Vad skulle jag säga? Vad skulle jag göra? Skulle jag skaka hand med dem? Åhhh döda mig!

I panik skickade jag snabbt iväg ett sms till Chaz.

Jag log åt Chaz sms. Men innan jag hann svara så ringde det på dörren. Då var det dags. Stunden jag både längtat efter men fasat över var här. Jag drog ett djupt andetag och kollade mig i hallspegeln. Ta det lugnt Angie, allt kommer gå bra intalade jag mig själv. Jag fixade till håret och klistrade på ett leende på ansiktet. Jag låste upp låset och drog i handtaget. Bakom dörren stod en lång mörkhårig kille med ett stort flin på läpparna, ett flin som jag mycket väl kände igen, trots att det var några år sen sist. Ryan.

-       Hej, sa jag och log.

-       Angie? Är det du?? Jag känner knappt igen dig, du ser helt annorlunda ut! Utbrast han och drog in mig i en hård kram innan jag hann reagera. Sen släppte han taget och backade ett steg så att han kunde titta på mig. Wow… mumlade han.

Som vanligt blev jag knallröd om kinderna. Jag var inte van att få komplimanger från killar. Typiskt…

-       Hur är det…? Mer han jag inte fråga förrän dörren på bilen öppnades och en kille steg ut. Jag tappade min talförmåga. Där var han, Justin. Han höll telefonen vid örat och såg ut att prata med någon. För några sekunder stod jag bara och tittade på honom. Jag blinkade till och kom tillbaka till jorden igen.

Ryan stod och babblade på om hur länge sedan det var vi sågs och verkade inte ha märkt någonting. Jag fortsatte prata med honom men kunde inte låta bli att iaktta den vackra figuren som stod några meter bort. Ja, jag erkänner det. Han är rätt snygg.

Justins perspektiv:

När vi äntligen var framme så ringde självklart Scooter.

-       Hey man, what’s up?

-       Hej Justin! Du jag ville bara påminna om photoshooten nästa vecka, började han och jag suckade tungt. Lyssna på mig innan du börjar sucka, skrattade Scooter, jag har nämligen fixat så att plåtningen är i Toronto så att du kan stanna kvar hemma en liten stund till.

-       What??? Tack Scooter du är bäst!

-       Jag vet, sa Scooter och jag hörde hur han flinade. Jag skickar en bil som kommer och hämtar dig den 3:e, alltså tre dagar efter nyårsafton.

- Jag vet, jag kan faktiskt räkna ut det själv! Bara för att jag är snygg betyder inte det att jag är dum, skojade jag.

Scooter bara skrattade. Vi sa hejdå och lade på. Jag stoppade ner iPhonen i bakfickan och kollade upp. Framför Ryan stod en tjej. Jag hade aldrig sett någon vackrare. Ett vackert ansikte, lockigt brunt hår som föll ner över axlarna och en snygg kropp. Jag började gå emot dem, utan att släppa blicken på den vackra flickan. Ett par nyfikna bruna ögon mötte min blick och jag log mot henne. Jag kunde inte tyda om hon var ett galet fan eller inte. Hur skulle hon reagera. Jag hoppandes att om hon var ett fan så skulle hon åtminstånde kunna behärska sig denna veckan och behandla mig som en vanlig människa. Jag drog ett djupt andetag innan jag var framme. Okej hon var, förlåt mig Gud, jävligt snygg! Galet fan eller inte så kunde jag inte låta bli att flörta lite. Hittills hade hon ju i alla fall inte börjat skrika eller gråta.

Angies perspektiv:

Jag såg hur han lade på luren, och sen tittade han upp och fick syn på mig. Han log världens underbaraste leende. Jag smälte inombords. Han började gå emot oss och jag kände hur hjärtat dunkade snabbare. Ju närmare han kom desto snyggare blev han. Att hata Justin kändes plötsligt som en omöjlighet. Men det dröjde inte länge tills den känslan försvann. Det räckte med att han öppnade sin mun.

Klädd i ett par svarta jeans och en tight mörkgrön t-shirt sträckte han fram handen.

-       Tja, Justin… sa han och log ett flörtigt leende medan han kollade mig rakt i ögonen. …Bieber. Tillade han.

