Hej allihop! Glad midsommar:)

Som ni vet har Julia åkt till Frankrike nu, och hon verkar ha det riktigt bra! Men som ni också vet så betydde det ingen uppdatering, men för att ni inte skall bli alldeles för ledsna så har jag vågat mig på att skriva ett kapitel.... uups;) Men hoppas ni gillar det! Ni får gärna kommentera vad ni tycker eftersom jag är lite ny i det här, haha!

Trevlig läsning;)

/Alexandra

---

- I will! Skrattade Justin. Grejen är den att mina drömmar brukar slå in. Att jag blev en sångare, att jag träffade dig... att jag ska få dig att betala tillbaka, det är nog ganska lätt. Så som du stönade igår är jag säker på att du inte kommer kunna hålla dig länge till. Erkänn??

- Justiiiiin! Skrek hon och reste sig upp. Skrattandes sprang hon in i badrummet och stängde dörren.

- Ha! Jag visste det! Jag hade rätt! Ropade jag från andra sidan dörren.

 

 

Chloé:

Jag tittade upp från skålen med flingor och såg Justin sitta och titta ut genom fönstret, inne i sin egen värld. Hans käkben framhävdes när solen sken på hans ansikte, och jag kom på mig själv med att le. Tänk att han var min, och bara min. Denna underbara killen som miljontals tjejer världen över hade gjort vad som helst för att träffa. Fast jag förstod dem, han var underbar.

Båda ryckte till när vi hörde början av ”look at me now” spelas. Det lät avlägset, och från långt borta, men Justin flög upp från stolen och in i vardagsrummet där jag såg honom fiska upp sin mobil mellan kuddarna i soffan. Aha, såklart att han hade sin favoritlåt som ringsignal.

Med en suck tryckte Justin på svara.

-       Hallå, sa han i telefonen. Han nickade, och ”mm:ade” ibland medan han lyssnade på vem det nu var i telefonen.

-       När ska jag vara klar? frågade han tillslut, och efter ett kort svar sa han

-       Okej, ses sen. och lade på. Än en gång suckade han, om möjligt ännu djupare denna gång, innan han vände sig om till mig.

-       Jag måste vara klar om en timme, jag har en skivsignering i ett köpcentra i Gaynesville, en timme bort, klockan fem. Plötsligt kom jag på att det var längesen Justin hade varit iväg och jobbat, flera veckor sedan faktiskt. Jag såg hur bedrövad han var, så jag log mot honom

-       Okej, ska vi gå upp så håller jag dig sällskap medan du gör dig iordning?

 

 

Justin:

Varför var jag tvungen att ha en skivsignering inbokad idag? Det som fram tills nu varit ett av de bästa dygnen i mitt liv (bortsett från mammas samtal) skulle plötsligt avbrytas av ett telefonsamtal från Scooter. Såklart var jag medveten om att det var längesedan jag var ute officiellt för att träffa mina fans, men jag hade planerat att ta med Chloé till ett mysigt café med hallonsmoothie och cupcakes. Med tunga steg gick jag upp till mitt rum, Chloé kom efter och medan jag borstade tänderna såg jag henne släta ut täcket och lägga sig på sängen. Jag spottade ut tandkrämen och började:

-       Förlåt Chloé, det känns så dumt att bara skicka hem dig nu, men det var så längesen… Hon avbröt mig med ett lite ansträngt leende

-       Jag vet, det var längesen du jobbade, och du måste trots allt fortsätta vara Justin Bieber, även fast jag inte haft något emot att ha kvar dig här hos mig. Hon reste sig upp och gick fram till mig, kramade om mig och kysste mig. Jag kysste henne tillbaks innan hon drog sig tillbaka och hoppade upp på bänken bredvid handfatet.

-       Okej, nu vill jag se hur Justin Bieber gör sig iordning! sa hon, med ett lite mer trovärdigt leende på läpparna. Jag skrattade och vände mig om för att sätta på duschen. Sedan tog jag av mig kalsongerna och gick in i det kokheta vattnet.

-       Jag antar att jag inte får vara med eftersom du skall vara klar om en halvtimme? sa Chloé lite flirtigt. Jag skrattade.

-       Ledsen att göra dig besviken tjejen.

 

 

Chloé:

Jag log, trots besvikelsen av att Justin var tvungen att åka. Såklart förstod jag honom, han var tvungen att fortsätta vara Justin Bieber, han var för stor för att bara lägga av.

Han kom ut ur duschen, torkade sig med en vit handduk som han sedan satte runt midjan, och tog fram en hårtork ur en låda under handfatet som han kopplade in i ett eluttag och satte på. Medan han blåste håret såg jag en bekant frisyr växa fram, den han hade på alla bilder och i alla intervjuer. Jag insåg att han var annorlunda när han var bara Justin, mot när han var Justin Bieber. Håret hade legat på ett annat sätt de senaste veckorna, och hans ansiktsuttryck var inte samma. Men samtidigt som jag insåg detta, så insåg jag också hur mycket mer jag tyckte om den Justin som jag lärt känna, min Justin.

