-       Flirty much huh?

-       You like it?

-       Maybe… maybe not.

-       Oh mysterious girl! I like it! So tell more about Sweden! Are there any goodlooking guys there? A boyfriend of yours maybe?

-       What with all the curiosity?

-       Just wanna know if your avalable… And if we could have that dance I was talkning about before?

---

 

-       Ehm sure! Vi gick bort till dansgolvet och precis när vi skulle börja dansa så ändrades musiken till lugnt tempo. Vi tittade på varandra och skrattade. Han började närma sig och lade händerna runt min midja.

-       Perfect! Just more chance for me to get to know you better. Sa han nöjt.

Jag kände hur mina kinder blev röda. Han var så snygg! Och verkade verkligen vara intresserad av mig! Hur gick det ihop? Jag tittade bort för jag klarade inte av hans stirrande blick. Genast tog han handen under min haka och vände mitt ansikte mot honom.

-       Hey! Why are you blushing? Sa han vänligt och tittade på mig nyfiket.

-       Cause a boy like you have never noticed me before… erkände jag tyst och tittade ner igen.

-       I don’t believe you! Almost every boy in this room is looking at you! Him and him! And that guy you and your sister was talking to before!

-       You mean Dan?! Noo! Euw, he is old!

-       But he was still looking at you! I’m just saying!

Jag bara skakade nekande på huvudet.

-       We gotta work with that awful selfconfidence of yours! Skrattade han. Maybe this will help you? Han lutade sig framåt och precis när det kändes som om våra läppar skulle mötas så hörde jag någon ropa i panik.

-       Juliaaa!! Julia??!! Var är du?

Shit! Rebecca... jag hade helt glömt av omvärlden när jag var tillsammans med Justin. Det kändes som om det bara var jag och han i rummet. Det var som om jag vaknade upp ur en dröm.

-       My sister! I got to go! I’m sorry! But it was very nice to meet you. Sa jag och log, försökte dölja sorgen jag kände över att behöva lämna honom och tanken över att jag förmodligen aldrig skulle träffa honom igen!

-       No are you sure? But can I just get you´re number at least?

-       I don’t have time! Bye! Sa jag och vände mig om för att leta reda på Rebecca i folkvimlet. När jag hittade henne kramade hon om mig så jag höll på att strypas.

-       Julia! Var har du varit? Jag har varit så orolig! Du kan ju inte bara försvinna sådär!

-       Förlåt, jag var bara och dansade!

-       Tänk om någon hade drogat dig? Kidnappat dig, eller försökt våldta dig? Du vet inte vad som kan hända på sådana här ställen!

-       Förlåt, jag lovar att  de inte ska hända igen. Men det hände ju inget!

-       Nej, som tur var! Vem var den där killen du pratade med vid baren förresten?

-       Justin… sa jag och log. Justin Bieber!

-       Åh nej Julia! Säg inte att du fortfarande gillar honom!

-       Nejdå, det var länge sen! Lovade jag. Men det var inte mycket sanning bakom dem orden.  Jag vet att det låter löjligt, men trots att jag bara hade träffat honom för en kort stund så kände jag något för honom som jag aldrig hade känt för någon annan. Det kändes som han såg mig på ett annat sätt. Eller det var kanske just det att han såg mig överhuvudtaget! Och försökte han kyssa mig där på slutet? Nej, jag måste ha inbillat mig! Eller…?

 

- Piiiip….piiip…

Jag väntade otåligt på att signalerna skulle gå fram.

-       Snälla svara! Bad jag tyst för mig själv! Svara, svara, sva…

-       ..Hej det är Louise!

-       Åh heej Louise! Det är jag!

-       Julia?? Heeeeej! Åh vad jag saknar dig! Hur har du det? Kom du fram okej? Har du shoppat mycket? Träffat någon snygg kändis?

 

Louise är en av mina närmaste tjejkompisar. Hon var en aning... galen ibland om man säger så.

 

-       Haha ta det lugnt!! Det var många frågor på en gång! Få se... Bra, Jadå, Ja och… ja!

-       Åh vad kul!! Såå avundsjuk är jag! Vänta lite…. Har du träffat en kändis????!! Vem? Var? När?

-       Ta det lugnt nu, och jag förstår om du inte tror mig men… jag träffade Justin Bieber igå…

-       IIIIIIIIIIIIIIIIIiiiiiiiiiihhhhhhh!! Lägg av!! Skämtar du?? Skrek Louise på andra sidan luren.

-       Haha nej!! Jag är helt allvarlig! Jag träffade honom igår, på ett uteställe. Jag var där med Rebecca och hennes kompisar och plötsligt så stod han där och så började vi prata och…

-       Pratade du med honom??? Lägg av!!!!

-       Haha aa och så dansade vi och…

-       DANSADE DU MED JUSTIN BIEBER?? Jag döööör!

-       Jag vet!! Ganska fräckt va?

-       Inte bara liiiite fräck! Jävligt fräckt!

