-       Julia!!!! Juliiiiia! Här borta!

Jag tittade mig omkring. Jag befann mig på JFK, New Yorks flygplats, mitt bland alla folk som hade fullt upp med att lasta bagage eller krama sina nära och kära som de inte har träffat på ett tag. Och jag, jag kände mig helt vilse. Tills jag hörde en röst ropa mitt namn. En röst som jag inte hade hört på väldigt länge, men som jag kände igen mycket väl. Min syster.

-       Juliaaaa!

Plötsligt såg jag henne. Hon stod bakom en stor mörk man och viftade som en galning.

-       Rebeccaaaa! Ropade jag medan jag sprang mot henne och flög in i hennes famn.

-       Hur mår du???

-       Jag mår jättebra! Väldigt trött, men glad över att vara här!

-       Hur gick det att resa själv då?

Det var nämligen min första flygresa utan mina föräldrar och jag hade varit väldigt nervös innan. Tänk om planet skulle krascha? Eller tänk om någon skulle kidnappa mig? Tänk om jag skulle missa flyget? Men efter många om och men så skärpte jag till mig och bestämde mig för att inte vara en mes. Jag är ju för sjuttsingen sexton år, snart sjutton! Och jag klarade det också, helt utan problem.

-       Det gick jättebra! Inga flygplanskrachar och inga kidnappningar!

-       Inte ens några? Wow! Helt otroligt! Retades min syster.

-       Åhh du är så dum! Det VAR faktiskt läskigt.

-       Mm. Säääkert…

 

 

Aww. Älskade älskade syskonkärlek. Den där härliga gränsen mellan hat och kärlek. Ena stunden bråkar man och önskar att man var det enda barnet i familjen, och i nästa sekund inser man att man aldrig skulle ha överlevt utan sin syster.

-       Kom nu! Vi kan inte stå här hela dagen! Har du alla dina väskor?

-       Japp!

-       Bra, då tycker jag vi sticker här ifrån… TAXIII!

En av de karaktäriska gula bilarna bromsade in framför oss. En snäll man hjälpte oss med mina väskor och sen hoppade vi in i bilen och började vår färd till Manhattan, stället där allt kan hända och där alla drömmar kan slå in.

 

Jag visste nog inte då hur rätt jag hade…

 

 

-       Kan du sminka mig? Ropade jag medan vattnet strilade ner i mitt ansikte.

-       Ja om du skyndar dig! Vi ska vara där om tjugo minuter!

-       Oj shit!

Jag sköljde ur det sista av balsamet, stängde av vattnet och virade in mig i en stor och fluffig frottéhandduk. Efter en lång shoppingdag i Soho var det dags att gå ut och äta middag. Vi hade planerat att äta på en lugn mysig italiensk restaurang, men det blev ändrade planer. Tio minuter tidigare hade Rebeccas kompis Dan bjudit med oss till en jättestor fest på det senaste utestället. ALLA skulle vara där, påstod han. Så nu stod jag här i Rebeccas lilla trånga med gulliga badrum och fightades med mitt trassliga hår samtidigt som jag smörjde in mina nyrakade ben med min favorit bodylotion från the Body Shop. Några mascaradrag, hårblåsningar och klädval senare satt vi nu igen i en taxi på väg till festen.

 

Jag var klädd i et par tighta svarta jeans, en silvrigt paljettlinne, stora örhängen tillsammans med ett par höga klackar. För höga enligt mig, för låga enligt min syster som ständigt springer runt i 16 centimeters styltor. Hon sminkade mig mycket så att jag skulle se äldre ut än vad jag var. I New York får man nämligen inte vara ute förrän vid 18-års ålder, och inte dricka förrän man var 21. Själv var jag sexton… Men Dan hade lovat att fixa in mig. Han kände tydligen vakten vid dörren. När vi var framme mötte han oss vid ingången. Jag hade träffat honom en gång tidigare, när jag och mamma hade varit och hälsat på min syster. Oj förlåt, jag glömde ju berätta! Min syster flyttade hit för ett drygt halvår sen för att plugga design men en av världens mest eftertraktade skolor.

