardagsrummet. Vid köksbordet satt mamma och pappa på varsin stol bredvid varandra. De såg väldigt allvarliga ut.
- Vad har hänt? Frågade jag oroligt.
- Kom och sätt dig här gumman. Sa mamma lugnt.
Jag satte mig ner mittemot dem. Jag måste erkänna att jag var lite nervös. Det var bara vid två tillfällen som de var så här. Antingen när de skulle skälla på mig, eller när de skulle berätta om något hemskt som hade hänt. Jag visste att jag inte hade gjort något som de kunde vara arga över, så jag antog att det var det sistnämnda alternativet. Jag drog ett djupt andetag och förberedde mig på det värsta.
- Jo det är så här att, började pappa, jag har fått ett nytt erbjudande på mitt jobb. Jag tjänar nästan dubbelt så mycket och det är en stor chans som jag har bestämt mig för att ta. Men det är bara en sak, jobbet är i USA…
- VA??! Utbrast jag! Men jag kan ju inte bara lämna allt här nu. Skolan, mina kompisar… Jenny!
- Jag vet älskning, sa mamma ledsamt och tog min hand. Men du måste förstå att det här är ett väldigt bra erbjudande för pappa. Och jag kan lätt hitta ett jobb där. Vi vet att det kommer bli svårt för dig, att börja på en ny skola och hitta nya kompisar. Men du kommer snabbt vänja dig. Och du är ju redan så bra på engelska, så språket ska nog inte bli något problem. Vi förstår att du blir ledsen, men detta är nog bra för oss alla.
- När åker vi? Frågade jag och kände att tårarna började bränna bakom ögonlocken. Tänk att jag skulle flytta och lämna allting här hemma. Det hus och ställe där jag hade vuxit upp och spenderat 16 år av hela mitt liv. Och Jenny och alla mina andra kompisar…
- Vi åker precis efter att du har slutat skolan. Så om två veckor ungefär.
- TVÅ VECKOR?!
- Jag vet att det är snart och det kom ganska plötsligt. Men jag är säker på att du kommer trivas i Atlanta. Skolan du ska börja på ska vara jättebra, och det finns en massa roliga affärer och…
- Vänta, vad sa du?
- Att skolan är bra och att det finns roliga affärer?
- Nej, det där innan...?
- Att du kommer trivas i Atlanta?
Jag hade alltså inte hört fel. Vi skulle flytta till Atlanta. Atlanta som i Atlanta där JUSTIN BIEBER bor?!
Avsnitt 20
En stund senare hörde jag en svag knackning på dörren. Vem var det?
- Kom in… viskade jag.
Dörren öppnades och där stod Justin.
- Dina föräldrar har somnat, får jag komma in? Frågade han och log ett busigt leende.
Det var mörkt men jag såg att han bara hade på sig en T-shirt och kalsonger.
- Hm…. Okejdå, viskade jag och fnittrade.
Han gick fram till sängen och kröp ner bredvid dig. Mm vad mysigt, sa Justin och gosade in sig och log nöjt. Jag skrattade åt honom.
- Sååå vad fick dig att komma hit? Drömde du mardrömmar eller?
- Haha nejdå! Men trodde du verkligen att jag skulle nöja mig med att sova i ett annat rum än dig, nu när jag äntligen är hos dig?
Jag fnissade och kramade om honom.
- Är du trött? Frågade han och jag såg hur det glimtade till i hans ögon.
- Nej inte särskilt… vad har du för planer? Frågade jag flörtigt.
- Hm… kanske något åt det här hållet sa han och lade sig uppe på mig och kysste mig på halsen.
Han visste hur svag jag var för kyssar i nacken och jag kunde inte hålla ifrån ett svagt stön. Han log mot mig och kysste mig på munnen. Jag snurrade runt honom så att jag låg överst. Jag kände hur hans händer letade sig in under min tröja och jag rös till. Jag drog honom ännu närmare mig och kyssen blev till hångel. Jag tog av honom hans tröja och drog händerna över hans mage. Jag såg hur han blundade och bara njöt. Vi avslutade till slut kyssen och jag lade mig ner bredvid honom igen. Jag märkte hur han hade fått stånd och han flinade.
- Det är för att du är så fin, sa han och pussade mig på kinden. Jag rodnade lätt och kröp närmare honom. En stund senare föll mina ögonlock och jag kände hur jag började sväva bort i drömmarnas land.
- God natt älskling, viskade Justin och kysste min panna.
Justin:
Jag vaknade av mitt mobilalarm och stängde snabbt av den för att inte väcka Chloé. Jag drog på mig mina jeans och en tröja. Jag tittade på den vackra tjejen som låg i sängen. Hon var så söt när hon sov och hon snarkade lätt. Jag ville säga hejdå, men samtidigt ville jag inte avbryta hennes sömn. Så jag lät henne sova. När jag tog min väska och försiktigt försökte smyga ut, så hörde jag en röst bakom mig.
- Hade du tänkt åka utan att säga hejdå till mig? Utbrast Chloé sömnigt.
- Jag hade tänkt lämna en lapp… jag ville inte väcka dig. Du var så söt när du sov. Sa jag och kysste henne.
- Ingen ursäkt! Sa Chloé lite småsurt, men det dröjde inte länge innan hon log igen och kramade mig. Du borde gå nu, så att du inte kommer för sent…
- Vill du bli av med mig eller? Flinade jag.
- Nej! Protesterade hon. Men jag vet att du lovade Scooter att komma prick klockan nio.
- Ja, men klockan är bara åtta. Om du skyndar dig att göra dig ordning så kan vi äta frukost tillsammans och så kan jag följa dig till skolan. Sa jag och log.
- Okej! Sa Chloé och sken upp. Hon flög upp ur sängen och smet in i badrummet. Någon minut senare kom hon utspringades igen.
- Jag ska byta om nu, så du får gå ut! Sa Chloé och fnittrade.
- Säkert? Jag kan blunda annars… försökte jag.
- Oh no! Vi vet båda mycket väl att du inte kommer göra det, så ledsen! Vi ses där nere, skrattade Chloé och föste ut mig. Jag blev utknuffad ur rummet och hon stängde dörren. Jag började gå mot trappan men vände mig om och knackade på dörren.
- Säkert att du inte har ångrat sig?
- Hm….JAAAAAA! Utbrast Chloé och skrattade. Gå nu, jag är klar om fem minuter.
Jag skrattade för mig själv och gick ner till köket och började göra frukost. Jag öppnade kylskåpet och efter en stunds velande bestämde jag mig för att göra amerikanska pannkakor, min speciallitet. Jag vispade snabbt ihop mjöl, ägg och mjölk och stekte pannkakorna.
- Mm, det doftar gott! Sa Chloé och lade armarna om mig bakifrån. Vad söt du är! Vill du ha hjälp? Frågade hon.
- Nej! Sätt dig ner, min lilla prinsessa ska inte behöva göra någonting. Sa jag och log stort.
- Haha du är för snäll mot mig!
- Nej, det är du bara värd. Du är alltid så snäll mot alla, jag vill göra något tillbaka.
Jag lade upp pankakorna på två tallrikar och serverade med jordgubbar och sirap.
- Voila, pankakor á la Bieber!
- Wow Justin! Utbrast Chloé efter en tugga. De här är de godaste pankakor jag någonsin ätit! Du är grym!
- Jag vet, flinade jag.
Efter att vi hade ätit upp diskade vi tallrikarna och Chloé packade ihop sin väska.
- Är du klar? Frågade jag.
- Ja, sa Chloé och tog på sig sin jacka och låste dörren utifrån.
Jag tog hennes hand och så gick vi till hennes skola. När vi var utanför ingången kramade jag om henne och kysste henne länge och passionerat.
- Justin! Vi är inte ensamma, sa Chloé och tittade nervöst runt omkring sig.
- Jag vet, men jag vill ta vara på min sista kyss.
- Hejdå Justin, jag kommer sakna dig.
- Jag kommer sakna dig med älskning. Men jag måste skynda mig nu… Hejdå! Jag vinkade till henne och började gå bort till vägen, där bussen skulle hämta mig.
Plötsligt kom jag på att jag hade glömt min keps hemma hos henne. Jag vände mig om och skyndade tillbaka till skolan. Jag såg två tjejer som stod och bråkade och rätt som det var slog ena tjejen till den andra tjejen. Jag rusade dit och när jag kom närmare såg jag vilka det var. Tjejen som hade slagit den andra var Elsa, och tjejen som hade blivit slagen var Chloé... Min Chloé! Jag sprang fram till henne och puttade bort Elsa.
- Vad fan gör du? Utbrast jag rasande.
Chloé:
Jag drog en suck av lättnad när Justin kom tillbaka. Elsa hade bitchslappat mig på kinden, ganska hårt också. Hon hade skrikit åt mig och sagt mig åt mig att låta Justin vara. Jag var tydligen inte bra nog åt honom, hon passade mycket bättre som hans flickvän. Jag blev irriterad och frågade varför det då var jag, och inte hon, som var tillsammans med honom! Hon blev arg och slog till mig. Vilken tur att Justin kom, vem vet vad hon hade tänkt göra här näst?
- Du rör aldrig min flickvän igen? Hör du det? Skrek Justin. Jag hade aldrig sett honom så arg.
- Men jag gjorde inget, sa Elsa oskyldigt.
- Joho du, jag såg dig allt! Försök inte spela oskyldig. Försvinn här ifrån. Och du går aldrig i närheten av Chloé igen, förstått?
Elsa såg ut som om hon skulle börja gråta, men hon vände sig argt om och gick. Justin vände sig mot mig.
- Är du okej, älskning? Gör det ont?
- Nej, det är inte så farligt. Men tack för att du räddade mig!