Vi pratade ett långt tag och hon bad mig berätta allt som hände. När jag berätta om vårt avsked så blev hon besviken.

-       Vänta lite nu! Så han försökte kyssa dig, och så drog du dig undan för att "din syster ropade på dig"??

-       Ja, hon var jätteorolig!

-       Så då kunde du inte ha stannat i bara några sekunder längre?

-       Men det hade väl varit ännu värre om jag hade kysst honom och sen bara dragit där ifrån! Om han nu ens försökte kyssa mig! Han kanske bara lutade sig närmare för att säga något…

-       Kom igen Julia!! Tror du helt ärligt på det själv? Att en kille som har varit på dig hela kvällen, frågat om du har en pojkvän, upprepat flera gånger hur snygg han tycker du är och dansade med dig, att era läppar snuddade av misstag! Oh no girl! Då tar du isåfall fel!

-       Men varför skulle han vilja kyssa mig?

-       Varför skulle han inte vilja kyssa dig?? Du är skitsnygg, söt, smart, rolig, sexig, snäll… vad mer kan en kille önska sig?

-       Aww du är för snäll Louise!

-       Jag är bara ärlig! Det är väl det kompisar är till för? Men du nu måste jag sticka, mamma ropar som en galning nere från köket att jag måste gå och lägga mig… sa Louise och suckade. Men fortsätt att ha det hur bra som helst, shoppa lite för mig med, och kör hårt med Justin! Haha! Hejdå, Älskar dig!

-       Tack sötnos! Haha jag ska försöka! Pusspuss, älskar dig med!

-       Hejdå!

Så lade vi på. Jag suckade och gick upp ur sängen och satte på lite te. Rebecca hade åkt till skolan för länge sen. Det var ju bara vi i Sverige som hade ledigt på höstlovet.

Jag gjorde i ordning lite frukost och satte mig vid bordet med min laptop. Jag loggade in på min Facebook och Twitter och såg till min förvåning att jag hade nästan 50 nya nofications på Facebook och drygt det dubbla på Twitter. Vad är det som har hänt?

 

-       Julia!!!! Juliiiiia! Här borta!

Jag tittade mig omkring. Jag befann mig på JFK, New Yorks flygplats, mitt bland alla folk som hade fullt upp med att lasta bagage eller krama sina nära och kära som de inte har träffat på ett tag. Och jag, jag kände mig helt vilse. Tills jag hörde en röst ropa mitt namn. En röst som jag inte hade hört på väldigt länge, men som jag kände igen mycket väl. Min syster.

-       Juliaaaa!

Plötsligt såg jag henne. Hon stod bakom en stor mörk man och viftade som en galning.

-       Rebeccaaaa! Ropade jag medan jag sprang mot henne och flög in i hennes famn.

-       Hur mår du???

-       Jag mår jättebra! Väldigt trött, men glad över att vara här!

-       Hur gick det att resa själv då?

Det var nämligen min första flygresa utan mina föräldrar och jag hade varit väldigt nervös innan. Tänk om planet skulle krascha? Eller tänk om någon skulle kidnappa mig? Tänk om jag skulle missa flyget? Men efter många om och men så skärpte jag till mig och bestämde mig för att inte vara en mes. Jag är ju för sjuttsingen sexton år, snart sjutton! Och jag klarade det också, helt utan problem.

-       Det gick jättebra! Inga flygplanskrachar och inga kidnappningar!

-       Inte ens några? Wow! Helt otroligt! Retades min syster.

-       Åhh du är så dum! Det VAR faktiskt läskigt.

-       Mm. Säääkert…

 

 

Aww. Älskade älskade syskonkärlek. Den där härliga gränsen mellan hat och kärlek. Ena stunden bråkar man och önskar att man var det enda barnet i familjen, och i nästa sekund inser man att man aldrig skulle ha överlevt utan sin syster.

-       Kom nu! Vi kan inte stå här hela dagen! Har du alla dina väskor?

-       Japp!

-       Bra, då tycker jag vi sticker här ifrån… TAXIII!

En av de karaktäriska gula bilarna bromsade in framför oss. En snäll man hjälpte oss med mina väskor och sen hoppade vi in i bilen och började vår färd till Manhattan, stället där allt kan hända och där alla drömmar kan slå in.

 

Jag visste nog inte då hur rätt jag hade…

 

 

-       Kan du sminka mig? Ropade jag medan vattnet strilade ner i mitt ansikte.

-       Ja om du skyndar dig! Vi ska vara där om tjugo minuter!

-       Oj shit!

Jag sköljde ur det sista av balsamet, stängde av vattnet och virade in mig i en stor och fluffig frottéhandduk. Efter en lång shoppingdag i Soho var det dags att gå ut och äta middag. Vi hade planerat att äta på en lugn mysig italiensk restaurang, men det blev ändrade planer. Tio minuter tidigare hade Rebeccas kompis Dan bjudit med oss till en jättestor fest på det senaste utestället. ALLA skulle vara där, påstod han. Så nu stod jag här i Rebeccas lilla trånga med gulliga badrum och fightades med mitt trassliga hår samtidigt som jag smörjde in mina nyrakade ben med min favorit bodylotion från the Body Shop. Några mascaradrag, hårblåsningar och klädval senare satt vi nu igen i en taxi på väg till festen.

