-       Absolut, sa jag och drog en suck av lättnad. För jag är ju liksom tillsammans med Chloé nu, sa jag och tittade på henne för att se hennes reaktion.

-       Ja jag hörde det! Grattis! Hon verkar som en riktigt snäll tjej, jag måste få träffa henne någon gång! Inte ett enda ord i den meningen var ärligt, det märkte jag direkt, men jag sa inget. Vad hade hon emot mig och Chloé? Kunde hon inte bara gå vidare och låta mig vara lycklig?

Justin:

Inspelningen gick väl sådär… sången lät bra och så, men jag var lite okoncentrerad. Jag kunde bara inte sluta tänka på Chloé. En dag utan henne, och jag började ju bli helt galen. Jag BEHÖVER träffa henne. Som en alkolist är beronde av sprit, som en diabetiker måste få insulin, som en knarkare är beroende av sina droger… Chloé är som mitt egna heroin. Vänta lite, är inte det en replik i en film? Hur som helst, jag älskar verkligen denna tjejen, japp, jag ÄLSKAR henne! Hur ska jagstå ut med att inte träffa henne på tre dagar? Eller tänk när jag måste åka iväg på turné igen? Tur att inte Ryan eller Chaz hör mig nu. De hade trott att jag var dum i huvudet. Men så är det väl när man är kär, man kan inte tänka på någon annan än just den personen. Om alla mina fans hade bieberfever, då hade jag fått en rejäl dos av Chloéfever!

Jag vaknade till ur min lilla tankebubbla av att min mobil började ringa. Chloé, stod det på displayen. Jag blinkade och tittade igen. Började allt jag såg förvandlastill chloé nu? Som när man får solsting i öknen och allt man ser är vatten? Men nej, det var faktist Chloé som ringde. Mitt hjärta skuttade till.

-       Heej beautiful! Vet du hur mycket jag saknar dig? Utbrast jag.

Det var tyst en stund, först trodde jag att hon hade lagt på. Men sen hörde jag snyftningar. Någon grät. Eller rättare sagt, Chloé grät.

-       Men gumman, gråter du?

Jag hörde bara ett mumlande.

-       Vad är det? Vad har hänt? Frågade jag oroligt.

Då började hon gråta ännu mer.

-       Men älskade Chloé, hur är det? Vänta, stanna där du är! Jag kommer till dig!

-       Nej, Justin, det behöver du inte. Vi kan prata senare…

-       Nej, jag kommer nu! Sa jag bestämt och sen lade jag på.

 

-       Jag måste gå nu! Ropade jag till Scooter.

-       Nu? Men vi jobbar ju här?

-       Ledsen, men det är viktigt! Ursäktade jag mig. Selena, bra jobbat! Vi ses nästa vecka.

-       Men Justin, var ska du?

-       Till Chloé… sa jag och började springa till bilen.

-       JUUUUUSTIN! Hörde jag Selena ropa bakom mig, men jag struntade i henne och hoppade in i bilen, vred om nyckeln och trampade gasen i botten. Fem minuter senare var jag utanför Chloé’s hus. Tur att ingen polis var ute, jag måste nog ha kört liiiiiite för fort. Innan jag tryckte på ringklockan drog jag ett djupt andetag. Vad hade hänt? Hade jag gjort något? Var hon skadad? Jag ringde på dörren och hörde fotsteg från andra sidan dörren. Det var Jenny som öppnade.

-       Hej, sa hon och gav mig en sur blick. Vad hade hänt med henne? Sist jag såg henne hoppade hon jämnfota och var helt hysterisk, nu gav hon mig en mindre trevlig blick. Nu blev jag verkligen orolig.

-       Hej, ledsen om jag stör. Men är Chloé hemma?

