Men hur kunde jag stå emot den här tjejen? Jag älskar allt med henne. Hennes vackra leende, hennes blonda lockiga hår, hennes nyfikna ögon när jag ska berätta någon överraskning, hennes härliga skratt när hon berättar något skämt, hennes kropp,

hennes läppar mot mina när vi kysser varandra… Hon är allting jag någonsin hade kunnat drömma om, och nu kommer jag kanske aldrig kunna få chansen att träffa henne igen. Nej, jag måste bara träffa henne igen! På ett eller annat sätt…

Chloé:

Jag satt i flygplanet och tittade ut genom det lilla runda fönstret. Vi flög ovanför molnen och de såg ut som stora fluffiga bomullstussar. Jag kom ihåg att när jag var liten så önskade jag att jag kunde hoppa ut ur flyplanet och lägga mig på ett av molnen… haha! Efter ett tag somnade jag och jag drömde om en viss person. Justin. När jag vaknade kände jag hur jag var blöt på kinderna. Jag måste ha gråtit i sömnen. Gud vad jag kommer sakna honom! Jag önskar att jag kunde träffa honom varje dag, att jag bara hade kunnat stoppa tiden då vi var i Miami. Det var den bästa resan i mitt liv utan tvekan. Men på sätt och vis ångrade jag nästan vad som hade hänt under de senaste dagarna. Det gjorde så ont att tänka på honom, och veta att jag kanske aldrig kommer att få träffa honom igen. Hans leende, hans skratt, hans förmåga att göra mig glad även om jag var på dåligt humör, till och med hans hairflips! Jag log för mig själv när jag tänkte på allt vi hade gjort de senaste dagarna… Undrar vad mina kompisar kommer att säga? De kommer säkert inte tro mig! Jag menar vem som helst hade ju bara börjat skratta om någon kom och påstod att hon hade träffat Justin Bieber. Varit och snorklat med Justin Bieber. Kysst Justin Bieber. Men för mig var han inte Justin BIEBER, han var bara en helt vanlig kille. Fast en väldigt speciell och helt perfekt vanlig kille förstås. Det kändes som en helt annan värld. Nu var det tillbaka till vardagen. Sverige, skola, kompisar, läxor… usch!

Så fort jag kom hem fick jag ett sms från Justin.

Jag saknar dig redan baby! Önskar att du hade kunnat följa med mig på turnén… Älskar dig, xx din Justin.

3 veckor senare…

Jag kom hem från skolan och åt en smörgås

samtidigt som jag började med mina läxor.

När jag var klar med matten, kemin och franskan

lade jag mig i sängen och satte på TVn.

Det zappade genom kanalerna och valde en repris från Ellen DeGeneres show. Hon var alltid så rolig! Hon dansade runt bland publiken och intervjuade någon tjej som hade varit med om en hemsk flygplansolycka. Sen uppträdde en jättesöt liten kille som jag hade sett på Youtube några månader sen. Han var så söt och grym på att dansa.

-       Nu är det dags för en ny gäst. Han har tagit världen med storm och han är just nu aktuell med sin världsturné och filmen Never Say Never…

Jag kände hur jag drog efter andan. Det kunde inte vara sant.

-       ...välkommen JUSTIN BIEBER!!

Publiken skrek och klappade händerna och in kom Justin. Lika snygg som vanligt. Han kramade om Ellen och de satte sig ner i varsin röd fåtölj. Jag tittade ett tag med det var svårt att se honom igen. Jag försökte hålla tårarna inne men det gick inte. Jag hade försökt att undvika honom med det var inte lätt. Vart jag än gick så fanns han där. På datorn, på radion, i tidningarna och till och med i det senaste CSI-avsnittet. Alla tjejer på skolan älskade honom. Jag hade inte berättat för någon om vad som hade hänt. Jag vet att jag säkert hade fått allas uppmärksamhet och blivit populär i skolan…om någon ens skulle tro mig. Men det kändes inte rätt. Det var nästan som om jag själv inte trodde att det var sant. Som om allt bara hade varit en dröm.

Samtidigt på andra sidan jordklotet…

Justin:

-       Justin, Justin! Du måste vakna! Du har sånglektion om en halvtimma.

-       Mm… låt mig bara sova lite till, mumlade jag och borrade in mig i kudden.

-       Nej! Du har INTE tid att sova mer! Sa mamma bestämt och drog av mig täcket.

-       Mamma! Snälla?!

-       Nej! Upp med dig nu slöfock! Jag vill inte höra något klagande. Du får skylla dig själv att du låg uppe med datorn halva natten igår!

-       Jaja, jag vet… sa jag och hade inget annat val än att gå upp och göra som hon var.

