-       Vänta, vad sa du?

-       Att skolan är bra och att det finns roliga affärer?

-       Nej, det där innan!

-       Att du kommer trivas i Atlanta?

Jag hade alltså inte hört fel. Vi skulle flytta till Atlanta. Atlanta som i Atlanta där JUSTIN BIEBER bor?!

 

Det här var bara för bra för att vara sant! Jag kände hur det sprätte till i hela kroppen. Jag skulle kanske äntligen få träffa honom igen! Hans turné borde vara slut snart och då kunde vi vara med varandra varje dag…

-       Värst vad du såg glad ut! Sa pappa förvånat.

-       Ja, ni har nog rätt! Det blir nog bra för mig att flytta. Att börja på en ny skola och träffa nya människor.

-       Åh, du låter så vuxen och mogen. Tänk att vår dotter har vuxit upp och blivit så här smart och vacker! Jag är så stolt över dig.

Jag kramade om pappa och pussade honom på kinden.

-       2 veckor… jag måste nog börja packa redan nu!

Mina föräldrar skrattade åt mig när jag sprang uppför trappan och upp till mitt rum. Det första jag gjorde var att ringa Jenny och berätta att jag skulle flytta. Hon lät helt förstörd.

-       Men vad ska jag göra när du har åkt? Vem ska jag då vara med? Jag kommer sakna dig så himla mycket Chloé!

-       Jag vet, suckade jag. Och jag kommer att sakna dig med! Men vi får absolut inte tappa kontakten. Jag lovar att komma och hälsa på dig så ofta jag kan, och så får du komma till USA och hälsa på mig när du har lov.

Jenny var fortfarande väldigt ledsen.

-       Men vänta lite… Atlanta? Är inte det där Justin bor?

-       Jo…

-       Men Chloé! Utbrast hon och lät mycket gladare. Då får du äntligen träffa honom igen.

-       Ja, jag vet. Eller jag hoppas det i alla fall.

-       Åh vad jag är glad för din skull! Jag sa ju att allt skulle ordna sig. Kanske inte på det sättet jag hoppades men jag överlever. Vi får bara lova att hålla kontakten och aldrig glömma varandra. Usch vad jag kommer sakna dig Chloé!

-       Jag kommer sakna dig mer! Sa jag. Sen lade vi på.

 

2 veckor senare…

 

Det var skolavslutning. Alla sa hejdå och vi gav varandra våra mobilnummer så att vi kunde prata med varandra när jag hade flyttat. Jag och Jenny kramade om varandra extra länge och båda grät. Allting där hemma var färdigpackat och imorgon skulle vi åka. Jag var ledsen över allt jag var tvungen att lämna hemma, mina kompisar och släktingar, men samtidigt såg jag fram emot vad som väntade mig i USA. Atlanta… och Justin.

Vi hade nästan inte hört av varandra någonting. I början ringde han och smsade varje dag, men med tiden som gick så blev det mer och mer sällan. Det blev svårt med tiderna och tidskillnaderna. Han hade konserter och jag hade skola. Han var vaken när jag sov och tvärtom. Jag undrade hur det skulle bli när vi träffade varandra igen. Han kanske hade kommit över mig. Träffat någon annan. Jag försökte skaka bort tanken. Jag hade i alla fall inte kommit över honom. Inte en sekund!

 

-       Taxin är här! Ropade pappa. 

-       Kommer! Ropade jag tillbaka.

Jag såg på mitt rum en sista gång.

Det kändes sorgligt att åka härifrån, men ändå ganska skönt. Att få börja om på nytt. Jag tog min väska och sprang ner för trappen. Pappa lade in de sista väskorna och flyttkartongerna i taxibilen, vi fick beställa en extra stor så att allt bagage skulle få plats.  Pappa lade armen om mina axlar och tillsammans stod vi och tittade på huset. Huset där jag hade föds, lärt mig gå, firat alla dessa födelsedagar och jular, och allt annat, både roliga och sorgliga saker som vi hade upplevt. Men nu kändes det dags att börja på något nytt…

-       Kommer ni? Ropade mamma stressat. Vi måste åka nu så att vi inte missar planet!

Vi satte oss i taxin och åkte till flygplatsen.

 

-       Är ni redo att se ert nya hus? Frågade pappa förväntansfullt.

-       Jaaaa! Ropade jag och mamma ivrigt.

Han svängde runt hörnet och saktade ner. Han stannade bilen och vände sig mot mig i baksätet.

-       Välkommen till ert nya hem, sa han och log.

Jag hoppade ur bilen och tittade upp mot ett stort vitt hus. Huset var hur fint som helst och säkert dubbelt så stort som vårt gamla i Sverige.

-       Åh pappa! Det är jättefint! Skrek jag och kramade om honom.

-       Tycker du det gumman? Vad roligt!

Jag började ta mina väskor men pappa tog dem ur handen på mig.

-       Jag tar det här, gå du och kolla in ditt nya rum. Sa han och blinkade.

-       Tack! Utbrast jag och sprang upp mot huset.

Huset var lika fint inuti som utanpå. Köket var modernt inrett och vardagsrummet var ljust och luftigt. Det var inte riktigt klart ännu och det stod lite målarburkar och verktyg här och där.

Jag gick upp för trappan och öppnade dörren till vad som skulle vara mitt nya rum.

Rummet var precis vad jag önskade mig. Snyggt och stilrent men ändå mysigt. Sängen var upplyst av lampor i golvet. I rummet fanns även en fåtölj, ett skrivbord och en TV.

På ena väggen fanns två dörrar. Jag öppnade den ena och kom in i ett jättefräckt badrum med eget badkar och dusch. Jag hade ett eget badrum! Den andra dörren ledde till något nästan ännu bättre, en walk-in closet! Jag stod och hoppade upp och ner och var helt överlycklig. Mamma och pappa kom in och jag kramade om dem båda.

-       Tacktacktacktacktack! Det är hur fint som helst!

-       Haha vad kul att du tycker om det. Log pappa.

-       Och ett eget badrum? Och en walk-in closet?! Skojar ni med mig?

-       Nej älskning, det är du värd.

-       Åh, jag älskar er! Utbrast jag och kramade om dem igen.

 

---