Jag kramade om henne och gick trumpfierad tillbaka till Scooter och sa att jag och mamma hade bestämt att jag skulle få åka till Sverige. Han bara skakade på huvudet, men gav sig till slut, om jag lovade att inte komma försent. Jag blev överlycklig och ville ringa Chloé direkt och berätta den roliga nyheten. Men sen ångrade jag mig, det fick bli en överraskning

Chloe:

-       OMG! OMG! OMG! Bästa filmen ever! Skrek Jenny och hoppade upp och ner utanför bion. Jag skrattade åt henne.  Det var onsdag kväll och vi hade precis varit på premiären av Never Say Never. Och jag måste hålla med henne, filmen var verkligen grym! Det kändes nästan som om jag var med honom igen, när han tittade rakt in i kameran eller sträckte fram handen. Men det var samtidigt svårt, när man kom ut och insåg att jag inte skulle träffa honom på ett långt tag, eller kanske inte alls. Alla tjejer hade varit helt galna och skrek och grät och sjöng med i alla låtar. Jennys mamma och hämtade oss och vi åkte vi hem. När jag kom hem loggade jag in på twitter och skrev:

Jag stängde ner datorn och borstade tänderna och kröp ner i sängen. Den kvällen låg jag och tänkte på Justin innan jag somnade. Jag började till och med gråta. Gud vad jag saknade honom! Jag önskar att han hade kunnat ligga här bredvid mig… Undrar vad han gör just nu?

 

Väckarklockan ringde och visade 07.00. Trött stängde jag av den och

det dröjde inte länge innan jag somnade om. En halvtimme senare vaknade jag med ett ryck. Jag hade försovit mig! Inte nu igen, min lärare kommer bli vansinnig. Detta var andra gången på en vecka som jag hade försovit mig. Jag måste verkligen börja lägga mig tidigare på kvällarna så att jag inte är så trött när jag vaknar. Men så finns det ju en orsak till att man inte kan somna, och det kallas laptop… Alltid var det någon man kunde göra. Facebook, Twitter, Youtube…. Det var som en hel värld som var oändlig. Det fanns alltid något nytt klipp på Youtube som man inte hade sett. Eller alla dessa bloggar att läsa. Jag svär på att jag säkert hade kunnat sitta varje dag i två månader framför datorn och fortfarande ha något nytt att göra. Om det inte hade varit för läxorna då, eller skolan, eller föräldrarna som säger till att man ska stänga ner datorn och vara lite social istället. Jag slängde på mig ett par jeans och en skjorta. Efter att ha snabbt kastat i mig en macka och sköljt ner med ett glas apelsinjuice, snörade jag på mig mina Converse och packade ner böckerna i väskan.

Jag låste ytterdörren, mamma och pappa var redan på jobbet, och stoppade hörlurarna i öronen och satte musiken på högsta volym. Raskt gick jag till skolan medan jag lyssnade på, ja gissa? Somebody to love, med ingen mindre än Justin Bieber. Jag visste att jag plågade mig själv med att lyssna på honom, men jag tyckte samtidigt om att höra hans vackra röst. I sista sekunden hann jag in till klassrummet innan lektionen började och klarade mig undan med en sträng blick från läraren. Jag slank tyst ner bredvid Jenny och öppnade kemiboken.

 

-       Så hur var det att se din ”låtsaspojkvän” på bio igår då? Väste någon tyket bakom oss.

Jag vände mig om och mötte Elsas hånfulla leende. Jag bara skakade på huvudet och ignorerade henne. Jenny gav mig en blick som sa ”sååååå avundsjuk” och hon fick hålla sig för att inte börja gapskratta. Jag log och vände mig mot läraren igen som fortsatte pladdra på om atomer och periodiska systemet och annat tråkigt. Medan jag låtsades lyssna satt jag och dagdrömde om Justin. Var Elsa, skolans populäraste tjej, verkligen avundsjuk på mig? Fast det var ju i för sig inte så konstigt med tanke på att killen som jag umgicks med var inte bara skolans populäraste kille, utan förmodligen världens populäraste kille! Jag avbröts i mina tankar när jag plötsligt hörde någon nämna mitt namn. Jag tittade upp och allas ansikten var vända mot mig.

-       Det är någon här som söker Chloé Johnsson, upprepade mannan vid dörren.

-       Ledsen, svarade Klas, vår lärare, irriterat, men vi är mitt uppe i en undervisning just nu. Kan det vänta lite?