Hur som helst. Dan kramade oss och mumlade till en stor och läskig man vid dörren något som liknade ”These girls are with me”. Det funkade i vilket fall som helst för han släppte förbi oss. Inne på klubben var det mörkt, blinkade ljus, modern inredning, fullt med folk och förstås väldigt hög musik. Vi trängde oss fram till baren.

-       Vill du ha någonting? Ropade Rebecca.

-       Vaa? Skrek jag, jag hörde ingenting över allt folkmummel och musik.

-       Jag frågade om du ville ha någonting? En Redbull?

-       Ja tack! Nickade jag.

Jag tog tacksamt emot den kalla drycken. Efter bara fem minuter här inne var jag helt genomsvettig. Vi stod och pratade och skrattade med några av Dans vänner. De äldre som drack alkohol började bli lite påverkade, men mina Redbulls började ge liknande effekt. Jag kände ett sug efter att dansa. Problemet var bara att jag inte hade någon att dansa med.  Som ett svar från himlen knackade någon plötsligt på min rygg.

-       Hi shawty! Wanna dance? Där bland alla dessa människor stod ingen mindre än Justin Bieber. Jag måste erkänna att jag var något av en galen ”belieber” för några år sen, och följde alla möjliga bloggar, fansiter och noveller som fanns om honom.  En riktigt stalker, haha! Men med åren hade jag vuxit ifrån det, visst jag tyckte fortfarande att han var snygg och sjöng bra och så, men inte på samma sätt som jag tyckte förr. Då var min största önskan att få träffa honom, eller gå på någon av hans konserter. Drömde om att få bli hans one less lonely girl på scen, hur han skulle titta mig rakt i ögonen och sen krama om mig. Och nu stod han här, mitt framför ögonen på mig. Jag fick anstränga mig för att hålla munnen stängd och inte stirra för mycket. Efter vad som kändes som en evighet fick jag till slut tillbaka min talförmåga. Tyvärr hade jag väl förlorat hjärncellerna på vägen, eftersom de första briljanta jag kom på att säga var:

-       You’re Justin Bie…! Började jag ropa innan jag hann hejda mig. Hi, sa jag bara sen och log.

-       Haha hi sweetie!

-       Hi! Sa jag igen och rodnade.

-       Sooo, now that we’re done with the greetings and we both now my name… I wanna know yours?

-       I’m Julia.

-       Hi Julia, do you know that you are extremly, almost illegally, pretty?

-       Oh of course I know that! When I look at myself in the mirror I think to myself ”I must be the most beautiful girl in the world!” Don’t you think?

 

Han var tyst för en sekund och visste inte riktigt vad han skulle säga.

 

-       Got ya! I’m just messing with you!

-       Ha-ha you’re very funny! Do you know that?

-       Wow. Both cute AND funny! I must be a catch!

-       Yeah it seems so! Who’s the lucky guy?

 

Han tittade sig omkring.

 

-       No one. I’m just here visiting my sister, she lives here. I’m from Sweden.

-       Oh Sweden, never been there. Heard that it’s suppose to be a beautiful place though.

-       I don’t know about beautiful… I just think it’s cold and grey. Sa jag och skrattade.

-       But it must be beautiful if they have so many goodlooking girls living there! Sa han och blinkade.

-       Flirty much huh?

-       You like it?

-       Maybe… maybe not.

-       Oh mysterious girl! I like it! So tell me more about Sweden! Are there any goodlooking guys there? A boyfriend of yours maybe?

-       What's with all the curiosity?

-       Just wanna know if your avalable… And if we could have that dance I was talkning about before?

 

 

---

 

Såååå vad tyckte ni? Det kommer förmodligen inte bli någon lång novell... ett par kapitel max! Men det är alltid nåt! Kommentera please??