-       Ja, hon är på sitt rum, sa Jenny och släppte in mig. Jag sparkade av mig skorna och flög upp för trappan. Jag knackade försiktigt på dörren, men när ingen kom öppnade jag dörren och tittade in. Där satt Chloé på sängen och hennes ögon var rödsprängda. Hon tittade upp på mig.

-       Chloé! Vad har hänt? Frågade jag och gick fram till sängen. Men jag fick snabbt mitt svar. När jag skule sätta mig på sängen skymtade jag hennes dator som låg på skrivbordet. På datorn såg jag en bild. En bild på mig. Och Selena. Hand i hand…

Jag svor till inombords. Hur kunde jag vara så dum? Varför gick jag med på att göra en låt med henne? Varför visade jag henne inte tydligare hur jag kände. Jag hade inga känslor för henne! Men det visste ju inte Chloé. Stackars Chloé, som nu satt där på sängen och grät. Hon trodde väl förstås att jag var otrogen eller något.

-       Älskning… låt mig förklara.

-       Förklara vad då? Hur du inte orkade vara ensam i EN dag, EN DAG Justin, och så tröttna du och gick till Selena istället? Utbrast Chloé och tårarna rullade ner på hennes kinder.

-       Nej, det är verkligen inte som du tror!

-       ”Inte som du tror” fnös Chloé. Så säger alla…

-       Men jag menar det! Jag önskar att de hade filmat istället, så hade du kunnat se…

-       Kunnat se vadå? När ni kysser varandra?

-       Nej, när jag puttar bort Selena och skäller ut henne och frågor vad det är för fel på henne! Och säger att jag inte gillar henne mer som kompis och att det är DIG jag gillar. Att du är min flickvän.

Chloé tittade upp på mig med en förvirrad blick.

-       Är det sant? Frågade hon misstänksamt.

-       Ja! Jag skulle aldrig ljuga för dig. Jag skulle aldrig såra dig!

-       Så du gillar henne inte?

-       Selena? Nej, usch! Verkligen inte! Vi är bara kompisar! Om ens det längre…

-       Inte ens lite?

-       NEJ, din söta underbara envisa tjej. Det är DIG jag gillar. Jag kan inte sluta tänka på dig. Jag tog hennes ansikte mellan mina händer och kollade djupt in i hennes blåa glittrande ögon. Jag är galen i dig Chloé. Jag… älskar dig!

Chloé:

-       Jag… älskar dig!

Jag satt helt tyst och tittade rakt in i hans ögon. Han såg verkligen ut att mena det. Visst, vi hade sagt det innan, men inte på det sättet. Det fanns så mycket känsla bakom den meningen. Att tre ord kunde betyda så mycket. All oro och svartsjuka som fanns i mina tankar i mitt huvud för en stund sen var som bortblåsta. Han älskade mig. Justin Drew Bieber älskar… mig? Hur och varför visste jag inte? Men en sak var säker, jag älskade honom.

-       Justin, förlåt! Förlåt för att jag var så svartsjuk och inte litade på dig! Jag brukar verkligen inte vara avundsjuk av mig, men när jag såg dig där, med Selena så visste jag inte vad jag skulle tro. Jag visste inte vad jag skulla göra, jag trodde jag hade förlorat dig. Men jag antar att det bara visar hur mycket jag verkligen älskar dig.

Justin tittade förvånat upp på mig.

-       Älskar du mig?

-       Ja så klart din dummer! Jag har in princip älskat dig från första stunden jag träffade dig. Justin sken upp, jag tror knappt att jag hade sett honom så glad innan.

-       Jag lovar att aldrig såra dig, aldrig lämna dig, aldrig låta någon skada dig och jag lovar att jag aldrig kommer sluta älska dig!

-       Men Justin, det kan du ju inte säga nu! Tänk, vi kanske inte kommer att vara tillsammans om några år! Du kanske gifter dig med någon kändis, och jag med någon man i Sverige?

