Avsnitt 3 - The Arrival
Chaz perspektiv:
Finally I got 3 weeks of vacation! Beliebers, I’m gonna miss you, Stratford here I come! @chazsom3rs @itsryanbutler Whatz up??
Yes! Justin skulle hem över julen. Vi hade inte träffats på flera veckor så det skulle bli kul att se honom igen. Jag slog vant in numret och lyssnade tills signalerna gick fram.
- Hey bro whatz up?? Svarade Justin glatt i andra sidan luren.
- Hy Biebs! Ne inget speciellt, sitter i bilen på väg upp till skidstugan. Vi ska fira jul och nyår där med mina våra kusiner.
- Nice! Åh skidor det var längesen! Hörde du att jag är på väg hem?
- Yepp, läste det precis på twitter det var därför jag ringde dig. Fan va kul! Jag kan fråga mamma om det är okej om du kommer hit? Ryan ska det! Då blir det som gamla tider, bara vi tre, i backen… åka snowboard… vad säger du? Jag vet att du är sugen!
Justin skrattade åt mig.
- Haha ja det låter faktiskt väldigt lockande. Vänta jag ska bara höra med mamma om det är okej så hör du med din? I så fall komemr jag vid annandan typ. Och stannar till nyår?
- Låter perfekt! Smsa när du vet. Ser fram emot att ses Biebs!
- Detsamma Somers!
Så lade vi på.
- Var det Justin? Frågade mamma från framsätet och log.
- Ja, han kommer hem nu över jul. Är det okej att han kommer också? Jag vet att du bara sa en kompis, men vi har ju faktiskt en säng över.
Mamma tvekade en stund.
- Okejdå, han kan komma. Jag vet att du har saknat honom och han är en trevlig kille. Men på ett villkor!
- Visst mamma, vad som helst, sa jag uppspelt.
- Att ni killar umgås med Angel också! Hon skulle tydligen inte ha med sig någon kompis.
Jag rynkade pannan. Inte hon! Ända sedan jag kunde minnas hade hon varit tyken och uppkäftig och hade bara betytt problem. Men vad hade jag för val?
- Visst mamma, mumlade jag.
- Lova? Sa mamma strängt och tittade mig i ögonen.
- Jag lovar!
Min mobil surrade till. Det var från Justin.
Haha, du e ju sjuk! Men lycka till då! Vi ses om några dagar:) Skrev jag och tryckte på skicka.
Sen öppnade jag min iTunesspellista och satte hörlurarna i öronen. Jag lutade huvudet mot fönsterrutan och slöt ögonen. Det här skulle bli en rolig vecka. Jag skulle äntligen få träffa mina bästa kompisar samtidigt och göra det jag tyckte bäst om, åka snowboard. Ingen skulle få förstöra detta för mig, inte ens Angie…
Äntligen framme! Pappa låste upp dörren till stugan, eller stuga och stuga, hus kanske snarare passar bättre. Inomhus var det svinkallt. Vi satte på alla elementen och Seth tände en brasa. Jag trivdes bra här, vi hade haft stugan ända sedan jag var liten och var här minst 1 vecka om året.
- När kommer dem andra? Frågade jag mamma som stod i köket och lagade mat.
Seth satt på en barstol vid köket med datorn, eftersom vid just den platsen var internet som snabbast. Det hade jag och Seth upptäckt för många år sedan.
- Dem kommer om en timma ungefär tror jag, hurså?
- Han längtar bara efter Angie. Sa Seth och flinade.
- Ha-ha! Sa jag och gav honom en arg blick. Seth tyckte precis likadant om Angie som jag tyckte, och njöt av att mamma hade bett mig att ta hand om henne, medan han skulle få umgås med John, Angies fullt normala storebror.
- Killar, skärp er! Ni har inte träffat tjejen på flera år. Ni ska veta att hon verkligen har förändrats. Och desrutom har jag hört att hon har blivit väldigt söt.
- Ha! Söt? Det tror jag inte förrän jag ser det med mina egna ögon. Skrattade Seth.
Jag skrattade också. Sist vi träffade henne verkade hon varken bry sig om kläder eller smink och gick helst i ett par storlekar förstora jeans och en opassande t-shirt. Hon var inte precis något utan den tjejiga typen. Jag log för mig själv. Det skulle bli kul att se om hon verkligen hade förändrats så som mamma sa.
Mamma gav oss båda en sträng blick.
- Förlåt mamma, vi ska vara schyssta mot henne när de kommer. Jag lovar! Sa jag och höll upp händerna i luften för att visa att jag talade sanning.
Sen gick jag in till mitt rum och började packa upp.