Vi kramades en stund. Men sen tittade Justin oroligt på klockan.
- Justin gå! Jag klarar mig!
- Men jag vill inte lämna dig här ensam.
- Justin, gå! Det är lugnt! Jag klarar mig. Du måste åka nu, annars kommer du försent till konserten. Du får inte svika dina fans.
- Nej jag vet… sa Justin dystert. Men lova att ringa mig så fort det är något!
- Jadå jag lovar, hejdå Justin.
- Hejdå sötnos, ta hand om dig. Ropade Justin medan han sprang bort till bussen som stod och väntade på honom.
När jag gick in till klassrummet satt Elsa helt ensam, vilket var mycket ovanligt. Annars brukade alla flockas runt henne, både killar och tjejer. Inte ens hennes pojkvän Daniel satt där. Daniel är förmodligen skolans populäraste och snyggaste kille. Inte för att jag brydde mig. Jag hade ju Justin…
- Varför sitter hon ensam? Frågade jag Jenny.
- Alla såg eller hörde om vad som hände förut. Att hon slog dig. Hur mår du?
- Jag är okej, lite ont bara.
När lektionen slutade gick vi och åt lunch. Det var spagetti med köttfärssås, vilket är typ det godaste man kan få i skolan. När jag skulle gå och slänga maten gick jag förbi Elsas bord. Hon gav mig en elak blick men jag ignorerade henne och fortsatte gå. Plötsligt så halkade jag på något och snubblade till och tappade min tallrik. Det blev helt tyst i hela matsalen, alla tittade på mig. Gud vad pinsamt! Elsa började hånskratta och pekade på mig. Alla vände sig om mot henne istället, ingen annan skrattade. När Elsa insåg att hon var den enda som skrattade blev hon tyst och jag såg hur mycket hon skämdes. Vilken annan dag som helst hade alla skrattat med Elsa, men inte nu. Inte idag. Inte åt mig…
- Hur gick det? Hörde jag en mjuk röst bakom mig.
Jag vände mig om och mötte Daniels oroliga blick.
- Det gick bra, sa jag lite osäkert och kollade bort på Elsa.
- Skit i henne. Hon är bara en idiot! Jag kan inte fatta hur hon kunde slå dig förut.
- Ehm… är inte ni tillsammans? Frågade jag förvirrat.
- Nej, vi är inte det och har aldrig varit det heller. Det var bara Elsa som ville det. Kom, låt mig hjälpa dig upp, sa han och sträckte fram handen och log.
Avsnitt 19
- Kom hit snygging, skrattade jag och kysste honom. Vi avbröts av tjoande skrik.
Vad var det där? Tänkte båda och vände oss om. Och snart förstod vi var ljudet kom ifrån. Inprincip hela skolan stirrade på oss, från skolgården och jag såg mina klasskompisar hänga ut huvudena genom fönstret.
- Ops… sa jag och fnittrade generat till.
- Äsch, jag tänker inte låta någon eller några hindra mig från att kyssa dig, sa Justin bestämt och log. Han lade händerna runt min midja och kysste mig än en gång och alla skrek förtjust till.
Justin:
Jag märkte hur Chloé började rodnadna när alla tittade på oss. Och visst, det var väl inte så jättesmart med tanke på att om detta kom ut så kommer vi bli helt bombarderade av paparazzis. Men detta var ju Chloé skola, hennes kompisar. Plus att vi var i en liten stad i Sverige. Det var inte många som visste att jag var här, alla trodde att jag fortfarande var i Danmark eller på väg till Spanien för min nästa konsert. Dessutom tror jag inte att någon fotade på oss. Alla var väl för chokade, haha.
Chloé var tvungen att fortsätta skolan och jag var med henne hela dagen. Alla var ganska galna men till slut tror jag att jag hade gett inprincip alla en autograf och låtit dem ta ett kort med mig. Jag märkte snabbt vilka som var Chloés riktiga kompisar, och vilka som plötsligt kom och låtsades att de var bästa vänner, bara för att kunna få prata med mig. Chloé hade tidigare varnat mig för hennes bästa kompis Jenny. Hon berättade att hon var mitt största fan, men jag skrattade bara åt Chloé och sa att jag inte trodde att hon var lika galen som vissa andra jag hade stött på. Men jag hade fel. Det såg ut som om hon var beredd att svimma när hon såg med. Hon stod och skakade och visste inte vad hon skulle säga. Jag kunde inte förstå varför tjejer blir så i min närhet. Jag var glad över att Chloé inte var sådan… Mitt i korridoren kom det fram en tjej till min och kastade sina armar runt mig.
- Heeeej Justin, sa hon och log flörtigt. Jag heter Elsa.
Jag sade hej, men kände att det var något konstigt med henne, hon verkade falsk.
- Så vill du att jag ska visa dig runt här i stan? Jag vet alla coola affärer och ställen man ska gå till, som jag inte tror Chloé riktigt har koll på, sa hon och skrattade elakt. Hon höll på och slängde med håret och blinkade med ögonen hela tiden.
- Eh tack, men jag tror jag tackar nej, sa jag och försökte att låta artig fastän jag verkligen inte gillade henne och ville bara gå därifrån. Jag åker imorgon igen, fortsatte jag, så allt jag vill är att umgås med Chloé så mycket som möjligt, sa jag och lade armen runt hennes midja. Jag märkte hur förvånad den där tjejen, Elsa eller vad hon nu hette, blev. Men hon log och sa,
- Aha jag förstår, men kan jag få ditt nummer så kanske vi kan träffas någon gång?
- Nej jag lämnar inte ut mitt nummer till vem som helst, svarade jag och tog Chloés hand. Kom vi går Chloé, sa jag och drog med henne bort.
Chloé:
- Förlåt om jag var tyken mot din kompis, men jag stod verkligen inte ut med henne, sa Justin och tittade på mig med oroliga ögon.
- Min kompis? Haha skojar du med mig? Hon må vara skolans populäraste tjej, men är såååå bitchig.
- Populär? Hon? Fågade han förvånat och vände sig om och kollade på Elsa igen. Hon stod och vinkade till honom som en galning. Justin ignorerade henne.
- Ja, sa jag och suckade. Alla killar tävlar om vem som kan få henne. De är så dumma och tänker bara på att hon är snygg att de inte märker hur falsk och bitchig hon är, förklarade jag.
- Snygg? Frågade Justin ännu mer förvånad. Förlåt mig, men vad är det för fel på killarna på din skola? Hon är ju inte snygg för fem öre! Inte i närheten jämfört med dig, sa han och log flörtigt.
- Kul att höra att någon inte tycker att hon är snygg för omväxling skull. Men du behöver inte ljuga för mig Justin…
- Jag lovar Chloé! Du är den vackraste, snyggaste och sötaste tjej jag någonsin träffat, har jag inte redan sagt det till dig?
- Jo men…
- Inga men! Så är det, punkt slut! Sa han bestämt och flinade.
- Och vet du att du att du är den snyggaste killen i hela världen?
- Tja, sa han självsäkert, efter att ha blivit utnämnd till snyggaste killen i inprincip alla tidningar, så är jag medveten om att jag är ganska snygg ja! Sa han och brast sedan ut i skratt.
- Man ska inte tro på allt man läser, är det inte du som alltid brukar säga det? Retades jag.
Han bara skrattade åt mig och knuffade till mig i sidan. Vi gick hand i hand in till franska lektionen.
- Bonjour ma belle madame, ça va bien? Sa Justin på franska och flörtade med vår franskafröken, precis som han gjorde med alla andra.
- Ça va trés bien merci, Justin. Svarade vår annars stränga lärare och log. Jag hade aldrig sett henne le innan, vad gjorde Justin med människor egentligen?
Han gick och satte sig på platsen bredvid mig och flinade.
- Fjäsk, viskade jag och han skrattade.
När skolan slutade gick vi hem till mig. Justin pladdrade på om hur annorlunda skolan var här jämfört med den han hade gått på i Canada. Han kunde inte förstå att vi behövde lära oss så många olika språk. Förutom svenska, som enligt honom lät om ”tjitteriflitteri”, skulle vi lära oss engelska, franska och spanska! Om man, som jag, hade c-språk då. Han tyckte att matten var ganska lätt och retade mig och sa att vi var tröga är i Sverige, medan han inte förstod varför vi behövde lära oss om hela Amerikas historia. De behövde ju inte lära sig om Sveriges historia, tyckte han och det höll jag faktiskt med om. Sen förstod han inte hur vi stod ut med den där äckliga maten. När han tog en tugga, tittade han på mig och rynkade med näsan.
- Jag är inte bortskämd när det gäller mat, men fyyyy!
- Haha ja se vad vi måste stå ut med här i skolan. Du tycker att du jobbar mycket, med dina konserter och photoshoots och flyga varje dag, men tänk vad vi måste gå igenom. Skojade jag.
- Ja usch. Jag fattar inte hur dem kan servera sån här mat, sa Justin och var helt allvarlig och fattade inte att jag skojade.
Vi hade en mysig kväll hemma och åt middag ensamma, mamma och pappa jobbade sent, vilket jag var oändligt tacksam över. Vi gick och hyrde en film och tittade på den i mitt rum. Mellan oss låg en skål med popcorn, ett måste när man tittar på film enligt Justin. Jag var glad över att allt var som vanligt igen, att vi äntligen var tillsammans. Även om han skulle åka igen imorgon. Han lade armen runt mig och tittade mig djupt in i ögonen. Jag hade svårt att koncentrara mig på filmen, och kunde inte sluta tänka på allt som hade hänt idag. När jag kom att tänka på Elsas avundsjuka min, började jag plötsligt skratta högt. Justin tittade förvånat på mig.
