Efter ett tag sa vi hejdå, kramades och så gick jag tillbaka till min plats. Han är verkligen inte som någon annan…

- Var har du varit? Frågade mamma yrvaken

- Eh… jag var bara på toa, och det var många i kön, svarade jag tankspritt, medan jag tänkte på Justin och log.

 

Chloé:

Jag satt och tittade ut genom fönstret och såg turkost vatten med långa sandstränder. Det skulle bli så skönt att få lite semester och sol. Jag kunde fortfarande inte sluta tänka på Justin. Jag vet inte vad det var med mig, jag har aldrig känt så för någon på det här sättet innan.  Han är verkligen speciell, och inte bara pågrund av att han förmodligen är världens snyggaste kille, en av dem största artisterna som finns, har miljontals galna fans som gör vad som helst för att få träffa honom… Nej han verkade även vara en riktigt snäll kille, jordnära, och väldigt rolig! Snacka om att ha allt! Kunde man hitta någon mer perfekt kille egentligen? Visst skulle det säkert vara jobbigt att vara omringad av en massa paparazzi dygnet runt och att nästan aldrig få ha ett privatliv, men det skulle jag nog vänja mig vid…. Plötsligt började jag skratta för mig själv, jag betedde mig som om vi redan var tillsammans. Vem vet, jag kanske aldrig träffar honom igen? Nej, jag var tvungen att träffa honom igen, bara en gång till! Jag måste leta reda på honom när vi gått av planet.

 

En kvart senare landade planet. Jag skyndade mig att ta ner väskan från bagageluckan så att jag kunde komma av först. Men jag var visst inte den ända som hade den tanken, och några sekunder senare fylldes hela planet av människor som slet ner sina väskor. Jag suckade och hade inget annat val än att vänta på alla andra tills det var min tur att gå av. Bara inte Justin redan hade gått! Jag kollade runt omkring mig men såg honom ingenstans…

 

Justin:

Var va hon? Jag tog min väska och gick av planet samtidigt som jag letade efter henne. Jag hann ju inte ens be om hennes mobilnummer. Jag sträckte på mig och sökte genom folkmassan. Plötsligt såg jag en blond tjej som gick tillsammans med en man och en kvinna. Hon såg också ut att leta efter någon. Det måste vara hon.

- Chloé! Ropade jag och viftade med händerna allt vad jag kunde. CHLOÉ!!

 

Hon vände sig om och mötte snart min blick och log. Hon sa något till sina föräldrar och sprang sedan mot mig.

- Hej, log hon och kramade mig.

Jag hade kunnat hålla om henne sådär hela dagen. Jag ville inte släppa taget. Men jag var illa tvungen, annars tror hon väl att jag är knäpp. Jag släppte henne motvilligt och tittade in i hennes vackra ögon.

- Hej, sa jag till slut. Jag var rädd att jag hade tappat bort dig…

- Jag med, sa hon blygt.

- Kan jag få ditt… sa vi båda exakt samtidigt och tittade på varandra och brast ut i skratt. Åh vad hon var söt när hon skrattade.

- Kan jag få ditt mobilnummer? Frågade jag sen och log

- Haha tänka sig, precis vad jag skulle fråga! Skrattade hon medan hon knappade in sitt mobilnummer i min telefon och gav mig sin mobil. Jag lade snabbt in mitt nummer och gav tillbaka den.

- Du, jag måste nog gå innan mamma och pappa undrar vart jag tog vägen, började hon och såg lite ledsen ut.

- Okej, men vi hörs så kanske vi kan träffas någon dag. Jag har ledigt i en vecka.

- Vad kul, utbrast hon och sken upp. Eller jag menar, okej... Då hörs vi kanske! Sa hon och rodnade.

Jag kramade henne en sista gång innan vi sa hejdå och sen vände hon sig om. Någon minut senare var hon borta, och tro det eller ej, men jag saknade henne faktiskt redan…

 

 

 

---

Vad tycker ni? Vill ni ha mer?

Ge gärna feedback!