Angies perspektiv:
- Är vi framme snart? Frågade jag otåligt.
Längst vägen växte snöbeklädda granar och tallar. Tänk var annorlunda vädret kan ändras på bara tre timmar. Det var mörkt ute nu och det såg riktigt kallt ut. Minst 1 meter tjock snö.
- Längtar du efter kusinerna? Flinade John som visste mycket väl hur svårt jag hade för dem, speciellt för Chaz. Det var inte lätt att vara ända tjejen bland barnen i släkten. Jag började redan ångra att jag inte bjudit med mig någon tjejkompis. Men jag bestämde mig för att göra det bästa av situationen. Herregud, det var ju bara en vecka. Det skulle jag ju klara av. Så när jag träffade dem skulle jag bara se glad ut och krama dem. Hur svårt kan det bli?
- Inte direkt! Skrattade jag. Men jag börjar tröttna på att sitta bredvid en svettig ful kille som drar dåliga skämt.
- Oooohhh burn! Där fick du verkligen till den Angie, jag känner mig riktigt träffad. Sårad faktiskt, hjärtekrossad!!
Jag bara ignorerade honom. Åååhh vad jag längtade tills jag kunde ta fram datorn och skypa med Amy, som befann sig tusentals mil bort. Hon var förmodligen redan framme i Bahamas nu. De åkte sent igår natt.
Plötsligt svängde pappa in på en liten väg och jag såg ett stort hus framför mig, som var uppyst i mörkret. Pappa parkerade och stängde av motorn. Jag tog på mig min jacka och öppnade bildörren. Det kändes som jag vägg av kyla kom emot mig, kontrasten mellan temperaturen i den uppvärmda bilen och kylan utomhus var enorm. Vi tog våra väskor och gick mot dörren, där moster Anne stod i dörren med en välkomnade famn. Hon kramae om mig hårt.
- Angie, så länge sen! Vad stor du hr blivit, och söt! Herrgud! Jobbar du som modell eller något?
- Haha nej verkligen inte! Skrattade jag. Moster Anne, lika snäll och gullig som jag mindes henne.
- Någon pojkvän då?
- Nej tyvärr, väntar fortfarande på den rätte, fnissade jag och blinkade.
- Han kan inte vara långt borta, skämtade Anne. Men skynda dig in nu gumman, du måste vara alldeles genomfrusen. Chaz och Seth, kom och hälsa på era kusiner nu!
Från vardagsrummet kom två långa killar, Seth med mörkbrunt lockigt hår, och Chaz med sin mörkblonda kalufs. Han hade verkligen förändrats, dem hemska finnperioden var borta och jag såg att han hade spenderat många timmar på gymmet det senaste, med tanke på de biffiga armarna. Jag kunde väl inte direkt påstå att han var snygg nu, men ialalfall en klar förbättring. Hans bror såg däremot bättre ut, trots att jag egentligen är mer förtjust i killar med mörkblont hår. En blandning av de två bröderna kanske, om man skulle bortstå från att de var mina kusiner då… haha!
Båda två tittade på mig som om de hade sett ett spöke. Elelr nej, STIRRADE på mig. Vad var det med dem? Jag kände hur deras ögon flackade mellan mitt ansikte och min kropp. För att bryta den pinsamma stämningen så utbrast jag:
- Hej killar, det var länge sen!
Jag log mot dem och kramade dem båda. Tillbaka fick jag tillbaka två stela kramar från två chockade killar. Eftersom de inte verkade få ur sig mer än ett hej så gick jag bort till deras pappa Dave och hälsade på honom istället.
- Hej Angel, sa han vänligt, jag gillade inte när folk sa mitt fullständiga namn utan föredrog Angie, men sa inget om det. Ingen idé att ställa till med bråk.
- Hej morbror Dave, sa jag bara snällt tillbaka.
- Hur mår denna vackra unga dam då? Värst vilket snack det skulle vara om mitt utseende då. Var jag verkligen så ful sist? Visst, jag visste att jag hade varit något utav en pojkflicka förr i tiden, men ändå.
- Jag mår bra, lite trött bara efter att ha suttit inklämd i en bil i 3 timmar i sträck.
- Jag förstå det, sa han och log. Gå du och ta en varm dusch om du vill innan middagen, badrummet ligger där och andra rummet till höger är det sovrum.
- Tack så mycket, sa jag och skyndade mig till rummet med min väska. Äntligen! Dator, dusch, värme…
Kommentera!! :)
grymt bra! :D
jag vill ha mer!
Så sjukt bra, när kommer nästa?? :D
snälla skriv mer! sjukt bra!