- Vad är det som är så roligt? Frågade han och log.
Jag kunde inte svara honom utan låg ner och vred mig av skratt och tårarna forsade ner för mina kinder. Snart stämde också Justin in och vi låg och skrattade i säkert 10 minuter.
- Vad skrattar vi åt egentligen? Frågade Justin när han hade lugnat ner sig.
- Jag kom bara att tänka på Elsas förvånade och avundsjuka min när du dissade henne i skolan i dag.
- Haha ja, hon såg ganska svartsjuk ut, flinade Justin.
Det knackade på dörren och jag och Justin flyttade lite längre ifrån varandra. Mamma stack in huvudet genom dörren.
- Klockan är halv tolv, så jag tror att det är dags för er at sova nu. Chloé ska till skolan och du Justin, vet jag ska upp tidigt imorgon och fortsätta din turné. Jag har bäddat i gästrummet för dig.
Jag stönade inombords. Varför var mamma så töntig som inte lät oss sova i samma rum? Jag var ju 16 år för Guds skull! Men jag vågade inte protestera.
- Tack Mrs Johnsson. Det var vänligt av dig, sa Justin artigt och reste sig upp.
- Snälla, kalla mig Charlotte, sa mamma och log. Och vi är så glada att ha dig här Justin, jag märker på Chloé hur lyckig hon är.
- Det var mycket snällt av er att låta mig sova här. Jag har saknat er dotter väldigt mycket.
Justin kramade om mig och sade god natt och sen gick han över till sig. Jag borstade tänderna och satte på mig ett par korta shorts och ett linne. Jag hoppade ner i sängen och släckte lampan. Jag hade svårt att somna och kunde inte sluta tänka på att Justin skulle åka imorgon. En stund senare hörde jag en svag knackning på dörren.
- Vem är det? Viskade jag.
Dörren öppnades och där stod Justin.
- Dina föräldrar har somnat, får jag komma in? Frågade han och log ett busigt leende.¨
Wow...
Avsnitt 18
Jag kramade om henne och gick trumpfierad tillbaka till Scooter och sa att jag och mamma hade bestämt att jag skulle få åka till Sverige. Han bara skakade på huvudet, men gav sig till slut, om jag lovade att inte komma försent. Jag blev överlycklig och ville ringa Chloé direkt och berätta den roliga nyheten. Men sen ångrade jag mig, det fick bli en överraskning
Chloe:
- OMG! OMG! OMG! Bästa filmen ever! Skrek Jenny och hoppade upp och ner utanför bion. Jag skrattade åt henne. Det var onsdag kväll och vi hade precis varit på premiären av Never Say Never. Och jag måste hålla med henne, filmen var verkligen grym! Det kändes nästan som om jag var med honom igen, när han tittade rakt in i kameran eller sträckte fram handen. Men det var samtidigt svårt, när man kom ut och insåg att jag inte skulle träffa honom på ett långt tag, eller kanske inte alls. Alla tjejer hade varit helt galna och skrek och grät och sjöng med i alla låtar. Jennys mamma och hämtade oss och vi åkte vi hem. När jag kom hem loggade jag in på twitter och skrev:
Jag stängde ner datorn och borstade tänderna och kröp ner i sängen. Den kvällen låg jag och tänkte på Justin innan jag somnade. Jag började till och med gråta. Gud vad jag saknade honom! Jag önskar att han hade kunnat ligga här bredvid mig… Undrar vad han gör just nu?
Väckarklockan ringde och visade 07.00. Trött stängde jag av den och
det dröjde inte länge innan jag somnade om. En halvtimme senare vaknade jag med ett ryck. Jag hade försovit mig! Inte nu igen, min lärare kommer bli vansinnig. Detta var andra gången på en vecka som jag hade försovit mig. Jag måste verkligen börja lägga mig tidigare på kvällarna så att jag inte är så trött när jag vaknar. Men så finns det ju en orsak till att man inte kan somna, och det kallas laptop… Alltid var det någon man kunde göra. Facebook, Twitter, Youtube…. Det var som en hel värld som var oändlig. Det fanns alltid något nytt klipp på Youtube som man inte hade sett. Eller alla dessa bloggar att läsa. Jag svär på att jag säkert hade kunnat sitta varje dag i två månader framför datorn och fortfarande ha något nytt att göra. Om det inte hade varit för läxorna då, eller skolan, eller föräldrarna som säger till att man ska stänga ner datorn och vara lite social istället. Jag slängde på mig ett par jeans och en skjorta. Efter att ha snabbt kastat i mig en macka och sköljt ner med ett glas apelsinjuice, snörade jag på mig mina Converse och packade ner böckerna i väskan.
Jag låste ytterdörren, mamma och pappa var redan på jobbet, och stoppade hörlurarna i öronen och satte musiken på högsta volym. Raskt gick jag till skolan medan jag lyssnade på, ja gissa? Somebody to love, med ingen mindre än Justin Bieber. Jag visste att jag plågade mig själv med att lyssna på honom, men jag tyckte samtidigt om att höra hans vackra röst. I sista sekunden hann jag in till klassrummet innan lektionen började och klarade mig undan med en sträng blick från läraren. Jag slank tyst ner bredvid Jenny och öppnade kemiboken.
- Så hur var det att se din ”låtsaspojkvän” på bio igår då? Väste någon tyket bakom oss.
Jag vände mig om och mötte Elsas hånfulla leende. Jag bara skakade på huvudet och ignorerade henne. Jenny gav mig en blick som sa ”sååååå avundsjuk” och hon fick hålla sig för att inte börja gapskratta. Jag log och vände mig mot läraren igen som fortsatte pladdra på om atomer och periodiska systemet och annat tråkigt. Medan jag låtsades lyssna satt jag och dagdrömde om Justin. Var Elsa, skolans populäraste tjej, verkligen avundsjuk på mig? Fast det var ju i för sig inte så konstigt med tanke på att killen som jag umgicks med var inte bara skolans populäraste kille, utan förmodligen världens populäraste kille! Jag avbröts i mina tankar när jag plötsligt hörde någon nämna mitt namn. Jag tittade upp och allas ansikten var vända mot mig.
- Det är någon här som söker Chloé Johnsson, upprepade mannan vid dörren.
- Ledsen, svarade Klas, vår lärare, irriterat, men vi är mitt uppe i en undervisning just nu. Kan det vänta lite?
- Nej helst inte! Hörde jag en annan röst säga. Jag ryckte till och jag kände direkt igen vem rösten tillhörde.
Dörren öppnades helt och bakom mannen stod Justin. Överskad flög jag upp från stolen och sprang emot hans öppna famn. Han lyfte upp mig och snurrade runt mig.
- Åh vad jag har saknat dig, utbrast Justin och kramade mig hårt. Han lyfte upp min haka och tittade rakt in i mina ögon och log.
- Jag har saknat dig mer, viskade jag.
Han lutade sig fram och skulle precis kyssa mig när någon plötsligt harklade sig bakom oss. Jag väcktes upp och kom tillbaka till verkligheten. När jag vände mig om möttes jag av 28 gapande munnar. Och gissa vem som var mest förvånad? Elsa… hon såg ut som om hon hade sett ett spöke. Från att vara helt knäpptyst började alla plötsligt skrika och blev helt till sig. De flög upp ur stolarna och rusade fram mot Justin. Till och med killarna blev galna och deras spydiga kommentarer som ”Justin Bäver” och ”Böööööög” var som bortblåsta. Jag och Justin blev omringade av mina galna klasskompisar och Jenny slog armarna runt honom.
- I love you Justin Bieber, utbrast hon med sin dåliga engelska.
Justin som var van vid mycket större folksamlingar än så här bara log mot henne och skrev en autograf i hennes häfte. Jag såg att det var hennes mattebok hon hade gett och skrattade till. Men sen avbröt Klas oss och försökte tysta ner klassen.
- Alla går tillbaka till sina platser NU!!! Nej, sätt er! Lyssna på mig allihopa! Lugna ner er, sätt er på era platser och lämna Justin Bieber ifred.
Jaså, skrattade jag för mig själv, till och med gråa och tråkiga kemiläraren Klas visste vem Justin var. Till slut lugnade klassen ner sig en aning och släppte deras mobiltelefoner som de hade tagit kort med. Lite besvikna gjorde de som Klas sa och gick tillbaka till sina platser. Alla förutom jag, jag stod kvar med Justins hand i min. Jag tittade upp mot honom och han log mot mig.
- Chloé, du får tillåtelse att lämna lektionen om du vill, sa Klas och log förstående.
Förvånad sken jag upp, Klas var det sista jag hade förväntat mig låta någon gå ifrån en lektion. Innan jag gick ut genom dörren med Justin tittade jag ut över klassen och mötte alla tjejers avundsjuka blickar. Vissa protesterade och tyckte att de också borde få sluta. När jag gick ut från klassrummet såg jag Elsa och hennes bitchiga "du är sååååå död -blick" fick mig att rysa till. Men jag struntade i henne och följde istället efter Justin ut. Vi gick ut på skolgården och satte oss på en bänk en bit bort. Så fort vi satte oss tog Justin mitt ansikte mellan hans händer och kysste mig passionerat. Jag kände hans härliga läppar mot mina igen och det var lika underbara som jag mindes dem.
- Vet du hur mycket jag har längtat efter att få kunna göra det här, utbrast Justin när han avslutade kyssen. Jag har saknat dig så mycket, så du kan inte ens föreställa dig Chloe!
- Jo det kan jag, för jag vet precis hur du känner! Jag har saknat dig så otroligt mycket. Varje dag har jag tänkt på dig, sa jag och log. Han tittade in i mina ögon igen.
