---

Chaz perspektiv:

W.O.W! Jag var fortfarande lika chockad. Var det verkligen samma tjej? Den Angie jag kom ihåg var lite mullig, finnig och klädd i killkläder. Och nu? Smal, perfekt hy, sminkad, snygga kläder som framhävde hennes…ehm välutvecklade kropp, sött ansikte… hon var… snygg! Het! Usch, jag rös över att jag ens hade dem tankarna om min egna kusin. Men jag kunde inte hjälpa till! Och hon var snäll? Inga spydiga kommentarer? Nej, istället ett glatt hej och en kram? Seth såg minst lika chockad ut. Jag kunde inte låta bli att titta på henne när hon gick för att hälsa på min pappa. Och när hon gick till sitt rum… Sen började jag skratta för mig själv. Ryan skulle tuppa av när han såg henne. För att inte tala om Justin..

 

-       MAT!! Ropade mamma. Jag stängde min dörr och kände det ljuvliga doften av lasagne. Mmm..

-       Fan! Kom igen då! Varför funkar inte internet? Hörde jag en irreterad tjejröst mumla för sig själv. Dörren stod på glänt så jag kikade in försikigt.

-       Problem med internet?

-       Ahhhhhhhhhh!!!! Skrek Angie, och då upptäckte jag att hon endast var iklädd en kort handduk. Jag kunde knappt slita ögonen ifrån hennes kropp. Vad fan gör du här?? UUUUUUuuut!

Ahh, där var den Angie jag kände igen. Jag väcktes upp ur min trans och tittade bort.

-       Förlåt, dörren var uppe och jag hörde dig prata om…

-       UUUuuuuuT! Sa jag! Ser du inte att jag inte har några kläder på mig.

-       Förlåt sa jag igen och gick ut och stängde dörren. Sen knackade jag på den igen.

-       Vad? Röt hon inifrån.

Jag flinade för mig själv.

-       Det är middag!

-       Hon öppnade dörren och stack ut huvudet.

-       Okej, säg till de andra att jag kommer alldeles strax.

Sen stängde hon dörren. Angie Reynolds…. Tänkte jag och suckade medan jag gick till köket. Så annorlunda, men ändå så lik sig själv.

 

Justins perspektiv:

 

Det var så skönt att vara hemma igen. För det var det verkligen, hemma. Trots att vårt hus ligger i Atlanta, och att jag spenderar den mesta av tiden i turnébussen och på hotell, så kändes Stratford som mest hemma. Det var här jag föddes, växte upp och levde största delen av mitt liv. Det har alltid varit mitt hem och kommer alltid att vara det också. Det var skönt att äntligen kunna få sova ut på morgonen, kunna göra saker utan att behöva tänka på om detta kommer ut i tidningen nu. I Stratford behandlar de flesta mig som en vanlig människa. Här kan jag gå ut på gatorna utan att bli bokstavligen attackerad av paparazzis och fans. Missförstå mig inte, jag älskar det jobbet jag har och skulle aldrig för allt i världen byta bort det. Men ibland blir det bara för mycket. Just nu ligger jag i min gamla säng i mormor och morfars hus. När jag var liten spenderade jag så mycket tid hos dem att jag hade ett eget rum där. Nu var sängen egentligen alldeles för liten för mig, och hela rummet var som en liten skrubb jämnfört med alla de sviter och hotellrum som jag var van vid nu, men jag vägrade att sova någon annanstans. Min mobil plingade till. Jag såg att jag hade 3 sms i inkorgen. Ett från Scooter som frågade om jag hade kommit fram utan problem, ett från Ryan som undrade när vi skulle åka till Chaz och att han påstod att han borde köra eftersom han var, enligt honom, en bättre förare. Men smset som tog min uppmärksamhet var det nyligaste, från Chaz.

 

Man, jag tar tillbaka allt jag sa om Angie. Hon har blivit totalt förändrad sen sist jag såg henne! Shit asså, hon är skiiiiiiitsnygg!! Skynda dig hit säger jag bara!

 

Haha tur att jag får henne får mig själv då;) Kommer så fort jag kan, tro mig!

 

Jag vet inte vad det var, jag hade ju inte ens träffat tjejen ännu, men jag kunde bara inte sluta tänka på henne. Angie, Angel…. Bara namnet var speciellt. Jag kunde knappt hålla mig tills det var lördag, då jag och Ryan skulle åka iväg.

 

Angies perspektiv:

 

Efter middagen föreslog mina kusiners pappa att vi skulle spela något sällskapsspel. Jag var inte särskilt sugen på det, utan ville mest av allt lägga mig i sängen med datorn och chatta med Amy. 3 timmars bilfärd plus en lång middag med släkten hade gett mig en överdos av familjen.

-       Jag är jätteledsen, men jag tror att jag skippar spelet och går och lägger mig istället. Jag är jättetrött! Sa jag och gäspade högt för lite extra effekt. Det verkade funka.

-       Okej gumman, jag förstår dig. Sov så gott.

Jag sa pussade mamma och pappa på kinden och sa god natt till resten.

Sen var jag äntligen ensam. I mitt rum bytte jag om till mysdress och kröp ner under täcket med datorn i knät. Jag försökte öppna facebook, men internet-fan funkade ju inte nu heller. Skulle jag behöva klara mig utan internet i en hel vecka??! Kan inte någon bara komma och skjuta mig direkt? Plötsligt så hörde jag någon knacka på dörren. Härligt, inget internet och inget privatliv. Denna veckan kommer bli sååååå lång.