Vem gör så? Säger sitt hela namn så där? Jag menar, jag går ju inte runt och säger ”Hej, jag heter Angie Reynolds” till alla jag träffar. Jag sträckte fram handen.

-    Tro mig, jag vet redan vad du heter, sa jag och himlade med ögonen.

Visst, jag vet vad ni tänker. Chaz och Amy bad ju mig att vara trevlig. Men kom igen! Han var bara så himla självsäker på sättet han pratade och rörde sig… Något som många säkert ansåg som sexigt, fann jag bara irriterande. Varför betedde han sig inte som en vanlig människa?

Han skrattade högt.

-       Jaså? Okej, låt mig gissa. Kan denna snygga tjej möjligtvis heta, jag vet, inte… Angel?

-       Angie, rättade jag honom surt men kunde inte låta bli att hoppa till lite inombords när han kallade mig snygg. Vad gjorde den här killen med en egentligen?

-       Angie får det bli. Vackert namn, sa han och log och tittade mig i ögonen.

De där ögonen… Ljusbruna, glittrande ögon som fick en att smälta.

-       Tack, sa jag och log utan att tänka mig för. Jag kunde inte släppa honom med blicken.

Ryan harklade till bakom oss och jag ryckte till.

-       Förlåt om jag stör ert lilla ”moment”, men var är Chaz? Frågade han och flinade.

Jag kände direkt att kinderna började hetta till. I ett försök att dölja mitt röda ansikte tittade jag ner och låtsades kolla på mobilen.

-       Han är nog här när som helst, jag smsade honom när ni kom hit. Sa jag och viftade med telefonen för att förtydliga det. Som ett tecken från himlen öppnades dörren av Chaz. Tack gode gud!

-       Chaz!! Ropade Ryan och sprang bort till honom för att ge honom en manlig kram och en klapp på ryggen. Jag log medan jag tittade på de två killarna, som såg ut att inte ha träffats på flera år, men egentligen var det väl bara en vecka sen. Det var som bröder, oskiljaktiga. Plötsligt kände jag någons andedräkt mot mitt öra. Jag rös till.

Justins perspektiv:

-       Aww, fick jag dig att rodna, viskade jag retsamt i hennes öra.

-       Håll käften, väste hon och slog till mig på armen.

-       Ausch, utbrast jag och gned mig på armen, som om det hade gjort ont. Du kommer få betala tillbaka, sa jag och blinkade innan jag lämnade henne för att hälsa på Chaz.

Vi kramade om varandra hårt, jag hade verkligen saknat honom.

-       Ser att du och Angie redan kommer bra överrens… Angie, vad var det jag sa om att inte slå Justin? Flinade Chaz och kollade på sin kusin.

Hon flinade och ryckte på axlarna.

-       Han bad om det!

Chaz och Ryan skrattade högt, jag med.

Ryan sträckte fram handen i luften för att göra en high-five med Angie.

-       Yo go girl! Den där killen kan behöva lite stryk ibland, jag håller med dig, skrattade han.

Angie skrattade och tittade på mig. Hon var så vacker, det var helt galet. Av alla tjejer och kändisar jag har träffat i mitt liv var hon klart snyggast, utan tvekan. Jag log mot henne. Hon vände bort blicken. Den där tjejen asså… hon hade allt jag hade drömt om. Ett vackert leende- check. Hon hade vita perfekta tänder, som i en tandkrämsreklam. Läpparna såg mjuka ut, rosa fylliga läppar. Dem hade jag inte haft något emot att kyssa. Varje gång hon log kunde inte jag inte också låta bli att le. Vackra ögon- check. Jag kunde inte sluta titta in i de där vackra bruna ögonen som glänser till varje gång hon skrattar. Och jag kunde redan höra att hon hade ett sinne för humor. Allt var verkligen perfekt. Förrutom en sak, hon var extremt blyg och svårflörtad. Det verkade som om hon inte gillade mig. Och hon var definitivt inget galet fan. Men av någon konstig anledning gillade jag det. Det är som om jag är så van att få vad jag ville nu för tiden, om det så handlade om pengar, bilar, kläder eller tjejer. Men nu skulle jag få kämpa för att få det jag ville ha. Och den här gången skulle jag verkligen inte ge upp.