- Du är ännu vackrare än jag mindes. Jag log och lade händerna runt hans nacke.
- Kom hit snygging, skrattade jag och kysste honom. Vi avbröts av tjoande skrik.
Vad var det där? Tänkte båda och vände oss om. Och snart förstod vi var ljudet kom ifrån. Inprincip hela skolan stirrade på oss, folk stod på skolgården och stirrade och vid mitt klassrum jag såg mina klasskompisar hänga ut huvudena genom fönstret.
- Ops… sa jag och fnittrade generat till.
- Äsch, jag tänker inte låta någon eller några hindra mig från att kyssa dig, sa Justin bestämt och log. Han lade händerna runt min midja och kysste mig än en gång och alla skrek förtjust till.
Håll ut!
Avsnitt 17
- Har du läst den här tidningen? Frågade hon och först då märkte jag tidningen som hon höll i handen.
- Vad är det? Frågade jag nyfiket. Vad har hänt?!
- Ja det kan väl du berätta? Sa hon och log.
- Vadå? Frågade jag förvånad och förstod ingenting. Vad pratar du om?
Hon bläddrade i tidningen och visade mig sidan. På bilden fanns en stor bild på ett par som kysste varandra på en strand. Och man såg tydligt vilka det var. Jag och Justin…
- ÄR DET VILKA JAG TROR DET ÄR? Utbrast Jenny
och nu skrek hon nästan, så ivrig var hon.
- Det beror vem du tror det är… började jag och
kände hur mina kinder hettade till.
- Du och JUSTIN BIEBER! HÅNGLANDES?!
- Schhh! sa jag och höll för hennes mun.
Mina föräldrar…?
- Oj förlåt, men OMG! Varför har du inte berättat
något? Hur? Var? När? Varför?
Var han bra på att kyssas? Såklart han var…
han är ju JUSTIN fucking BIEBER!! Herreguuud
Chloé! Varför har du inte sagt nåt? Berätta allt!
Och då menar jag verkligen ALLT!
Alla detaljer please!
Jag skrattade åt henne. Hon var verkligen helt galen.
Jag hade inget annat val än att berätta vad som hade hänt.
Hon lyssnade på mig med uppspärrade ögon och när jag berättade om när vi bytte mobilnummer så tappade hon hakan och stod och gapade.
- Har du hans mobilnummer? Nehe?! Sa hon imponerat och avbröt mig.
- Ja, men det är bara början…
- Fortsätt, fortsätt! Uppmanade hon.
Jag berättade om vår första dag på stranden, om att han smsade mig och bad mig komma och titta på solnedgången, vår första kyss, om båtutflykten och hajen när vi snorklade, om Ryan, och om middagen hemma hos honom… Ja allt!
Nä jag hade berättat klart såg hon ut som om hon skulle svimma.
- Och får jag fråga varför du inte har berättat det här för mig? För din bästa kompis? Utbrast Jenny. Jag trodde att vi berättade allt för varandra…
- Förlåt, men det är bara det att… Plötsligt utbrast jag i gråt. Det kändes som om allt bara var en dröm, och du hade ju ändå inte trott mig! Och nu kommer jag ju ändå säkert inte få träffa honom igen.
- Men du, säg inte så! Tröstade Jenny och kramade mig. Klart du kommer att träffa honom igen! Det låter ju som om han verkligen älskar dig. Han sa ju att han aldrig någonsin kommer kunna glömma dig.
- Jag vet! Men jag kan ändå inte sluta tänka på alla snygga tjejer som han kommer att träffa på turnén och ja… det känns bara som om jag inte kan ha mer tur än vad jag redan har fått. Det var för bra för att vara sant. Nu får jag ingen mer tur.
- Nej Chloé, det är inte tur… det måste vara ödet att ni sprang in i varandra där på flygplatsen. Ni verkar helt perfekta för varandra.
- Men vi har ju bara träffat varandra i drygt en vecka!
- Ja, men det kan hända mycket på en vecka… sa Jenny och log.
- Ja det har du rätt i, sa jag och nu log jag med.
- Men jag kan fortfarande inte komma över att min bästa kompis har kysst Justin Bieber!
- Haha nej inte jag heller! Det är faktiskt ganska coolt, eller hur? Skrattade jag.
- Ganska?! Skämtar du med mig eller? Gud Chloé, du kommer ju bli känd! Du är ju redan med i säkert massa tidningar.
- Jag vet, men det konstiga är att jag inte tänker på honom på det sättet. På att han är känd. Han var verkligen inte som jag trodde en superkänd stjärna skulle vara. Han var verkligen omtänksam och snäll och jordnära och… underbar!
- Åh jag är så glad för din skull Chloé! Jag hoppas verkligen du får träffa honom igen! Sa hon och kramade mig.
- Ja… jag med, instämde jag och kramade henne tillbaka. Vem som helst hade säkert blivit avundsjuk på att det inte var hon som hade träffat Justin, men inte Jenny. Hon var verkligen världens bästa kompis!
- Jag måste nog gå nu, Annars kommer mina föräldrar döda mig! Sa Jenny och skrattade. Men du, allt löser sig ska du se. Du får bara ha lite tålamod.
Precis när Jenny skulle gå så plingade min telefon till. Jenny som var närmast tog upp den och ett leende spreds på hennes läppar.
- Vem var det ifrån? Frågade jag misstänksamt.
- OMG! Justin! Han skrev att han saknar dig och älskar dig! Jag sa ju att han inte hade glömt dig! Utbrast Jenny och slängde telefonen till mig. Jag läste smset två gånger och blev alldeles varm inombords.
När jag kom till skolan nästa dag vändes alla blickar mot mig. Jag tittade runt omkring mig för att se om det var någon bakom mig, men det var det inte. Det var mig de tittade på, nej, STIRRADE på. Vad hade jag gjort? Jag behövde inte undra länge förrän Jenny kom springandes mot mig.
- ALLA och då menar jag verkligen alla, har sett dig och Justin i tidningen! Utbrast Jenny ivrigt. Hon avbröts av att någon knackade mig på axeln.
- Är det sant? Träffade du Justin? Fler samlades runt henne och jag blev översvämmad av frågor.
- Hur var han? Var han bra på att kyssas? Är ni tillsammans nu?
Jag försökte svara på allas frågor, medan jag kände hur det högg till i bröstet. Det var verkligen svårt att prata om honom. Vi hade inte hörts av på en lång tid nu och jag saknade honom verkligen! Nästan alla tittade på mig och frågade frågor, vissa bad till och med om en autograf. Jag såg Elsa, skolans populäraste tjej, komma emot mig. Jag pratade nästan aldrig med henne och blev därför förvånad att hon kom fram till mig.
- Vad är det nu du har hittat på? Sa hon och hånlog. Jag ryckte till av hennes tykna ton.
- Alla ser ju att det inte är du i tidningen! Ledsen tjejen, men tror du verkligen att du har en chans på Justin Bieber? Hahaha! Sa hon och skrattade.
Några runt henne skrattade och visste inte riktigt vem de skulle lita på. De var som små fågelungar som följde sin mamma, alla såg upp mot Elsa och avundade henne. Sa hon något så trodde alla på det hon sa. Men samtidigt såg man tydligt att det faktiskt var jag på bilden. Men Elsa var väl för avundsjuk för att erkänna det. Jag ignorerade henne och tog mina böcker ur skåpet och gick mot klassrummet med Jenny vid min sida. Vi hade mattelektion och jobbade med geometri. Jag var ganska duktig i skolan och tyckte att matte var lätt, men bara för att det var lätt betyder det inte att det är roligt. Jag satt och halvsov i matteboken medan någon plötsligt knackade mig på axeln. Jag vände mig om. Oscar, en kille i min klass, log mot mig och gav mig en lapp och pekade sedan på Jenny, som satt och flinade. Jag vecklade upp lappen och läste.
Jag tog min penna och skrev snabbt ett svar och gav den till Oscar som skicade vidare den till Jenny.
Jag fick en snart ny lapp.
Jag vände mig om till henne och nickade instämmande. Plötsligt ringde skolklockan, var det Gud? Alla flög ut ur klassrummet. Jag åt lunch tillsammans med Jenny och alla mina andra kompisar. De bad mig berätta allt om Justin och jag berättade så kortfattat jag kunde om vad vi hade gjort, men uteslöt vissa delar, som till exempel middagen hemma hos honom. Det kändes för personligt. Efter skolan tränade jag tennis och gjorde läxor, samtidigt som jag inte kunde släppa Justin ur mina tankar.
Justin:
Vi var på väg till Danmark, där jag skulle ha min nästa konsert, och jag satt och tjatade på Scooter och undrade varför vi inte åkte till Sverige också? Han frågade om Chloé hade något att göra med mitt plötsliga intresse för Sverige, och jag erkände att det kunde ha något med det att göra. Jag gjorde ett nytt försök med att försöka övertala att vi skulle åka till Sverige direkt efter min konsert, men han gick inte med på det.
- Du får inte många lediga dagar Justin, och när du har det är det meningen att du ska vila och slappna av så att du orkar resten av turnén.
- Är jag inte gammal nog att själv bestämma vad jag ska göra på mina lediga dagar?
- Nej, sa Scooter bestämt.
- Sen när blev du min pappa? Frågade jag lite irreterat.
Jag visste att jag inte borde vara så tyken mot honom, men jag var så frustrerad och förstod verkligen inte varför jag inte kunde få åka till Sverige. Det enda jag bad om var att få EN dag med Chloé, var det för mycket begärt?
- Sen du gick och kärade ner dig och är för dum för att göra några vuxna beslut. Svarade Scooter.
