Förra avsnittet:

-       Yeeeeeeees! Skrek jag och Justin. Vi får en brun plopp! Vi får en brun plopp! Sjöng vi och gjorde segerdans.

Två timmar senare hade vi spelat klart. Tyvärr så vann papporna med en plopp mer än mig och Justin. Men konstigt nog så gjorde det inget, trots min annars galna vinnarskalle. Innan vi lade oss gav Justin mig en snabb, men varm kram.

-       Bra spelat, sa han och log. Trodde inte att en så snygg tjej kunde vara smart! Sa han förvånat.

-       För att vara en dum och bortskämd artist så var du inte så dålig du heller! Sa jag kaxigt tillbaka.

Han flinade.

-       Dum och bortskämd? Var det de bästa du kunde komma på? Kom igen, jag vet att du kan bättre!

-       Ful och korkad?

-       Nepp, inte det minsta elakt.

-       Mesig bög?

-       Nu börjar du komma någonstans! Skrattade Justin.

-       För att vara en blåst, talanglös, idiot som trots att han är bög krossar miljontals tjejers hjärtan, så var du inte heller så dålig! Bättre?

-       Ohh det där var lågt!! Skrek Justin och började kittla mig.

-       Neej, Justin! Sluta! Skrek jag.

Han lyfte upp mig och bar mig upp för trappan till sovrummen.

-       SLÄPP MIG!

-       Som du vill, skrattade Justin och släppte ner mig på golvet. Jag föll ner på golvet med en hård duns.

-       Aaaj! Vad har du för problem?? Utbrast jag och tittade surt på honom. Sen utan att vände mig om gick jag raka vägen till mitt sovrum och stängde dörren efter mig.

Två sekunder senare knackade han på dörren.

-       Vad är det? Frågade jag irreterat och öppnade dörren.

Utanför stod Justin med en hundvalpsmin som jag inte kunde låt bli att le åt.

-       Får man ingen god natt puss?

-       Nej det kan du glömma!

-       Inte ens en liiiiiiten? Försökte han.

-       Nepp. Sa jag bestämt.

-       På kinden?

-       Nej!

-       På hakan?

-       Nope!

-       Nehep, sa han besviket. Varför då? Frågade han sen.

-       För det är bara snälla pojkar som får pussar, skrattade jag. Inte idioter som slänger ner tjejer på golvet!

-       Men du ville ju att jag skulle släppa dig, flinade han.

Jag skakade på huvududet och stängde dörren igen. Jag tryckte örat mot dörren och lyssnade efter hans fotsteg som hördes allt mindre och sen hur en dörr öppnades och stängdes.

Jag borstade tänderna i badrummet och sminkade av mig, sa god natt till dem andra och gick in till mitt sovrum och drog på mig en stor T-shirt att sova i. När jag precis hade släkt lampan hörde jag hur det prasslade till vid dörren. Vad var det? Jag state mig upp i sängen och tände lampan. På golvet framför dörren låg det en vikt liten papperslapp. Jag tassade bort över golvet och hämtade den. Jag kröp ner under täcket igen och vecklade nyfiket upp lappen. Där stod det skrivet med en vacker handstil.

Sorry, sweetie, I’m going to make it up for you tomorrow. Promise! Until then, good night and sweet dreams

Jag läste lappen en gång till och log för mig själv. Sen släckte jag lampan och lade huvudet på kudden. Långsamt kände jag hur mina ögonlock föll ihop.

Det var första natten jag drömde om Justin.

Chaz perspektiv:

-       Dude, varför sa du inte att din kusin är het??! Utbrast Ryan så fort vi alla var samlade i sovrummet.

-       Haha! Jag vet inte, för att jag inte kan stöta på min kusin?

-       Men jag kan!

-       Ledsen, men Justin var före dig.

Jag tittade bort på Justin som låg på ryggen i sängen och stirrade upp i taket. Han såg ut att ligga och tänka på något. Eller någon… Jag märkte på sättet han betedde sig kring Angie, och på sättet han tittade på henne att han verkade gilla henne.

-       Ey Justin, vakna upp ur drömmarnas värld!

Justin vaknade till och satte sig upp och flinade.

-       What’s up?

-       Vad är grejen med dig och Angie? Gillar du henne eller?

-       Ehm… jag vet inte... vi känner ju inte varandra än, sa han och det såg nästan ut som om han rodna. Justin brukar ALDRIG rodna. Han har alltid varit självsäker och frammåt.

-       Det verkar i alla fall som om du gillar henne.

-       Mm… sa Justin och började tänka igen. Problemet är bara att hon är så svår att tyda. I ena stunden ler hon mot mig, men i andra stunden är hon arg och kallar mig för idiot.

