Avsnitt 2 - "Stratford here I come"
Vi samlades i aulan klockan halv nio. Alla var uppspelta och glada, som vanligt innan det var dags lov och helger. Efter lite uppträdanden och ett tal från rektorn så var avslutningen slut. Äntligen lov!! Alla flög upp ur sina stolar och sprang ut på skolgården. Jag kramade om mina kompisar och alla önskade varandra en god jul, och lovade att vi skulle träffas under lovet.
- Ha det nu riktigt bra, sa Amy. Och vem vet, du kanske träffar din framtida pojkvän när du är och firar jul med kusinerna?
- Ah sure, det gör jag nog där mitt ute i skidbacken?
- Vem vet? Chaz kanske har med sig en kompis?
- Tänk inte ens tanken! Chaz är kompis med Bieber, jag tvivlar på att varken Chaz eller någon av hans kompisar kan vara normala då.
- Jag förstår verkligen inte vad du har emot Justin!!
- Du menar förutom hans kassa sångrö…..
- … Börja inte nu igen! Avbröt Amy mig. Jag orkar inte höra en gång till! Jag VET att du inte gillar honom, jag kan bara inte FÖRSTÅ varför du inte gör det. Du borde ge honom en chans!
- Jag kommer ändå aldrig träffa honom, så vad är det då för mening att ge honom en chans?
- Åh du är ju omöjlig! Sen började det glittra till i hennes ögon. Vänta lite!!
- Vadå?? Frågade jag nyfiket.
- Tänk om Justin ÄR kompisen han ska ta med???!!!
- Dream on babe, för det första bor han ju inte här längre så kan kommer säkert inte vara här över jul, och för det andra firar han förmodligen i så fall jul med sin familj. Kommer han dit så åker jag hem!
Amy bara skakade på huvudet.
- JAG hoppas i alla fall att han kommer, för då kan du äntligen inse vilken fantastisk kille han är! Och du skulle bara våga åka därifrån då, för då kommer jag själv släpa tillbaka dig med om så mina egna händer!
- Haha lycka till med det du, men nu måste jag hem och packa! Ha det megabra Amy, jag kommer sakna dig!
- Kommer sakna dig med Angie! Ha det bäst! Och lova att ringa mig om Justin
kommer dit??
- Haha visstvisst, men tro mig, det kommer han inte så du kan lika gärna sluta hoppas.
- NEVERSAYNEVER!!! Skrek Amy och skrattade.
Jag skrattade åt henne och efter en sista kram så skiljdes vi åt.
- Har ni allt nu? Frågade pappa stressat. Skidkläder, pjäxor, skidor, stavar…?
- Jadå pappa, sa jag och John i kör.
- Okej då, hoppa in i bilen nu så åker vi!
Jag förstod inte var all denna entusiasm kom ifrån. Alla var helt uppspelta över vår lilla semester. Men jag måste erkänna att jag var väldigt sugen på att åka skidor för det var åratals sen jag gjorde det sist. Jag hoppades bara att det inte skulle bli alltför stelt mellan mig och Chaz. Tänk om Justin verkligen skulle komma? Mamma hade nämt något om att Chaz skulle ta med sig en kompis, och föreslog att jag kunde ta med mig någon. Men Amy skulle ju åka till Bahamas och det var ingen annan kompis som jag kände för att bjuda med.
För säkerhetsskull gjorde jag något som jag aldrig hade gjort innan. Jag öppnade Twitter och gick in på Justins profil för att kolla om han hade skrivit något om var han befann sig just nu. Jag bläddrade förbi några tweets som han hade retweetat från hans fans. ”Åh Justin, snälla följ mig!” ”Du är min största idol och du skulle göra min dag om du retweetade mig.” ”Jag ser fram emot ditt nästa album!” blablabla… men jag måste ge Justin lite credit för att orka ta sig tid och faktist kolla igenom vad hans fans skriver. Plötsligt poppade det upp ett nytt tweet på hans timeline.
Jag stirrade på skärmen. Plötsligt kände jag hur någon hängde över min axel och tittade på min telefon. Jag ryckte åt mig den men det var försent.
- Justin Bieber ha? Flinade John. Jag trodde att du avskydde den där killen?
- Det gör jag ju också! Snäste jag.
- Jaså? Varför stalkar du honom på twitter då då? Hoppas du på att han kommer och hälsar på Chaz eller? Retades han.
- Nej, jag försöker bara se var han är så jag vet hur jag kan undvika honom på bästa sätt!
- Åh Justin du är så snygg! Åååhhh snälla kom hit och krama mig! Skrek John med tillgjord pipig röst som enligt honom skulle likna mig.
- Åh håll käften! Skrek jag.
- Angie, John, sluta bråka nu! Annars vänder vi och lämnar av er båda här hemma! Röt pappa argt.
- Förlåt pappa… sa jag. Jag lovar att vi inte ska ställa till med mer bråk!
Det blev tyst i bilen tills jag fick ett sms. Från John?