I tron om att det säkert var mamma som skulle säga god natt en gång till ropade jag bara ”Kom in!”. Men när dörren öppnades var det inte mamma, utan Chaz. Vad ville han?

-       Får jag komma in? Frågade Chaz och log ett snett leende.

-       Ska jag behöva upprepa vad jag sa för två sekunder sen? Frågade jag, först lite irriterat men sen flinade jag.

-       Där känner jag igen henne!

-       Vem då? Frågade jag förbryllat.

-       Den gamla Angie. Den gamla uppkäftiga och ständigt irriterande Angie. Du verkade så förändrad när du kom hit. Jag undrade nästan vad som hade hänt?

Först försökte jag spela upprörd över hans kommentar, men den nyfikna Angie tog snabbt över. Så istället för att säga emot så ignorerade jag kommentaren och frågade rakt på sak,

-       Vad menar du förändrad?

Plötsligt såg Chaz nervös ut, han blev röd om kinderna och verkade inte riktigt hitta ord.

-       Eh…. Du vet..

-       Ne jag vet inte säg! Hurdå förändrad? frågade jag och satte mig upp i sängen. Jag väntade otåligt på hans svar.

-       Förr var du… jag vet inte.. men nu så såg du helt annorlunda ut…

-       Fortsätt! Uppmanade jag.

-       ..jag vet inte… Jag antar att du… ser-rätt-bra-ut-nu! Sa Chaz i ett enda ord, så snabbt att jag knappt kunde urskilja orden. Men jag var rätt så säker på att jag hade hört rätt. Han tyckte att jag såg bra ut. Chaz Somers! Min kusin! Min före detta ärkefiende nummer ett. Förutom Justin då förstås, men han kände jag ju egentligen inte…

-       Vänta, lite högre jag hörde inte riktigt, retades jag.

-       Äh skit i det, sa han surt och reste sig från sängkanten där han hade suttit innan.

-       Nej vänta, förlåt! Utbrast jag. Jag blev bara lite förvånad. Men det var var ganska gulligt sagt… jag trodde inte du kunde säga några normala snälla saker.

-       Tack så hemskt mycket, sa han och låtsades vara arg. Men sen började han skratta. Först kollade jag förundrat på honom, men det dröjde inte länge förrän jag också brast ut i skratt. Utan att riktigt veta vad som var så roligt, så låg vi nu båda två på sängen och skrattade så att tårarna sprutade.

-       Vad….skrattar vi ..ens åt? Fick jag fram mellan fnissattackerna.

-       Jag vet inte, allt är bara så… patetiskt, skrattade Chaz. Hur vi bråkade om allt mellan himmel och jord förr i tiden.

-       Haha ja, kommer du ihåg den gången då du tog min spade…

-       ..och du blev så arg att du puttade ner mig i sandlådan och hällde sand över mig? Om jag minns! Hahaha jag var något utav en mes när jag var liten, var jag inte det?

-       Haha OM du var! JAG var ju manligare än dig!

-       Ja med dina lösa jeans och stora T-shirts så såg du nästan ut som en kille, skämtade Chaz.

I vanliga fall hade jag blivit svinsur, men nu skrattade jag bara med honom.

-… med det gör du inte direkt nu längre, sa Chaz. Ser ut som en kille, förtydligade han. och kollade på mig. Det uppstod en pinsam tystnad. Jag kom inte på något att säga. Som tur var bröt Chaz tystnaden.

- Såååå, du verkar vara riktigt trött? Sa han menande.

- Haha tja, inte direkt kanske. Orkade inte bara spendera en minut till med familjen. Inget emot din familj! Försäkrade jag, dina föräldrar är jättesnälla! Men ibland blir det bara lite för mycket…

- Jag förstår precis vad du menar, flinade han.

- Så vad har du för anledning för att inte vara med dem andra och spela. Man kunde höra glada skratt och rop borta från vardagsrummet.

- Samma anledning som du! Väääääldigt trött! Sa han och härmade min ljudliga gäspning som jag hade spelat för några minuter sen.

- Oh.no, mannen. Försöker du göra dig rolig över mina skådespelar-talanger?? You’re going down bitch! Skämtade jag och slog till honom lätt på armen. Ouch, han bara SÅG inte biffig och muskulös ut, han VAR biffig och muskulös.

- Wow, spenderat några timmar på gymmet? Skojade jag.

- Oh yes, måste ju impa på tjejerna vettu! Flinade han och blinkade.

- Fortsätt med det, uppmuntrade jag och log.

 

All hat och pinsam stämning var som bortblåst. Chaz var faktiskt riktigt schysst OCH rolig! Den här veckan kanske inte skulle bli så dum ändå.

 

---

Förlåt, lika dålig uppdatering som vanligt, men bättre än inget iallafall:) Eller? Hoppas ni gillade iallafall, och snälla kommentera och ge kritik! Positiv som negativ, det är det som får mig att vilja skriva! Inga kommentarer, ledsen Julia. Ledsen Julia, inget skrivande. Inget skrivande, ledsna läsare.... Haha;) Så KOMMENTERA! Det var allt för mig, nästa kapitel är redan klart så jag lägger ut det snart! Kramar