Men hon hade rätt, jag skulle inte klaga. Jag hade verkligen jobbat hårt för att få komma dit jag är idag. Att få åka på turné runt hela jorden var ingenting jag hade kunnat drömma om för några år sedan. Så om det nu inräknade tidiga morgonar, så fick jag stå ut med det. Det var det absolut värt! Även om jag inte hade haft något emot att få sova några timmar längre. Jag gick in i duschen och vred på kranen. Kallt vatten strömmade ner och det var precis vad jag behövde för att vakna upp. Jag blåste håret och satte på mig ett par mörka jeans och en vit T-shirt. Enkelt men ändå ganska snyggt.  Jag slängde i mig en macka och skyndade mig sedan iväg.

-       Hejdå mamma, älskar dig! Ropade jag innan smällde igen dörren.

Scooter kom ikapp mig på väg till sånglektionen.

-      Ikväll är det en viktig konsert Justin. Det är en stor arena och biljetterna är helt slutsålda. Det är viktigt att du äter ordentligt innan, och riktig mat, ingen sådan där fet McDonalds mat som du slänger i dig hela tiden. Och konserten går till som vanligt. Vi kör introt och du börjar med Love me, och sen Bigger, One Time, Somebody to love, Never let you go i det flygande hjärtat…

-       Jajaja, jag VET! Utbrast jag. Det är typ åttiotredje showen. Jag tror jag grejar det, precis som de andra åttiotvå showerna.

-       Ha-ha! Jag är seriös Justin.

-       Och det är jag med, suckade jag.

-       Skynda dig nu till sångcoachen, du är sen! Och glöm inte att du måste plugga efteråt. Och ät bra mat! Och drick mycket vatten. Och var försiktig med din röst och för guds skull, skrik inte!

-       Jag veeeeeet! Hejdå, sa jag och skyndade mig iväg innan jag fick ännu en halvtimmas utläggning om vad jag ska och inte ska göra. Som om jag inte redan visste det! Jag menar, jag älskar Scooter och utan honom hade jag varit ingenting, men ibland borde han slappna av lite. Jag tog upp min mobil och kollade runt omkring mig så att ingen såg mig. Jag var egentligen inte tillåten att ha med min mobil när jag jobbade. Det kunde tydligen göra mig ”ofokuserad”.  Bullshit! Jag skickade ett snabbt sms till Chloé och skrev att jag hade konsert ikväll och att jag älskade henne och saknade henne. Jag hade verkligen varit dålig på att höra av mig det senaste, men jag hade inte en enda ledig stund. När jag inte hade konserter var det presskonferenser, intervjuer, skivsigneringar, lektioner och photoshoots.

Några timmar senare var det dags att gå upp på scen. Jag tänkte som vanligt på Chloé när jag sjöng Favorite girl och That should be me. Varför var alla mina låtar tvungna att handla om samma sak. Jag kunde verkligen inte sluta tänka på henne. Scooter och Usher undrar vad hon har gjort med mig. De kallade mig, vad var det nu igen… hjärntvättad? Men jag kunde inte släppa henne med tanken.  Hon var så speciell, inte som någon av de andra olika tjejerna som jag träffar varje dag. Jag saknade henne verkligen! Så fort den här turnén var klar så skulle jag åka och hälsa på henne. Precis som jag hade lovat.

Chloé:

Jag var trött och kände att jag lika gärna kunde gå och lägga mig. Jag borstade tänderna och sminkade av mig. Precis när jag hade tagit på mig min rosa pyjamas så ringde det på mobilen. Vem kunde det vara, klockan var ju nästan tio på kvällen.

-       Hej det är Jenny! Flämtade personen på andra sidan luren.

Jenny var min bästa kompis och hade varit det ända sedan lågstadiet. Vi berättade allt för varandra. Tja, förutom vad som egentligen hände i Miami då. Jag hade bara sagt att jag hade varit och badat, surfat, snorklat och shoppat. För det var ju faktiskt sant. Jag hade bara inte nämnt VEM jag hade badat, snorklat och gjort alla saker med.

-       Hej, sa jag, lite förvirrat. Vad är det?

-       Jag är typ utanför ditt hus…nu! Kan jag komma in? Sa hon uppspelt.

-       Haha eh visst, svarade jag. Värst vad hon lät ivrig.

Jag gick ner för trappan och öppnade dörren. Utanför stod Jenny, helt svettig i pannan.

-       Hej, förlåt jag sprang hit, log hon ursäktande och torkade sig i pannan. Men jag var tvungen att träffa dig NU! Sa hon och log ett stort leende.

Vi gick upp till mitt rum och ignorerade mamma och pappas förvånade blickar. Jag stängde dörren och Jenny började hoppa upp och ner.

-       Har du läst den här tidningen? Frågade hon och först då märkte jag tidningen som hon höll i handen.

-       Vad är det? Frågade jag nyfiket. Vad har hänt?!

-       Ja det kan väl du berätta? Sa hon och log.

-       Vadå? Frågade jag förvånad och förstod ingenting. Vad pratar du om?

Hon bläddrade i tidningen och visade mig sidan. På bilden fanns en stor bild på ett par som kysste varandra på en strand. Och man såg tydligt vilka det var. Jag och Justin…