-       Ge henne bara lite tid, sa jag uppmuntrande. Men du skulle bara våga såra henne, för då får du med mig att göra! Varnade jag. Halvt på skämt, halvt på allvar. Visserligen var Justin en av mina bästa kompisar, men Angie var familj. Och familjen kommer alltid först.

Angies perspektiv:

Jag vaknade av min mobil surrade till. Jag tog upp telefonen och såg att jag hade fått ett sms från ett okänt nummer.

Rise and shine sweetheart! Come to the kitchen, I’ve made u breakfast:)

Jag hoppade upp ur sängen och tog på mig ett par mysbyxor och satte upp håret i en slarvig tofs. Så fort jag öppnade dörren kände jag doften av nygräddade amerikanska pankakor. Huset var tyst, så jag antog att dem flesta fortfarande sov. Klockan var ju trots allt bara halv nio. I köket stod Justin framför spisen med en stekpanna i handen.

-       God morgon, mumlade jag med nyvaken röst och gäspade.

-       God morgon shawty, jag har gjort frukost till dig! Sa han stolt.

-       Varför? Undrade jag och log.

-       Jag sa ju att jag skulle gottgöra dig efter det som hände igår. Sätt dig, uppmanade han och gjorde en gest mot barstolarna.

Jag gjorde som han sa och satte mig lydigt på stolen. Förväntansfullt tittade jag på medan Justin grejade i köket. Han hade på sig ett par gråa mjukisbyxor och en vit t-shirt. Håret var rufsigt och stod åt alla håll. Han var riktigt söt. Han ställde han ett fat med pankakor framför mig. Pankakorna var garnerade med jordgubbar och blåbär och över hade han strött på florsocker. I den översta pankakan hade han med hjälp av sirap målat ett hjärta och inuti hjärtat hade han skrivit ”SORRY”. Jag log stort och tittade upp på honom.

-       Har du gjort dem här?? Frågade jag förvånat. Till mig?

Han kliade sig i nacken och såg lite generad ut.

-       Ja…

-       Det var det gulligaste någon någonsin har gjort för mig, erkände jag.

-       Smaka på dem! Bad han otåligt.

Jag tog en stor bit och stoppade i munnen. Jag njöt av den fantastiska smaken av fluffiga pankakor, syrliga jordgubbar och söt sirap.

-       Det där var dem godaste pankakorna jag någonsin ätit!!

-       Menar du det? Hans osäkra leende försvann och han sken upp i ett stort leende.

-       Verkligen! Vad har du för hemlighet?

Han berättade hans tips hur man får den perfekta fluffiga konsestensen och jag lyssnade intresserat. Kakmonster som jag är älskar jag allt som är sött. Inklusive amerikanska pankakor!

En timma och en hög med pankakor senare hade resten av familjen vaknat.

-       Vad har ni gjort? Frågade Chaz leendes när han kom in till köket.

-       Ätit frukost, sa Justin helt oskyldigt och tittade på mig. Jag rodnade lite.

Han flinade men sa inget mer utan öppnade kylskåpet och tog fram ett paket mjölk. I ett annat skåp tog han fram en skål och ett paket med flingor. Sen satte han sig vid bordet och började gluffsa i sig sin frukost som om han inte hade ätit på en månad. Jag skakade på huvudet. Killar och deras bordskick, vad var det för fel på dem?

-       Jag går och duschar, sa jag till dem andra och reste mig upp. Precis när jag var på väg ut ur köket kände jag hur en hand tog tag i min arm och drog mig tillbaka.

-       Är jag förlåten nu? frågade Justin och log ett busigt leende.

-       Nästan, men inte riktigt än! Sa jag och blinkade. Sen vände jag mig om och gick till badrummet. Innanför dörren låste jag om mig, tog av mig kläderna och vred om det varma vattnet. Medan jag lät vattnet sköla mitt ansikte så tänkte jag på samma kille som hade tagit upp mina tankar de senaste dygnen. Justin. Innerst inne insåg jag att jag nog började gilla honom. Men jag var för feg för att erkänna det för mig själv. Tänk om han gjorde så här med alla tjejer? Flörtade, gjorde pankakor åt dem och tittade dem i ögonen på det där alldeles speciella sättet? Kanske tyckte han inte alls att jag var lika speciell som jag tyckte han var. För vad var jag egentligen? En vanlig tråkig tjej från en liten stad i Canada. Ingen underbar, ingen mästare i någon sport, ingen killmagnet och definitivt ingen världskänd popstjärna. Han är alldeles för bra för dig, Angie! Försökte jag intala mig själv. Det är lika bra att ge upp. Men ändå så kunde jag inte släppa tanken av honom. Det hade nu blivit en omöjlighet. När jag var med honom ände jag mig varm och hel. Utan honom kände jag mig bara kall och ensam. Hur kunde man ändra inställningen mot någon på bara ett drygt dygn? Tänk vad som kunde hända på en hel vecka??