Jag suckade och gick längre bak i turnébussen, för att göra ett försök med mamma istället. Den här gången gick det bättre. Jag använde bara min hundvalpsblick och förklarade hur mycket jag behövde få träffa Chloé. Hon gick med på en dag, men jag var tvungen att åka iväg tidigt på morgonen, och jag fick inte var uppe hela natten. Jag lovade henne att vi skulle lägga oss tidigt och att jag skulle sitta i turnébussen igen, prick klockan nio, på väg till Spanien. Jag kramade om henne och gick triumferat tillbaka till Scooter och sa att jag och mamma hade bestämt att jag skulle få åka till Sverige. Han bara skakade på huvudet, men gav sig till slut, om jag lovade att inte komma försent. Jag blev överlycklig och ville ringa Chloé direkt och berätta den roliga nyheten. Men sen ångrade jag mig, det fick bli en överraskning…
Avsnitt 16
Men hur kunde jag stå emot den här tjejen? Jag älskar allt med henne. Hennes vackra leende, hennes blonda lockiga hår, hennes nyfikna ögon när jag ska berätta någon överraskning, hennes härliga skratt när hon berättar något skämt, hennes kropp,
hennes läppar mot mina när vi kysser varandra… Hon är allting jag någonsin hade kunnat drömma om, och nu kommer jag kanske aldrig kunna få chansen att träffa henne igen. Nej, jag måste bara träffa henne igen! På ett eller annat sätt…
Chloé:
Jag satt i flygplanet och tittade ut genom det lilla runda fönstret. Vi flög ovanför molnen och de såg ut som stora fluffiga bomullstussar. Jag kom ihåg att när jag var liten så önskade jag att jag kunde hoppa ut ur flyplanet och lägga mig på ett av molnen… haha! Efter ett tag somnade jag och jag drömde om en viss person. Justin. När jag vaknade kände jag hur jag var blöt på kinderna. Jag måste ha gråtit i sömnen. Gud vad jag kommer sakna honom! Jag önskar att jag kunde träffa honom varje dag, att jag bara hade kunnat stoppa tiden då vi var i Miami. Det var den bästa resan i mitt liv utan tvekan. Men på sätt och vis ångrade jag nästan vad som hade hänt under de senaste dagarna. Det gjorde så ont att tänka på honom, och veta att jag kanske aldrig kommer att få träffa honom igen. Hans leende, hans skratt, hans förmåga att göra mig glad även om jag var på dåligt humör, till och med hans hairflips! Jag log för mig själv när jag tänkte på allt vi hade gjort de senaste dagarna… Undrar vad mina kompisar kommer att säga? De kommer säkert inte tro mig! Jag menar vem som helst hade ju bara börjat skratta om någon kom och påstod att hon hade träffat Justin Bieber. Varit och snorklat med Justin Bieber. Kysst Justin Bieber. Men för mig var han inte Justin BIEBER, han var bara en helt vanlig kille. Fast en väldigt speciell och helt perfekt vanlig kille förstås. Det kändes som en helt annan värld. Nu var det tillbaka till vardagen. Sverige, skola, kompisar, läxor… usch!
Så fort jag kom hem fick jag ett sms från Justin.
Jag saknar dig redan baby! Önskar att du hade kunnat följa med mig på turnén… Älskar dig, xx din Justin.
3 veckor senare…
Jag kom hem från skolan och åt en smörgås
samtidigt som jag började med mina läxor.
När jag var klar med matten, kemin och franskan
lade jag mig i sängen och satte på TVn.
Det zappade genom kanalerna och valde en repris från Ellen DeGeneres show. Hon var alltid så rolig! Hon dansade runt bland publiken och intervjuade någon tjej som hade varit med om en hemsk flygplansolycka. Sen uppträdde en jättesöt liten kille som jag hade sett på Youtube några månader sen. Han var så söt och grym på att dansa.
- Nu är det dags för en ny gäst. Han har tagit världen med storm och han är just nu aktuell med sin världsturné och filmen Never Say Never…
Jag kände hur jag drog efter andan. Det kunde inte vara sant.
- ...välkommen JUSTIN BIEBER!!
Publiken skrek och klappade händerna och in kom Justin. Lika snygg som vanligt. Han kramade om Ellen och de satte sig ner i varsin röd fåtölj. Jag tittade ett tag med det var svårt att se honom igen. Jag försökte hålla tårarna inne men det gick inte. Jag hade försökt att undvika honom med det var inte lätt. Vart jag än gick så fanns han där. På datorn, på radion, i tidningarna och till och med i det senaste CSI-avsnittet. Alla tjejer på skolan älskade honom. Jag hade inte berättat för någon om vad som hade hänt. Jag vet att jag säkert hade fått allas uppmärksamhet och blivit populär i skolan…om någon ens skulle tro mig. Men det kändes inte rätt. Det var nästan som om jag själv inte trodde att det var sant. Som om allt bara hade varit en dröm.
Samtidigt på andra sidan jordklotet…
Justin:
- Justin, Justin! Du måste vakna! Du har sånglektion om en halvtimma.
- Mm… låt mig bara sova lite till, mumlade jag och borrade in mig i kudden.
- Nej! Du har INTE tid att sova mer! Sa mamma bestämt och drog av mig täcket.
- Mamma! Snälla?!
- Nej! Upp med dig nu slöfock! Jag vill inte höra något klagande. Du får skylla dig själv att du låg uppe med datorn halva natten igår!
- Jaja, jag vet… sa jag och hade inget annat val än att gå upp och göra som hon var.
Men hon hade rätt, jag skulle inte klaga. Jag hade verkligen jobbat hårt för att få komma dit jag är idag. Att få åka på turné runt hela jorden var ingenting jag hade kunnat drömma om för några år sedan. Så om det nu inräknade tidiga morgonar, så fick jag stå ut med det. Det var det absolut värt! Även om jag inte hade haft något emot att få sova några timmar längre. Jag gick in i duschen och vred på kranen. Kallt vatten strömmade ner och det var precis vad jag behövde för att vakna upp. Jag blåste håret och satte på mig ett par mörka jeans och en vit T-shirt. Enkelt men ändå ganska snyggt. Jag slängde i mig en macka och skyndade mig sedan iväg.
- Hejdå mamma, älskar dig! Ropade jag innan smällde igen dörren.
Scooter kom ikapp mig på väg till sånglektionen.
- Ikväll är det en viktig konsert Justin. Det är en stor arena och biljetterna är helt slutsålda. Det är viktigt att du äter ordentligt innan, och riktig mat, ingen sådan där fet McDonalds mat som du slänger i dig hela tiden. Och konserten går till som vanligt. Vi kör introt och du börjar med Love me, och sen Bigger, One Time, Somebody to love, Never let you go i det flygande hjärtat…
- Jajaja, jag VET! Utbrast jag. Det är typ åttiotredje showen. Jag tror jag grejar det, precis som de andra åttiotvå showerna.
- Ha-ha! Jag är seriös Justin.
- Och det är jag med, suckade jag.
- Skynda dig nu till sångcoachen, du är sen! Och glöm inte att du måste plugga efteråt. Och ät bra mat! Och drick mycket vatten. Och var försiktig med din röst och för guds skull, skrik inte!
- Jag veeeeeet! Hejdå, sa jag och skyndade mig iväg innan jag fick ännu en halvtimmas utläggning om vad jag ska och inte ska göra. Som om jag inte redan visste det! Jag menar, jag älskar Scooter och utan honom hade jag varit ingenting, men ibland borde han slappna av lite. Jag tog upp min mobil och kollade runt omkring mig så att ingen såg mig. Jag var egentligen inte tillåten att ha med min mobil när jag jobbade. Det kunde tydligen göra mig ”ofokuserad”. Bullshit! Jag skickade ett snabbt sms till Chloé och skrev att jag hade konsert ikväll och att jag älskade henne och saknade henne. Jag hade verkligen varit dålig på att höra av mig det senaste, men jag hade inte en enda ledig stund. När jag inte hade konserter var det presskonferenser, intervjuer, skivsigneringar, lektioner och photoshoots.
Några timmar senare var det dags att gå upp på scen. Jag tänkte som vanligt på Chloé när jag sjöng Favorite girl och That should be me. Varför var alla mina låtar tvungna att handla om samma sak. Jag kunde verkligen inte sluta tänka på henne. Scooter och Usher undrar vad hon har gjort med mig. De kallade mig, vad var det nu igen… hjärntvättad? Men jag kunde inte släppa henne med tanken. Hon var så speciell, inte som någon av de andra olika tjejerna som jag träffar varje dag. Jag saknade henne verkligen! Så fort den här turnén var klar så skulle jag åka och hälsa på henne. Precis som jag hade lovat.
Chloé:
Jag var trött och kände att jag lika gärna kunde gå och lägga mig. Jag borstade tänderna och sminkade av mig. Precis när jag hade tagit på mig min rosa pyjamas så ringde det på mobilen. Vem kunde det vara, klockan var ju nästan tio på kvällen.
- Hej det är Jenny! Flämtade personen på andra sidan luren.
Jenny var min bästa kompis och hade varit det ända sedan lågstadiet. Vi berättade allt för varandra. Tja, förutom vad som egentligen hände i Miami då. Jag hade bara sagt att jag hade varit och badat, surfat, snorklat och shoppat. För det var ju faktiskt sant. Jag hade bara inte nämnt VEM jag hade badat, snorklat och gjort alla saker med.
- Hej, sa jag, lite förvirrat. Vad är det?
- Jag är typ utanför ditt hus…nu! Kan jag komma in? Sa hon uppspelt.
- Haha eh visst, svarade jag. Värst vad hon lät ivrig.
Jag gick ner för trappan och öppnade dörren. Utanför stod Jenny, helt svettig i pannan.
