Jag hade ett eget badrum! Den andra dörren ledde till något nästan ännu bättre, en walk-in closet! Jag stod och hoppade upp och ner och var helt överlycklig. Mamma och pappa kom in och jag kramade om dem båda.

-       Tacktacktacktacktack! Det är hur fint som helst!

-       Haha vad kul att du tycker om det. Log pappa. 

-       Och ett eget badrum? Och en walk-in closet?! Skojar ni med mig?

-       Nej älskning, det är du värd.

-       Åh, jag älskar er! Utbrast jag och kramade om dem igen.

Jag vaknade av en massa hamrade och spikande.

Jag lade kudden över huvudet och försökte somna

om med det var omöjligt. Jag öppnade ögonen och

för en sekund glömde jag bort vart jag var.

Men sen kom jag ihåg. Jag var i mitt nya rum,

i vårt nya hus, i Atlanta, i USA! Jag satte mig upp

och gäspade. Jag hade sovit som en liten bebis,

sängen var så skön. Vad var klockan egentligen?

Jag hade inte hunnit packa upp min väckarklocka ännu så jag gick upp till mobilen som satt i laddaren. Klockan var redan halv tolv! Jag gissade att jag hade sovit så länge på grund av tidsomställningen plus att jag hade varit spänd och nervös inför flyttningen. Golvet var kallt mot mina bara fötter och jag rös till.  Ur en av väskorna rotade jag fram min morgonrock som jag satte på mig. Jag gick ut på balkongen, jag vet, jag hade en alldeles egen balkong, och andades in den ljumma sommarluften. Kunde det bli bättre än så här? Tänkte jag. Men det kunde det tydligen, insåg jag snabbt. För nere i trädgården skymtade jag lite turkost vatten. Jag gnuggade mig i ögonen som fortfarande var sömniga. Var det vad jag trodde att det var? Jag skyndade ner för trapporna och stötte på en massa hantverkare på vägen, vilket förklarade allt hamrande och spikande. Jag sade snabbt hej till mamma som stod i köket och gjorde frukost och gick sedan ut till altanen och trädgården. Vid altanen fanns en pool. Jag hade varit helt upptagen med att kolla runt i alla rum inuti huset att jag helt glömde av att se hur det såg ut utanför. Ett leende spreds över mina läppar. Det här var för bra för att vara sant! Vattnet var klart och glittrade till i morgonsolen.

Jag bestämde mig för att ta ett morgondopp och inviga poolen. Inne i huset mötte jag pappa.

-       En pool! Skojar du med mig eller? Varför berättade du inte det igår? Utbrast jag.

-       Haha jag ville att det skulle bli en överraskning! Jag vet hur mycket du alltid har önskat att få en!

-       Tack pappa, du är alldeles för snäll! Men nu hoppas jag nästan att du inte kommer med några mer överraskningar för jag tror inte att jag klarar av mer!

Pappa skrattade åt mig.

-       Kul att du trivs gumman!

-       Jag tänkte ta ett dopp i poolen, ska du med?

-       Nej jag tror att jag ska hjälpa mamma med frukosten, eller ska jag kanske säga lunchen? Haha! Men skynda du dig och bada innan vi ska äta!

Jag letade fram min bikini i en av väskorna och bytte om. Vattnet var förvånansvärt varmt. När jag kom upp ur poolen torkade jag mig med en handduk och satte mig vid köksbordet med mamma och pappa.

Justin:

Jag satt på flygplatsen och väntade på flyget till Sydney. Det var bara två dagar kvar tills turnén var slut och det här var min sista konsert. Även om jag älskade att vara på turné och uppträda varje kväll och få träffa alla mina fans världen över så skulle det bli skönt att få komma hem. Jag var helt slut. Hur många konserter hade jag gjort? 86 eller något? Jag tänkte på alla fantastiska platser jag hade varit på. Europa,  Sydafrika, Japan… Men hur vackra alla ställen än var så kunde jag inte sluta tänka på Chloé.  Jag hade inte hört något av henne på mer än tre veckor nu! Tänk om hon hade glömt mig? Inte gillade mig längre? Eller träffat någon annan kille? Nej, det kunde hon väl inte? Jag saknade henne så himla mycket och längtade verkligen tills jag skulle få träffa henne igen. Jag hade tjatat på mamma, Scooter och Usher om jag inte kunde få åka till Sverige och hälsa på henne under turnén, men de enades om att det skulle ”få mig att tappa koncentrationen” eller något annat dumt. Mamma hade däremot gått med på att jag skulle få hälsa på henne efter turnén, men först var jag tvungen att åka hem och vila i några dagar. Jag hade helst velat åka direkt från Sydney till Sverige, men jag tyckte att det var bäst att inte klaga. Med det schemat jag har, så var jag glad att få chansen att träffa Chloé överhuvudtaget. Även om jag självklart önskar att jag hade kunnat få vara med henne varje dag. Få höra hennes glada röst, hennes härliga skratt, och se hennes vackra leende eller få ha hennes underbara läppar mot mina när vi kysser varandra. Känna hennes kropp mot min…  Allt tänkande på Chloé fick mig bara att sakna henne ännu mer. Jag skrev snabbt ett flörtigt sms till henne och tryckte på skicka.

Hej baby, fortfarande okej om jag kommer till Sverige eller? Eller nej, bryr mig faktiskt inte, jag kommer i vilket fall som helst. Står inte ut en minut till om jag inte får träffa dig!<3

Jag log för mig själv när mobilen surrade till. Men efter att jag förväntansfullt läste hennes meddelande, kände jag hur hela min kropp sjönk ihop. Var hon allvarlig?

Nej ledsen, men det går inte att du kommer till Sverige…

Var det som jag hade befarat? Var hon ihop med någon ny? Eller tekniskt sett var vi ju inte riktigt tillsammans, men ändå! Jag kunde inte tro att det var sant… Jag var tvungen att ringa henne. Jag drog en djup suck innan jag nervöst knappade in hennes nummer. Efter några signaler hörde jag äntligen hennes röst igen.

-       Hej det är Chloé!

-       Heeeeej sötnos! Det är Justin. Gud vad jag saknar dig! Men vad menar du med smset? Har det hänt något? Varför kan jag inte komma?

Jag hörde hur orolig och töntig jag lät, men jag kunde inte hjälpa det. Jag satt spänt och väntade på hennes svar….