-       Nej säg inte så! Vi ska vara tillsammans för alltid. Jag har planerat allting, sa han stolt. Vi kommer få tre barn, en liten kille som kan ta över mitt jobb när jag blir gammal, och två små söta tvillingtjejer som kommer bli lika vackra som sin mamma! Och så år vi nog flytta till något lugnt och tryggt område där barnen kan växa upp, och ska vi ha en hund och…

-       Haha, nu skrämmer du mig! Säg inte att du har suttit och planerat allt det här sötnos?

-       Jo…? Sa han och rodnade lite.

-       Jag vill självklart också vara tillsammans med dig för evigt, men jag vill inte börja tänka på barn NU! Usch, tänk att jag ska föda barn. Jag ska gå runt och bära på en människa i nio månader, och hur sjutton ska den komma ut?

-       Haha som vi flesta kom ut antar jag. Skrattade Justin. Vill du att jag ska visa dig var? Frågade han och höjde på ögonbrynen.

-       Nej det är lugnt, fnittrade jag. Jag vet VAR, men jag förstår bara inte hur det ska gå till.

Justin började smeka min mage och sedan längre och längre ner. Jag rös till. Men när han kom för långt ner så drog jag bort handen.

-       Inte taffsa!

-       Vadå? Utbrast Justin och låtsades vara oskyldig.

-       Snart…

-       Menar du det? Justin tittade på mig och jag såg hur det glimtade till i hans ögon.

-       Kanske? Om du har tur! Men då får du uppföra dig, sa jag och blinkade md ena ögonen.

-       Jag lovar! Sa Justin och verkade helt hur trans.

-       Vaaaad tänker du på?

Justin flinade.

-       Det vill du nog inte veta!

-       Usch sluta, din lilla perversa unge!

-       Du kan inte styra mina tankar! Jag kan inte hjälpa det…

Jag skrattade åt honom.

-       Jag gillar dig ändå!

-       Vad hände med älskar? Har du ångrat dig? Frågade Justin oroligt.

-       Oj förlåt, jag ÄLSKAR dig ändå! Bättre?

-       Ja, mycket bättre! Sa Justin och log nöjt. Sen lutade han sig närmre mig och jag kände hans lena andedräkt mot min hals. Han kysste mig mjukt och försiktigt i nacken och jag rös till av välbehag. Han pussade mig på halsen, på hakan, på kinden, på ögonen, på pannan, på näsan och till sist på läpparna. Jag besvarade kyssen och våra tungor letade in i varandras munnar. Jag lade armarna runt hans nacke och han drog mig ännu tätare intill sig. Kyssen blev vildare och hans händer letade sig in under min tröja. Plötsligt öppnades dörren. I dörröppningen stod en förvånad Jenny.

-       Oj, ehm.. förlåt! Jag skulle bara se om ni var sams eller om ni hade dödat varandra, men ni verkar ha löst det! Fnittrade hon.

-       Haha jag antar det, sa jag och tittade på Justin som flinade.

-       Förlåt, jag ska inte störa er. Fortsätt ni med… det ni höll på med! Skrattade Jenny och stängde dörren.

Jag vände mig mot Justin, som fortfarande hade händerna under min tröja.

-       Tur att vi inte hade gått längre, flinade jag och blinkade.

-       Haha aa! Vänta vadå, hade du tänkt det?

-       Vem vet? Kanske…

-       Meeen!

-       Nu är jag i alla fall inte så sugen längre, sa jag och hoppade av honom och fnittrade. Han låg kvar i sängen och såg besviken ut.

-       Äsch var inte ledsen, tröstade jag.

-       Men vi hade ju så mysigt! Tjurade Justin.

-       Det kommer fler tillfällen.

-       Åhja, det ska jag allt se till! Sa Justin och grep tag i min arm och drog tillbaka mig till sängen. Han höll fast mig och kysste mig länge. Jag lade mitt huvud på hans bröst och han lade armarna runt mig. Så låg vi tills jag somnade.

---