- Hej, förlåt jag sprang hit, log hon ursäktande och torkade sig i pannan. Men jag var tvungen att träffa dig NU! Sa hon och log ett stort leende.
Vi gick upp till mitt rum och ignorerade mamma och pappas förvånade blickar. Jag stängde dörren och Jenny började hoppa upp och ner.
- Har du läst den här tidningen? Frågade hon och först då märkte jag tidningen som hon höll i handen.
- Vad är det? Frågade jag nyfiket. Vad har hänt?!
- Ja det kan väl du berätta? Sa hon och log.
- Vadå? Frågade jag förvånad och förstod ingenting. Vad pratar du om?
Hon bläddrade i tidningen och visade mig sidan. På bilden fanns en stor bild på ett par som kysste varandra på en strand. Och man såg tydligt vilka det var. Jag och Justin…
Avsnitt 15
- Hejdå Justin, tack för ikväll!
- Tack själv… jag älskar dig!
Hon log och vände sig sedan om och gick in till hotellet. Borde jag inte ha sagt det där? Tänkte jag oroligt. Men jag gjorde faktiskt det, älskade henne… Även om vi bara hade känt varandra i en vecka. Jag avbröts i mina tankar av att min mobil plingade till.
Älskar dig med! xx Chloé
Chloé:
Dagarna gick fort och jag och Justin träffade varandra varje dag. Jag hade lite dåligt samvete eftersom jag knappt hade umgåtts någonting med min familj, men jag tror att de förstod. Plötsligt så var det lördag och imorgon var det dags att åka hem till Sverige. Jag försökte att inte tänka på det, för varje gång tanken slog mig kände jag hur det stack till i hjärtat. Kommer jag aldrig träffa Justin längre? Förmodligen inte… Jag vet att långdistansförhållanden inte brukar fungera, tänk då på att det även är Justin Bieber! Han ska åka på turné om några dagar och ska vara borta i tre månader. Och jag ska vara hemma i Sverige, och gå i skolan som vanligt. Det bästa vore om vi bara glömmer varandra… men det kommer aldrig att gå! Jag kommer aldrig att kunna glömma Justin och dessa dagar som vi har spenderat tillsammans. Detta är absolut mitt livs bästa resa!
Sista kvällen bestämde jag och Justin att vi skulle träffas vid stranden i solnedgången, precis som första kvällen. Vi satt på stranden i flera timmar och bara pratade om allt mellan himmel och jord.
- Jag har en sak till dig… sa Justin och log blygt.
- Vadå? Utbrast jag ivrigt.
Justin började skratta och skakade på huvudet.
- Vadå? Vad är det som är så roligt? Frågade jag.
- Nej, inget. Du är bara så himla söt när du är sådär nyfiken. Sa han och kysste mig på pannan. Sen tog han fram någonting ur bakfickan och gav det till mig. I handen höll han en liten fyrkantig ask.
- Justin, började jag, jag har ju ingenting till dig.
- Öppna bara! Sa han ivrigt.
Jag öppnade asken och inuti låg ett guldhalsband med ett hjärta och en nyckel. I hjärtat stod det inristat: ”the key to my heart”. Jag visste inte vad jag skulle säga.
- Justin, det är jättefint! Utbrast jag och kastade mig i hans famn.
Men sedan tittade jag upp på honom.
- Men jag kan inte ta emot det här…
- Varför inte? Gillar du det inte?
Frågade han oroligt. Jag visste att jag skulle ha köpt dem där örhängena istället…
- Sccch! Sa jag och lade ett finger över hans mun. Det är bara det att… jag har inget att ge tillbaka, sa jag dystert och tittade ner i marken.
Justin lyfte upp min haka så att han kunde titta in i mina ögon.
- Chloé, jag har redan fått allt jag kan önska mig... Jag fick träffa dig!
Jag kände hur mina ögon fylldes med tårar.
- Åh Justin! Jag vet inte vad jag ska göra när jag inte kommer att kunna träffa dig längre! Vet du hur mycket jag kommer att sakna dig?!
- Älskning, snälla gråt inte! Sa Justin och höll om mig och kysste min kind. Säg inte sådär, klart vi kommer träffa varandra igen! Det kommer kanske bara dröja ett tag… men jag så fort jag är klar med min turné och när du har sommarlov så lovar jag att ta första bästa flyg till Sverige för att träffa dig.
Jag log och kysste honom.
- Men det är ju ändå inte samma sak, viskade jag. Jag önskar att jag hade kunnat träffa dig varje dag…
- Jag med! Men vi får göra det bästa av saken. Jag lovar att ringa eller smsa dig varje dag. Kan du lova mig bara en sak?
- Vad som helst!
- Glöm aldrig mig…
- Åh det kommer jag aldrig göra! Om det är någon som skulle glömma någon är det väl du! Du kommer ju att åka jorden runt och träffa miljontals människor och en massa söta tjejer och…
Nu var det Justins tur att avbryta mig. Han tog mina kinder i sina händer och kysste mig passionerat.
- Hur ska jag kunna glömma världens vackraste och mest underbara tjej? Viskade han i mitt öra.
Jag log och kände mig alldeles varm inombords.
- Tack Justin, sa jag plötsligt.
- För vadå? Frågade han fundersamt.
- För allt… för att jag fick träffa dig och lära känna dig. Du är… , jag kom inte på rätt ord, så jag kysste honom istället. Han besvarade kyssen och lade händerna om min midja. Jag blundade och glömde bort allt annat runt omkring mig. Det enda jag tänkte på var Justin.
- Jag är…? Sa Justin och flinade när vi hade avslutat kyssen.
- Hm… sa jag och låtsades fundera. En idiot? Njaa, skitstövel kanske? Eller snarare kanske en…
Justin satt och skrattade åt mig.
- Vänta, vänta! Jag tror jag har det! Utbrast jag. Vad sägs som alldeles alldeles underbar?
- Det låter bra tycker jag, skrattade Justin och kysste mig igen.
Gud var jag kommer sakna honom. Hans skratt, hans leende, hans kyssar…
Justin:
Jag kramade om henne en sista gång och viskade i hennes öra.
- Jag älskar dig Chloé, och jag kommer aldrig att glömma dig!
- Jag älskar dig med, sa hon och sedan vände hon sig om och gick. Jag såg hur hon torkade bort en tår som rann ner för hennes kind.
Vad har jag gjort? Tänkte jag. Varför lät jag mig själv falla för den här tjejen? Jag skulle lyssna på Scooter och Usher som rådde mig att hålla mig undan från tjejer. Nu kommer jag ju aldrig kunna släppa tankarna från henne. Hur ska jag kunna sjunga ”That should be me” eller ”One less lonely girl” på scen utan att börja tänka på Chloé? Jag kan bara se framför mig hur jag står där framme på scenen, framför tusentals fans och börjar gråta när jag sjunger…
Men hur kunde jag stå emot den här tjejen? Jag älskar allt med henne. Hennes vackra leende, hennes ljusa lockiga hår, hennes nyfikna ögon när jag ska berätta någon överraskning, hennes härliga skratt när hon berättar något skämt, hennes kropp, hennes läppar mot mina när vi kysser varandra… Hon är allting jag någonsin hade kunnat drömma om, och nu kommer jag kanske aldrig kunna få chansen att träffa henne igen. Nej, jag måste bara träffa henne igen! På ett eller annat sätt…
Avsnitt 14
Vi pratade och skrattade och kunde inte sluta titta varandra i ögonen. Hans vackra ögon och leende fick mig verkligen att smälta. Jag kände mig så avslappnad med Justin. Hur kunde jag ha sådan tur att jag träffade honom? Han tog min hand och gav mig ett gulligt leende. Det kändes som jag var i en film, det var så romantiskt!
Justin:
Jag kunde inte släppa henne med blicken. Allt med henne var perfekt, både hennes personlighet och utseendet. Men i pannan syntes ärret som hon fick från surfingbrädan igår. Jag tog hennes hans och lutade mig framåt och våra läppar möttes. Hon besvarade kyssen och jag njöt av att känna hennes underbara läppar mot mina. Jag reste mig upp och lade mina händer runt hennes midja, medan jag fortsatte kyssa henne. Jag förde med henne till en solstol och lade mig uppe på henne. Hon drog händerna genom mitt hår och jag kände hur jag ryste i hela kroppen. Jag kysste henne mjukt på halsen och hörde hur hon stönade lågt. Hon tog tag i mig och rullade runt så att jag nu låg underst. Våra tungor möttes och jag ville inte avbryta detta perfekta ögonblicket. Hon var allting jag någonsin drömt om! Plötsligt reste hon sig upp och började långsamt ta av sig klänningen. Jag stirrade på hennes vackra kropp och nu stod hon i bara underkläder. Hon var solbränd efter alla dagar på stranden och det gjorde henne bara ännu snyggare. Hon gick mot poolen och hoppade ner i vattnet.
- Kom! Sa hon tyst och tittade på mig när jag klädde av mig.
Jag drog av mig skjortan och hoppade sedan i vattnet. Jag närmade mig henne, men hon backade och flyttade bara längre ifrån mig. Hon log ett retsamt men flörtigt leende. Jag gjorde ännu ett försök men hon flyttade igen. Sen jagade jag henne i poolen och hon skyndade sig upp på stegen och sprang. Jag sprang efter henne
och det dröjde inte länge innan jag kom ifatt.
Jag lyfte upp henne och bar med henne till jacuzzin
och släppte ner henne i det varma, bubblande vattnet. Hon tittade på mig och log och jag kysste henne igen. 
Chloé:
Han tryckte upp mig mot väggen och kysste mig ner mot halsen. Jag lade mina armar runt hans nacke och blundade. Jag kände hans kropp mot min under vattnet.
