-       Chloé! Titta här!! Utbrast hon.

-       Vad är det? Frågade jag förvirrat från badrummet.

-       Kom hit! Skynda dig!

Jag sprang in till sovrummet iklädd endast en T-shirt och trosor.

-       Vad är det?

-       Titta! Uppmanade hon och en minut senare satt jag med samma gapande mun som Jenny nyss hade…

Sidan Jenny visade min var en Justin Bieber fanblogg, som Jenny följde.

På förstasidan stod det:

Justin Bieber och Selena Gomez --> Jelena igen?

Och under fanns en bild på dem båda två, hållandes händer. Selena log men Justin såg lite bekymrad ut. Jag tittade på datumet och insåg att inlägget hade publicerats idag. En dag, EN dag, dröjde det innan Justin började vara med andra tjejer och gå runt hand i hand. Hade det varit en annan tjej så hade jag kanske inte brytt mig, men jag visste ju att det hade gått rykten om just han och Selena. Hur kunde han? Visst, vi var väl inte officiellt tillsammans, men han verkade gilla mig, och inte Selena, sist jag kollade. Jag drog ett djupt andetag. Jag skulle INTE börja gråta.

-       Men du, det är bara en bild! Tröstade Jenny. Man ska inte tro på allt man läser… Och han ser ju inte precis glad ut!

-       Jag vet… men ändå! Hur kan han? Jag trodde verkligen inte det om honom. Jag började faktiskt bli riktigt kär i honom, och jag var ganska säker på att han gillade mig också… men jag hade tydligen fel.

-       Säg inte så! Klart han gillar dig! Titta på honom, ser han lycklig och kär ut med Selena? NEJ! Ser han lycklig och kär ut med dig? Låt mig tänka… JA!

Jag kunde inte låta bli att fnittra till, Jenny visste verkligen hur man tröstade en kompis.

-       Du har nog rätt… det är ju bara en bild! Och han ser faktiskt inte speciellt glad ut.

-       Så ska det låta! Kom nu så åker vi, jag lovar att de löser sig. Ring honom när vi kommer hem igen så ska du se att det hela var ett enda stort missförstånd.

-       Tack Jenny, sa jag och kramade om henne. Du är världens bästa kompis!

-       Jag vet, flinade Jenny. Hon sträckte fram sin hand och hjälpte mig upp.

-

På väg ner för trappan stötte vi på mamma.

-       Har ni haft det roligt idag flickor?

-       Ja hur kul som helst! Sa Jenny och log och tittade på mig. Jag log tillbaka.

-       Vad roligt, vad hade ni tänkt hitta på nu då? Undrade mamma och tittade menande på våra kläder.

-       Bio! Sa båda samtidigt.

-       Jaha, skrattade mamma. Ha det rå roligt och hör av dig om ni vill ha skjuts!

-       Tack mamma, sa jag och pussade henne på kinden.

Jag och Jenny vinkade hejdå och gick ut genom dörren.

Vid biljettkassan valde vi mellan en skräckfilm och en romantisk komedi. Det fick bli den romantiska komedin, No strings attached, eftersom ingen utav oss var speciellt sugna på att ligga livrädda och inte kunna sova ikväll. Jag köpte en popcorn och en Coca-Cola som vi delade på.

Filmen var riktigt bra. När vi kom ut från biosalongen kände båda hur det kurrade i magen, trots alla popcornen som vi hade ätit under filmen. Men det var kanske inte så konstigt med tanke på att det var flera timmar sen vi hade ätit lunch. Jag ringde mamma och meddelade att vi tänkte stanna och ta något att äta på vägen hem.

-       Vad är du sugen på? Asiatisk, italienskt?

-       Hm, svårt val. Men jag är riktigt sugen på sushi, så asiatiskt får det bli! Beslutade Jenny och jag protesterade inte.  Själv beställde jag in wok med nudlar och båda enades om att det förmodligen var en av de bästa asiatiska restaurangerna vi hade varit på. Hit skulle jag definitivt gå igen, jag kanske till och med kunde ta med Justin hit…

Justin:

Eftersom jag inte kunde träffa Chloé idag, så kunde jag lika gärna jobba. Det var iallafall bättre än att sitta hemma och deppa för att jag kan träffa Chloé. Tänkt på vad hon gör varenda minut… tänka på om hon pratade med någon snygg kille eller liknande. Jag är verkligen inte av den avundsjuka typen, men jag kunde inte låta bli att känna en liten sting av svartsjuka när vissa killar tittar på henne på det sättet. Och visst, jag klandrar dem inte. Det är ju inte så konstigt med tanke på hur snygg Chloé är… Chloé, Chloé, Chloé… den där tjejen gjorde mig verkligen galen. Jag var rädd att jag hade blivit riktigt kär i henne, vilket var första gången för mig. Jag hade gillat tjejer innan, men inte så här, inte ens i närheten.

-       Selena vad gör du? Väste jag.

Vi stod utanför studion och skulle spela in en låt tillsammans. Jag var inte jättepeppad över det, men Scooter bad mig att göra en duett med henne. Alla fansen skulle älska det, sa han, och det skulle ge oss mycket uppmärksamhet och blablabla… Det ena ledde till det andra och nu stod jag här med Selena redo att spela in en låt tillsammans. Det var konstigt, att när det handlade om Justin Bieber, var Justin Bieber den som fick bestämma MINST. Det var inte så att jag hade något emot Selena, verkligen inte. Men efter den där helgen på St. Lucia hade allt känns lite stelt. Jag tyckte bara om henne som kompis, men jag var rädd att hon inte kände samma som jag. Och jag ville ju inte såra henne, hon är ju en av mina bästa kompisar. KOMPIS, inget mer… Det var därför jag inte var så sugen på att spela in en låt med henne, en kärlekslåt dessutom, som krävde många känslor inblandade. Känslor som jag inte hade, och jag var dålig på att fejka.

Utanför studion flockades det av paparazzi, som vanligt… Till skillnad från mig verkar Selena fakiskt gilla det, något som jag inte kunde förstå. Men hon gjorde inprincip vad som helst för att få uppmärksamhet. Som nu, hon stod väldigt nära mig och lade handen runt min midja, precis som om vi vore tillsammans. Jag drog mig undan lite och tittade på henne med förvirrad min. Hon bara log oskyldigt och vände sig om och posade inför paparazzin. Hon försökte ta min hand men jag ryckte undan den och stoppade händerna i fickorna. Jag gick mot dörren och öppnade den och förste in henne.

-       Vad var det där? Frågade jag än en gång.

-       Vadå? Frågade hon och ryckte på axlarna.

-       Det där med att hålla handen och så… du beter dig som om vi vore tillsammans?

Jag såg hur hon ryckte till lite, jag vet inte om det var av irritation eller om hon blev ledsen. Men sen log hon snabbt igen, även om det så lite falskt ut.

-       Nejdå, vi är ju bara kompisar! Eller hur?

-       Absolut, sa jag och drog en suck av lättnad. För jag är ju liksom tillsammans med Chloé nu, sa jag och tittade på henne för att se hennes reaktion.

-       Ja jag hörde det! Grattis! Hon verkar som en riktigt snäll tjej, jag måste få träffa henne någon gång! Inte ett enda ord i den meningen var ärligt, det märkte jag direkt, men jag sa inget. Vad hade hon emot mig och Chloé? Kunde hon inte bara gå vidare och låta mig vara lycklig?