 

Jag var klädd i et par tighta svarta jeans, en silvrigt paljettlinne, stora örhängen tillsammans med ett par höga klackar. För höga enligt mig, för låga enligt min syster som ständigt springer runt i 16 centimeters styltor. Hon sminkade mig mycket så att jag skulle se äldre ut än vad jag var. I New York får man nämligen inte vara ute förrän vid 18-års ålder, och inte dricka förrän man var 21. Själv var jag sexton… Men Dan hade lovat att fixa in mig. Han kände tydligen vakten vid dörren. När vi var framme mötte han oss vid ingången. Jag hade träffat honom en gång tidigare, när jag och mamma hade varit och hälsat på min syster. Oj förlåt, jag glömde ju berätta! Min syster flyttade hit för ett drygt halvår sen för att plugga design men en av världens mest eftertraktade skolor.

Hur som helst. Dan kramade oss och mumlade till en stor och läskig man vid dörren något som liknade ”These girls are with me”. Det funkade i vilket fall som helst för han släppte förbi oss. Inne på klubben var det mörkt, blinkade ljus, modern inredning, fullt med folk och förstås väldigt hög musik. Vi trängde oss fram till baren.

-       Vill du ha någonting? Ropade Rebecca.

-       Vaa? Skrek jag, jag hörde ingenting över allt folkmummel och musik.

-       Jag frågade om du ville ha någonting? En Redbull?

-       Ja tack! Nickade jag.

Jag tog tacksamt emot den kalla drycken. Efter bara fem minuter här inne var jag helt genomsvettig. Vi stod och pratade och skrattade med några av Dans vänner. De äldre som drack alkohol började bli lite påverkade, men mina Redbulls började ge liknande effekt. Jag kände ett sug efter att dansa. Problemet var bara att jag inte hade någon att dansa med.  Som ett svar från himlen knackade någon plötsligt på min rygg.

-       Hi shawty! Wanna dance? Där bland alla dessa människor stod ingen mindre än Justin Bieber. Jag måste erkänna att jag var något av en galen ”belieber” för några år sen, och följde alla möjliga bloggar, fansiter och noveller som fanns om honom.  En riktigt stalker, haha! Men med åren hade jag vuxit ifrån det, visst jag tyckte fortfarande att han var snygg och sjöng bra och så, men inte på samma sätt som jag tyckte förr. Då var min största önskan att få träffa honom, eller gå på någon av hans konserter. Drömde om att få bli hans one less lonely girl på scen, hur han skulle titta mig rakt i ögonen och sen krama om mig. Och nu stod han här, mitt framför ögonen på mig. Jag fick anstränga mig för att hålla munnen stängd och inte stirra för mycket. Efter vad som kändes som en evighet fick jag till slut tillbaka min talförmåga. Tyvärr hade jag väl förlorat hjärncellerna på vägen, eftersom de första briljanta jag kom på att säga var:

-       You’re Justin Bie…! Började jag ropa innan jag hann hejda mig. Hi, sa jag bara sen och log.

-       Haha hi sweetie!

-       Hi! Sa jag igen och rodnade.

-       Sooo, now that we’re done with the greetings and we both now my name… I wanna know yours?

-       I’m Julia.

-       Hi Julia, do you know that you are extremly, almost illegally, pretty?

-       Oh of course I know that! When I look at myself in the mirror I think to myself ”I must be the most beautiful girl in the world!” Don’t you think?

 

Han var tyst för en sekund och visste inte riktigt vad han skulle säga.

 

-       Got ya! I’m just messing with you!

-       Ha-ha you’re very funny! Do you know that?

-       Wow. Both cute AND funny! I must be a catch!

-       Yeah it seems so! Who’s the lucky guy?

 

Han tittade sig omkring.

 

-       No one. I’m just here visiting my sister, she lives here. I’m from Sweden.

-       Oh Sweden, never been there. Heard that it’s suppose to be a beautiful place though.

-       I don’t know about beautiful… I just think it’s cold and grey. Sa jag och skrattade.

-       But it must be beautiful if they have so many goodlooking girls living there! Sa han och blinkade.

-       Flirty much huh?

-       You like it?

-       Maybe… maybe not.

-       Oh mysterious girl! I like it! So tell me more about Sweden! Are there any goodlooking guys there? A boyfriend of yours maybe?

-       What's with all the curiosity?

-       Just wanna know if your avalable… And if we could have that dance I was talkning about before?

 

 

---

 

Såååå vad tyckte ni? Det kommer förmodligen inte bli någon lång novell... ett par kapitel max! Men det är alltid nåt! Kommentera please??