Sen avslutade vi kyssen och satt bara och tittade varandra i ögonen. Jag trodde att jag skulle drunkna i hans gyllenbruna ögon. Vi gick upp ur vattnet och virade in oss i handdukar. Han tog med mig in till huset.
- Vad vill du göra? Frågade han och log mot mig.
Det är ju fortfarande några timmar kvar innan du
måste hem. Om du inte hade tänka att sova är? Sa han
flörtigt och jag såg hur det glimtade till i hans ögon.
- Haha ledsen att svika dig, men tyvärr! Även om du just nu är ”den modiga killen som räddade vår älskade dotters liv” för mina föräldrar, så tror jag inte direkt att dem tillåter mig att sova hos en kille som jag bara har känt i en vecka…
- Aj då, sa han besviket. Men det känns som att jag har känt dig så mycket längre!
- Jag vet, instämde jag.
Vi bestämde oss till slut för att se en film. Jag satte mig på bänken i det toppmoderna köket, medan Justin letade bland alla skåp och lådor efter popcornen.
- Går det bra eller som vanligt? Retades jag.
- Ha-ha! Sa han bara och ignorerade min fråga. Sen sken han upp och i ena handen höll han ett paket med micropopcorn.
- Jag hittade dem! Sa han helt överlycklig och stoppade in dem i micron.
- Vad duktig du är älskning, skrattade jag och pussade honom.
- Kom nu, sa han när popcornen var klara.
Han tog min hand och ledde in mig till vardagsrummet.
Jag satte mig i soffan och Justin startade filmen. 
Sen satte han sig bredvid mig och lade armen runt mig.
- Om den är läskig så får du gärna hålla mig i handen,
retades han.
- Jag tror att jag överlever, sa jag och himlade i ögonen.
Men vi skulle nog inte vara så kaxiga. Filmen var jätteläskig!
Det handlade om en mördare som smög in i människors hus
och högg av dem huvudet med en yxa. Jag och Justin glömde snabbt av att vara tuffa och satt båda bakom var sin kudde och höll varandra hårt i handen. Musiken ändrades till mörk och läskig, en sån där som finns med i alla skräckfilmer när det händer något läskigt. Precis när mördaren smyger bakom offret och ska hugga av huvudet så hörde vi att dörren öppnades bakom oss. Jag och Justin skrek och hoppade till så att vi ramlade av soffan. När vi försiktigt tittade ovanför soffkanten, beredda på att möta en läskig mördare med en blodig yxa i handen, så såg vi istället en kille som garvade ihjäl sig. Ryan…
- Hahahahahahaha! OMG! Jag trodde att ingenting kunde slå era miner när ni simmade ifrån ”den faaarliga ” hajen, men detta slår allt! Skrattade Ryan och torkade tårarna.
Jag och Justin bara stirrade på honom, fortfarande i chock. Justin pausade filmen.
- Usch, jag vill ändå inte se mer! Sa han och rös till. Det där var ju den värsta filmen jag har sett!
- Jag med! Skrattade jag. Sen vände jag mig mot Ryan.
- Du hade nog inte heller varit så kaxig efter att ha sett det här filmen, sa jag och blängde på honom, som fortfarande skrattade så att han grät.
Han lugnade ner sig lite och fnös åt mig.
- Det är bara ni som är mesiga!
Jag och Justin bara ignorerade honom.
- Vad gör du här förresten? Har du inte hört talas om att knacka eller ringa på dörren? Sa Justin lite irriterat.
- Jag kom bara förbi för att påminna dig om intervjun imorgon.
- Just det ja! Haha och det kunde du inte bara ha ringt eller smsat?
- Nej för då hade jag ju missat era miner! Skrattade Ryan. Sen sa han hejdå och åkte.
Justin:
- Jag kanske också borde åka hem nu, sa Chloé efter att ha tittat på klockan.
- Okej, sa jag och suckade. Men bara om jag får skjutsa dig hem och om vi träffas imorgon igen?
- Avgjort! Sa hon och skrattade.
Vi satte oss i bilen och några minuter senare var vi framme vid hennes hotell.
- Jag önskar att du kunde stanna hos mig! Jag kommer ju drömma mardrömmar ikväll, efter den där filmen!
- Haha jag med, sa Chloé och log. Hon lutade sig fram och kysste mig mjukt.
- Hejdå Justin, tack för ikväll!
- Tack själv… jag älskar dig!
Hon log och vände sig sedan om och gick in till hotellet. Borde jag inte ha sagt det där? Tänkte jag oroligt. Men jag gjorde faktiskt det, älskade henne… Även om vi bara hade känt varandra i en vecka. Jag avbröts i mina tankar av att min mobil plingade till.
Älskar dig med! xx Chloé
Kommentera så kommer det ett nytt avsnitt imorgon!
Avsnitt 13
- Och jag såg på Justin hur orolig han var. Du skulle sett honom när han dök i vattnet efter dig. Helt otroligt! Han måste verkligen tycka om dig!
- Ja jag hoppas det, för jag börjar verkligen tycka om honom… Problemet är bara att han är en artist, och har massa konserter och så… så jag vet inte hur det kommer gå sen, sa jag dystert.
- Det löser sig nog, ska du se. Gå och lägg dig nu gumman. Sov så gott!
- Tack pappa, god natt!
Den natten drömde jag om Justin och längtade till vår middag imorgon…
Chloé:
Nästa dag gick fort. Jag sov ändå till halv tolv och vaknade med en rejäl huvudvärk. Efter några tabletter och ett glas vatten blev det bättre. Jag tog en lång skön dusch och låt vattnet bara sira ner i ansiktet. När jag var klar virade jag in mig i en vit handduk och gick ut och satte mig på balkongen. Mamma och pappa hade lämnat en lapp där det stod att dem var nere vid poolen en stund och att jag skulle ringa om det var något. Jag klädde på mig och gick ner till matsalen för att äta lite frukost. Resten av dagen läste jag och försökte hålla mig i skuggan. Det kändes som att jag hade fått lite för mycket sol dem senaste dagarna. På eftermiddagen ringde Justin.
- Hej shawty, hur mår du?
- Hej, jag mår bra. Hade lite ont i huvudet men det har gått över nu.
- Vad bra! Sa han och lät glad. Jo, ikväll, passar det att komma till
mig klockan 6?
Jag tittade på klockan och såg att det bara var en och en halv
timma kvar, men det skulle ju räcka till att göra mig i ordning.
- Ja det blir jättebra!- Bra, då kommer n bil och hämtar dig strax innan. Puss! 
- Okej hejdå, pusspuss!
Så fort jag lade på öppnade jag garderoben för att
bestämma vad jag skulle ha på mig. Jag provade en massa klänningar, men ingen passade bra. Till slut hittade jag en klänning som kändes perfekt. Jag valde mellan högklackat eller ballerina skor. Det fick bli ballerina skor, det var bekvämast. Sen fixade jag håret och sminkade mig och sprutade till sist på lite parfym. Jag tittade på klockan och såg att den bara var halv 6. Jag satte mig vid datorn och loggade in på facebook och twitter. Jag ögnade genom alla nyheter och spärrade plötsligt upp ögonen. Jag måste se i syne! 50 000 nya followers på en dag! Hur kunde det vara möjligt? Tänkte jag förvirrat. Sen hittade jag förklaringen, Justin…
Everyone follow @ChloeJohnsson – She´s such a cute and nice person
Jag skrattade för mig själv, hans fans gjorde verkligen allt han bad om! Han hade även skrivit för några dagar sen:
Having so much fun here in miami! Had a nice day out scuba diving with a friend. Even saw a shark! #swag
Jag tittade på klockan och flög upp från stolen. Bilen som ska hämta mig är här om 1 minut! Jag tittade mig i spegeln en sista gång och tog min mobil i handen. Jag ropade hejdå till mamma och pappa och sprang sedan ner till receptionen. Utanför stod en svart bil och bredvid den stod Kenny och vinkade till mig. Han öppnade bildörren och jag steg in och satte mig i baksätet. Några minuter senare var vi framme. Jag steg ur bilen och knackade på dörren. Dörren öppnades och där stod Justin, lika snygg som vanligt.
- Hej välkommen, log han. Vad fin du är!
- Tack, du med!
Han tog mig i handen och visade runt mig i huset. Det var gigantiskt och inredningen var lyxig. Han tog med mig ut till poolen och där ute hade han dukat ett bord med en massa levande ljus.
- Aaw vad fint du har gjort!
- Tack, sa han lite blygt. Kom nu, innan maten blir kall!
Vi satte oss och åt jättegod mat, som Justin hade låtit hans kock laga.
- Du är verkligen söt ikväll!
- Du har redan sagt det Justin, skrattade jag.
- Haha men det går inte att säga för många gånger!
Vi pratade och skrattade och kunde inte sluta titta varandra i ögonen. Hans vackra ögon och leende fick mig verkligen att smälta. Jag kände mig så avslappnad med Justin. Hur kunde jag ha sådan tur att jag träffade honom? Han tog min hand och gav mig ett gulligt leende. Det kändes som jag var i en film, det var så romantiskt!
Nu måste det funka!
Avsnitt 12
Skadad? Tänkte jag… Var det mig de pratade om? Vad hade hänt egentligen? Det ända jag mindes var att jag stod på bräden och i nästa sekund blev allting bara svart. Jag öppnade ögonen och försökte resa mig upp, men det gjorde alldeles för ont. Hela huvudet skakade och jag höll handen på pannan och kände att jag var omplåstrad. Sen såg jag Justin. Han grät.
- Justin… viskade jag svagt. Han titta upp och såg att jag hade vaknat.
- Åh, Chloé du är vaken! Utbrast han och kramade om mig hårt.