-       Kom! sa han och tog mig i handen, drog med mig ut i korridoren och in i ett rum där jag aldrig varit innan. Jag tappade hakan när jag klev in i rummet.

-        Wow… jag snurrade runt och överallt fanns Justins kläder, en hel vägg med kepsar i alla färger du kan tänka dig, på en skohylla som löpte längs golvet runt hela rummet stod sneakers i ännu fler färger. Där hängde också hela hans klassiska outfit från My world tour och jag fick syn på den guldiga kavajen han bar på Billboard Music Awards. Jag höll på att svimma av den underbara doften av Justin, Justin, Justin. Rummet hade varit en dröm för vem som helst.

Jag hörde Justin skratta åt mig när jag gick runt med ett fascinerat uttryck i ansiktet. Tillslut satte jag mig på en vit pall. Justin gick vant fram och drog ut en låda. Han tog på sig en enkel svart t-shirt, svarta jeans, grabbade vant ett par röda sneakers och den klassiska röda kepsen, som jag kom på att han inte använt på jättelänge. Kepsen satte han bakofram och till sist gick han till bordet i mitten av rummet. Han drog ut den översta lådan och tog fram halsbandet med en Family guy-figur i strass. När han var klar vände han sig mot mig.

-       Klar! Vad är klockan? Plötsligt stod Justin Bieber framför mig. Det var som en annan person hade växt fram på knappt en timme, även fast jag såklart visste att det fortfarande var Justin. Men han var så annorlunda när han skulle visa sig officiellt.

-       Tjugo över tre, svarade jag, medan jag tittade fascinerat på den nya Justin.

-       Vad är det? skrattade han.

-       Vet du hur annorlunda du är när du är Justin mot när du är Justin Bieber? frågade jag.

-       Ne, vadå? han log stort mot mig, nyfiken på vad jag menade.

-       Din frisyr är annorlunda, du har andra kläder, en sån där keps har du inte använt på flera veckor, och ditt ansiktsuttryck är annorlunda. Jag försökte förklara vad jag menade. Justin såg ut att tänka.

-       Det kanske är sant. Jag känner mig annorlunda när jag är med dig mot när jag jobbar. Men jag tycker det är bra. Man skall nog skilja på sig som arbetsperson och privatperson.

-       Ja, det är jättebra, svarade jag. Utan att prata mer om det gick vi ner och ut där Scooters bil väntade.

-       Hej Chloé! Hur är det? ropade Scooter. Vill du ha skjuts hem?

-       Ja tack, gärna! ropade jag tillbaka och följde med Justin in i baksätet.

 

 

Justin:

Vi släppte av Chloé vid hennes hus, och jag satte mig i framsätet bredvid Scooter istället. Jag kände mig trött och lutade mig mot fönstret och blundade. Efter en liten stund hörde jag Scooter skratta till, jag öppnade ögonen och där satt han med ett brett leende och tittade på vägen.

-       Vad är det? Frågade jag irriterat.

-       Nejdå, ingenting, sa han, men jag såg hur han inte kunde hålla sig för skratt längre.

-       VAAD!? Utbrast jag, även fast jag knappt kunde hålla mig från att börja skratta jag heller.

-       Varför sitter du och flinar? Frågade han istället, fortfarande med ett stort leende på läpparna. Jag märkte hur jag blev röd i ansiktet. Åh, nej, vad pinsamt. Jag visste inte vad jag skulle svara, men kunde ändå inte sluta le.

-       Jag snackade med Pattie förut… Åh. Herre. Gud. Jag ville bara sjunka genom jorden, inte Scooter av alla. Han kommer aldrig sluta reta mig. Utan att ha en aning vad jag skulle ta mig till, instängd i en bil, så satt jag bara och tittade ner på mina händer. Det var en väldigt obekväm tystnad, som tillslut bröts av Scooter.

-       Eehm… Hur var det då? Frågade han innan han bröt ut i ett gapskratt. Tillslut kunde jag inte hålla mig längre, och vi både skrattade hejdlöst. Jag slog till Scooter på axeln, men han log bara och fortsatte koncentrera sig på vägen. Jag lutade mig tillbaka och slöt ögonen igen. Scooter fick tro vad han ville, det var i alla fall helt fantastiskt.

Efter en stund var vi framme vid köpcentrat i Gaynesville. Det kryllade av skrikande tjejer utanför entrén, och det såg ännu värre ut där inne. Vi åkte runt den stora byggnaden till en bakdörr där det stod fem ordningsvakter och min livvakt, Kenny.

-       Tja mannen! Sa jag och gick fram till Kenny som kramade om mig. Även Scooter kom dit och de hälsade på varandra.

-       Hur är läget? Frågade Kenny.

-       Justin mår riiiktigt bra i alla fall, svarade Scooter. Jag kollade ner i marken och log.

-       Jaså? Sa Kenny frågande.

-       Jepp, han och Chloé hade väldigt kul igårkväll, svarade Scooter. Varför var han tvungen att ta upp det igen? Kenny skrattade.

-       Hur var det då, Justin? Frågade han mig.

-       Ha.Ha. sa jag sarkastiskt och gick sedan in i köpcentrat utan att vänta på Scooter och Kenny.

 

 

---