-       Vad kul… Mer hann jag inte säga förrän mamma ropade på mig

-       Chloé! Du måste komma nu, annars missar vi planet!!

-       Jag måste gå, sa jag besviket och började springa efter mamma.

-       Hejdå! Hoppas att vi ses igen! Ropade han efter mig…

Chloé:

Vi fortsatte springa och hann fram till gaten i sista sekund.

-       Vad gjorde du där borta förresten, och vem var den där killen? Frågade mamma.

-       Eh… jag stannade för att knyta skosnörena och då sprang en kille in i mig så att jag ramla.

-       Jaha, svarade mamma fundersamt. Tyckte att jag kände igen honom bara… sa hon tyst.

Jag sa inget och så gick vi på planet.

2 timmar senare…

Jag vaknade med ett ryck. Usch vad kallt det var! Jag tittade runt mig och såg mamma och pappa sova bredvid mig. Pappa snarkade med öppen mun och jag kunde inte låta bli att skratta lite för mig själv. Jag reste mig upp och gick till toaletten.

Justin:

Gud vad jag måste gå på toa! Jag reste mig upp och gick med snabba steg mot den lilla flygplanstoaletten. Jag gillade inte dem små toaletterna eftersom jag hade klaustrofobi och brukade därför försöka undvika dem. Men nu kunde jag inte hålla mig längre. När jag reste mig upp kände jag hur stel jag var i nacken. Flygplansstolar var verkligen inte en hit, och då satt jag ju ändå i förstaklass. Tänk på dem som sitter där bak och trängs i de små sätena… Jag börjar faktiskt bli en diva! Tänkte jag och skrattade för mig själv. Jag fortsatte bak till toaletten och när jag närmade mig såg jag en tjej med blont hår med ryggen vänd mot mig, och jag såg direkt vem det var…

Chloé:

- Hej! Hörde jag en röst bakom mig och ryckte till. Jag vände mig om och där stod han igen, Justin…

- Hej! Utbrast jag förvånad. Du skrämde mig!

- Haha förlåt! Jag blev bara så överraskad av att se dig här! Jag visste ju att du också skulle till Miami, men inte att vi skulle åka med samma plan.

- Haha nej inte jag heller, skrattade jag.

- Kan du vänta här i två sekunder? Jag måste verkligen gå på toa!

Det förklarade varför han inte kunde stå stilla. Visst, svarade jag bara och log. Strax efter hörde jag hur han spolade och han kom ut igen, mycket lugnare.

- Åh vad skönt, skrattade han. Kan du inte komma och sätta dig framme hos mig en stund, och prata? Frågade han och log det där gulliga leendet.

Hur kunde han vara så söt egentligen? Tänkte jag för mig själv. Jag tvekade en stund men sen tänkte jag varför inte? Mamma och pappa sover säkert fortfarande och hur kan jag motstå att säga ja.

- Jo, visst, svarade jag och följde med honom till hans plats.

Han åkte första klass, förstås, och när jag satte mig kände jag hur mycket skönare de här sätena var. Så här skulle man flyga varje gång…

Justin:

Jag kunde fortfarande inte komma över hur söt hon var! Hon satte sig bredvid mig och log.

- Såå…. Var kommer du ifrån? Undrade jag, mest för att komma på något att säga.

- Sverige, svarade hon.

Så det var alltså sant som alla säger, svenska tjejer ÄR verkligen snygga. Speciellt den här tjejen…

- Dit måste jag åka någon gång! Då kanske du kan visa mig runt? Frågade jag och blinkade med ena ögat.

- Haha ja, kanske det, sa hon och flörtade tillbaka.

Vi satt ett tag och pratade om allt möjligt. Hon var verkligen lätt att prata med, hon var glad och hade bra humor, och ett väldigt vackert leende, och dem där ögonen... Allt det som jag önskade hos en tjej. Hon var inte som någon annan jag någonsin träffat, den här tjejen var speciell, tänkte jag och kände hur det pirrade i magen.

Chloé:

Efter ett tag sa vi hejdå, kramades och så gick jag tillbaka till min plats. Han är verkligen inte som någon annan…

- Var har du varit? Frågade mamma yrvaken.

- Eh… jag var bara på toa, och det var många i kön, svarade jag tankspritt, medan jag tänkte på Justin och log.