- Aj! Sa jag.
- Åh förlåt! Har du ont? Jag var så orolig. Jag trodde att du aldrig skulle vakna.
Nu stod även mamma, pappa, surfinstruktören och en annan man, som jag snart förstod var en läkare, runt omkring mig.
- Min älskade Chloé, hur mår du hjärtat? Frågade mamma oroligt och jag såg att hon hade gråtit, för hennes ögon var alldeles röda och svullna.
- Jag mår bra, försäkrade jag. Känner mig bara lite svag och har väldigt ont i huvudet.
- Det är inte så konstigt, du har ett ganska rejält sår i pannan gumman. Brädan träffade dig hårt.
- Hur länge var jag medvetslös? Frågade jag.
- I en evighet! Utbrast Justin, som hade suttit tyst ett tag.
- Nej snarare än timma, sa pappa och skrattade lite.
- Men det kändes som en evighet, sköt Justin in.
Jag log mot honom.
- Den här unge mannen räddade ditt liv, sa pappa och lade armen om Justins axlar.
- Är det sant Justin? Frågade jag chockat.
- Äsch, sa Justin blygt och kollade ner i marken. Räddade dig vet jag väl inte, jag var bara först där…
- Nej, Justin. Vem som helst hade inte orkat simma ut i dem där vågorna och dragit upp henne och sedan hjälpt upp henne i båten. Det var väldigt modigt gjort. Tack Justin, för att du räddade vår dotter! Sa pappa och såg stolt ut.
- Åh kom hit min räddare, sa jag och pussade honom på kinden. Han log lite generat.
Jag var tvungen att ligga kvar ett tag, så att jag inte skulle svimma igen. Mamma och pappa tog en kort promenad längs vattnet för att lugna ner sig lite, men Justin lämnade inte min sida.
- Justin, du måste inte stanna här, jag klarar mig! Ska du inte åka hem nu? Pattie är säkert orolig och undrar var du är.
- Nej jag stannar här. Jag ringde henne och berättade vad som hade hänt, och hon blev väldigt upprörd, och sa åt mig att stanna hos dig tills du mår bra. Och det tänker jag göra! Sa han bestämt.
- Men jag mår bra. Du kan i alla fall gå och ta något att äta? Du måste vara utsvulten!
- Nej jag klarar mig. Jag stannar här hos dig. Jag vill inte att någonting ska hända dig igen! Protesterade Justin. Förstår du hur orolig jag var Chloé?
- Mm… jag antar att jag hade varit lika orolig om samma sak hade hänt dig. Och tack Justin, för att du räddade mig!
- Så klart shawty! Jag gör vad som helst för dig!
Jag kramade om honom och kysste honom lätt på läpparna.
- Men Chloé! Akta så att inte dina föräldrar ser oss, sa han och låtsades vara allvarlig.
- Haha ja, det hade ju varit katastrof, skrattade jag och kysste honom igen.
Efter en timma började jag känna mig piggare och reste mig försiktigt upp. Vi gick mot bilen och Justin hjälpte mig till sätet och tog på mig säkerhetsbältet.
- Justin, jag tror jag klarar det själv, sa jag och skrattade.
- Men det tror inte jag! Sa han och satte sig bredvid mig och stängde dörren.
- Men din bil då?
- Bry dig inte om den! Den hämtar Kenny eller någon lite senare, sa han och log.
- Kändisar, fnös jag. Såååååå bortskämda!
Han bara skrattade åt mig och han var så glad över att jag mådde bra. Han var så gullig som brydde sig så mycket. Jag började verkligen tycka mer och mer om den här killen…
På vägen hem satt jag och tittade ut genom
fönstret
Men nu var det inte långt kvar tills jag skulle åka hem. Jag räknade vilken dag det var och insåg att vi skulle åka hem i övermorgon redan! Vad skulle hända när jag åker hem? Kommer jag aldrig att få träffa Justin mer? Jag kände hur tårarna började rinna längs mina kinder. Jag skyndade mig att torka bort dem så att ingen såg att jag grät, men det kom bara mer och mer. Till slut satt jag och hulkade.
- Vad är det Chloé? Varför gråter du? frågade Justin oroligt och kramade mig.
- Nej det är inget, sa jag.
- Har du ont?
- Nej, jag fick nog bara en efterchock, ljög jag.
Vi lämnade av Justin vid hans hotell, eller rättare sagt hus, som han hade hyrt. Jag såg hur svårt han hade att lämna mig, och frågade mig lite tyst när vi sa hejdå om jag ville komma över till honom och äta middag i morgonkväll. Jag svarade självklart ja, det var ju kanske min sista chans att få träffa honom. Men jag nämnde inte det utan sa bara att jag såg fram emot det. Han log ett gulligt leende innan han vände sig om och gick in genom dörren. Pappa startade bilen och så åkte vi tillbaka till hotellet. Jag var inte sugen på mat, utan ville bara gå och lägga mig.
- Älskning, jag vet att du är trött, men vi ville bara berätta en sak först.
- Vadå? Frågade jag, nyfiken som vanligt.
- Jo… din pappa och jag förstod idag hur mycket du tycker om Justin och vi har båda insett att han är en riktigt bra och snäll kille. Så vi har pratat med dina lärare och våra jobb och… har bestämt att vi ska stanna här i 4 dagar längre!
- Vaaaa?! Nästan skrek jag. Jag sprang fram till mamma och pappa och pussade dem. Åh, tacktacktack! Ni är världens bästa föräldrar!
- Och du är världens bästa dotter, sa pappa och log. Jag är så lättad att du mår bra. Och jag såg på Justin hur orolig han var. Du skulle sett honom när han dök i vattnet efter dig. Helt otroligt! Han måste verkligen tycka om dig!
- Ja jag hoppas det, för jag börjar verkligen tycka om honom… Problemet är bara att han är en artist, och har massa konserter och så… så jag vet inte hur det kommer gå sen, sa jag dystert.
- Det löser sig nog, ska du se. Gå och lägg dig nu gumman. Sov så gott!
- Tack pappa, god natt!
Den natten drömde jag om Justin och längtade till vår middag imorgon…
Avsnitt 11
När det var dags hoppade jag upp på brädan och klarade det även denna gången. Överlycklig vinkade jag till dem andra. Plötsligt vickade brädan till och jag kände hur jag började tappa balansen. Rätt som det var ramlade jag i vattnet och slog brädan i huvudet. Sen blev allting plötsligt svart...
Justin:
Allting hände så fort. Ena sekunden stod hon upp på brädan och vinkade och såg glad ut, och i nästa sekund låg hon i vattnet, medvetslös… Jag skrek till och sprang det snabbaste jag kunde ner i vattnet och simmade fram till henne. Vågorna hade blivit större nu och det kändes som om jag inte kom någon vart. Med mina sista krafter tog jag några rejäla simtag och kom fram till brädan. Men var var Chloé? Jag tittade mig panikslaget om, men såg henne ingenstans. Plötsligt såg jag lite blont hår en bit ifrån mig och skyndade mig fram dit. Jag tog ett djupt andetag och dök ner under vattnet. Jag simmade till henne och tog tag i hennes midja och drog med mig henne upp. Hon var helt blek i ansiktet, det såg nästan ut som att hon var död. Men när jag såg att hennes bröst höjdes och sänktes lugnade jag ner mig en aning. Jag skrek åt dem andra på stranden att dem skulle hjälpa till, men det stod ingen på stranden. Var är dem? Tänkte jag och blev ännu mer orolig. Jag visste inte om jag skulle klara av att simma in med henne till land. Men det var mitt ända val.
Precis när jag hade börjat simma med Chloé i min famn hörde jag en båt närma sig. Det var en av de snabba livräddningsbåtarna som brukade ligga vid stranden och i den satt Chloés mamma och pappa och instruktören som körde båten. Han sträckte fram handen och vi hjälptes åt att få upp Chloé ombord. Sen kravlade jag mig upp i båten och vi åkte snabbt in till land. Jag såg hur Chloés föräldrar grät och hennes mamma höll om henne. Jag kunde inte slita blicken från Chloés ansikte. Hon såg så blek och hjälplös ut och i pannan där bräden hade träffat henne hade hon ett ganska stort sår som blödde. Det dröjde inte länge tills vi kom fram till stranden och Chloés pappa bar upp henne på land. Vi lade henne försiktigt ner på stranden.
- Hur allvarligt tror ni det är? Frågade jag dem andra med en skakig röst.
- Jag tror inte att det är så farligt, svarade instruktören efter att ha undersökt henne. Hon har bara svimmat och såret är som tur är inte så djupt.
De ringde en läkare som fanns på plats bara några minuter senare. Han plåstrade om hennes sår och försökte hälla i henne lite vatten i munnen. Jag kände hur gråten var allt närmare nu och till slut kunde jag inte hålla mig. Jag kände tårarna falla ner för mina kinder. Jag var så rädd att hon hade blivit skadad. Tänk om hon inte vaknade upp?
Chloé:
Jag hörde en massa röster runt omkring mig.
- Det är mitt fel! Hörde jag pappa säga. Jag skulle aldrig komma med detta dumma förslaget!
- Nej Jacob, det är inte ditt fel, hörde jag en annan röst, mammas. Det var en olycka! Det spelar ingen roll vems fel det var, det viktigaste är att hon inte är skadad.
Skadad? Tänkte jag… Var det mig de pratade om? Vad hade hänt egentligen? Det ända jag mindes var att jag stod på bräden och i nästa sekund blev allting bara svart. Jag öppnade ögonen och försökte resa mig upp, men det gjorde alldeles för ont. Hela huvudet skakade och jag höll handen på pannan och kände att jag var omplåstrad. Sen såg jag Justin. Han grät.