-       Nej helst inte! Hörde jag en annan röst säga. Jag ryckte till och jag kände direkt igen vem rösten tillhörde.

 

Dörren öppnades helt och bakom mannen stod Justin.  Överskad flög jag upp från stolen och sprang emot hans öppna famn. Han lyfte upp mig och snurrade runt mig.

-       Åh vad jag har saknat dig, utbrast Justin och kramade mig hårt. Han lyfte upp min haka och tittade rakt in i mina ögon och log.

-       Jag har saknat dig mer, viskade jag.

Han lutade sig fram och skulle precis kyssa mig när någon plötsligt harklade sig bakom oss. Jag väcktes upp och kom tillbaka till verkligheten.  När jag vände mig om möttes jag av 28 gapande munnar. Och gissa vem som var mest förvånad? Elsa… hon såg ut som om hon hade sett ett spöke. Från att vara helt knäpptyst började alla plötsligt skrika och blev helt till sig. De flög upp ur stolarna och rusade fram mot Justin. Till och med killarna blev galna och deras spydiga kommentarer som ”Justin Bäver” och ”Böööööög” var som bortblåsta. Jag och Justin blev omringade av mina galna klasskompisar och Jenny slog armarna runt honom.

-       I love you Justin Bieber, utbrast hon med sin dåliga engelska.

Justin som var van vid mycket större folksamlingar än så här bara log mot henne och skrev en autograf i hennes häfte. Jag såg att det var hennes mattebok hon hade gett och skrattade till. Men sen avbröt Klas oss och försökte tysta ner klassen.

-       Alla går tillbaka till sina platser NU!!! Nej, sätt er! Lyssna på mig allihopa! Lugna ner er, sätt er på era platser och lämna Justin Bieber ifred.

Jaså, skrattade jag för mig själv, till och med gråa och tråkiga kemiläraren Klas visste vem Justin var.  Till slut lugnade klassen ner sig en aning och släppte deras mobiltelefoner som de hade tagit kort med. Lite besvikna gjorde de som Klas sa och gick tillbaka till sina platser. Alla förutom jag, jag stod kvar med Justins hand i min. Jag tittade upp mot honom och han log mot mig.

-       Chloé, du får tillåtelse att lämna lektionen om du vill, sa Klas och log förstående.

Förvånad sken jag upp, Klas var det sista jag hade förväntat mig låta någon gå ifrån en lektion. Innan jag gick ut genom dörren med Justin tittade jag ut över klassen och mötte alla tjejers avundsjuka blickar. Vissa protesterade och tyckte att de också borde få sluta. När jag gick ut från klassrummet såg jag Elsa och hennes bitchiga "du är sååååå död -blick" fick mig att rysa till. Men jag struntade i henne och följde istället efter Justin ut. Vi gick ut på skolgården och satte oss på en bänk en bit bort. Så fort vi satte oss tog Justin mitt ansikte mellan hans händer och kysste mig passionerat. Jag kände hans härliga läppar mot mina igen och det var lika underbara som jag mindes dem.

-       Vet du hur mycket jag har längtat efter att få kunna göra det här, utbrast Justin när han avslutade kyssen. Jag har saknat dig så mycket, så du kan inte ens föreställa dig Chloe!

-       Jo det kan jag, för jag vet precis hur du känner! Jag har saknat dig så otroligt mycket. Varje dag har jag tänkt på dig, sa jag och log. Han tittade in i mina ögon igen.

-       Du är ännu vackrare än jag mindes. Jag log och lade händerna runt hans nacke.

-       Kom hit snygging, skrattade jag och kysste honom. Vi avbröts av tjoande skrik.

Vad var det där? Tänkte båda och vände oss om. Och snart förstod vi var ljudet kom ifrån. Inprincip hela skolan stirrade på oss, folk stod på skolgården och stirrade och vid mitt klassrum jag såg mina klasskompisar hänga ut huvudena genom fönstret.

-       Ops… sa jag och fnittrade generat till.

-       Äsch, jag tänker inte låta någon eller några hindra mig från att kyssa dig, sa Justin bestämt och log. Han lade händerna runt min midja och kysste mig än en gång och alla skrek förtjust till.

---

Förlåt för lång väntan men hoppas att ni tyckte det var bra i alla fall! Om ni kommenterar mycket så ska jag försöka uppdatera lite oftare!