Avsnitt 1- Dear diary



Angies perspektiv:


21/12 2012 19.10

Justin, justin, justin! Den där killen asså. Jag förstår inte vad som är så speciellt med honom?? Alla är helt hjärntvättade av hans ”Baby, baby” och ”Never say never”. Killen kan inte sjunga, hans texter är kassa och han ser ut som en liten barnunge. I alla fall sist jag såg honom, vilket var för typ tre är sedan…. Men ändå! Justin kommer från samma stad som jag, Stratford, och jag hade inte sett till den killen sedan han flyttade till Atlanta för att bli artist. Pfft. Kunde man ens kalla honom det? Hur som helst så har han ju blivit rätt så känd, varför fattar jag fortfarande inte, och alla mina tjejkompisar är helt förtjusta i honom. Om jag hör någon nämna ordet Justin, Bieberfever eller Belieber igen så svär jag, jag kommer slå till den personen...


-Angie kom ner! Middagen är klar!

-Kommer mamma!!

 

Nu måste jag äta, skriver mer ikväll

Love, A

 

Jag slog ihop min dagbok och hoppade upp ur sängen. Försiktigt lade jag ner dagboken i min skrivbordslåda och såg till att låsa lådan innan jag gick ner till köket. I min dagbok berättade jag om allt som hände i mitt liv, minst lilla detalj. Det var det ända sättet jag kunde hantera mina tankar. Jag var inte mycket av en tjej som gillade att prata om sina känslor, jag höll dem helst för mig själv. Jag sprang ner till nedervåningen och såg min mamma, pappa och storebror sitta ner vid köksbordet. Jag kände den ljuvliga doften av spagetti och köttfärssås, en självklar favorit utan tvekan.

-       Åh du är bäst mamma, utbrast jag och pussade henne på kinden.

I skolan var jag tuff, inte rädd att säga vad jag tyckte om andra och den som folk oftast inte vågade säga emot. Bland mina närmsta kompisar var jag den utåtriktade och postiva tjejen, som var mycket säker i sig själv. Hemma med familjen var jag lilla Angie, gumman, lillasystern… Hemma var mitt tuffa yttre som bortblåst, då var jag mammas lilla flicka och en ängel till lillasyster. Det är väl därifrån mitt namn, Angel, kommer ifrån. Familjen var det bästa jag hade, och jag var väldigt tacksam över att vi hade det så bra ställt, både ekonomiskt och relationsmässigt. Jag hade altför många vänner vars föräldrar var skilda eller som bråkar jämt och ständigt. Så var inte mina föräldrar, de älskade varandra, kanske nästan lite för mycket ibland. Haha!

 

Under middagen berättade vi om vad vi hade gjort under dagen och diskuterade om hur vi skulle göra på julafton. Mamma sa att hon hade pratat med hennes syster och att dem hade tänkt att åka till deras stuga som ligger tre timmar med bil härifrån för att åka skidor. Hon hade föreslagit att vi också kunde följa med så att vi kunde fira jul tillsammans. Både mamma, pappa och min storebror John tyckte att det var ett jättebra förslag, speciellt eftersom mammas syster hade barn som var jämngamla med mig och John.  Jag var lite tveksam, men eftersom alla andra ville åka hade jag inte så mycket att säga till om. Efter middagen sprang jag upp till mitt rum igen och tog fram dagboken och lade mig på sängen.

 

21/12 2011 20.35

En lugn vit jul tillsammans med familj och vänner var allt jag önskade mig detta året. Och en pojkvän såklart. Men nu skulle vi alltså fira jul med kusinerna. Jag har inte träffat dem sedan vi var små, och då kom jag och Chaz inte särskilt bra överens. Chaz gillade inte att jag ville leka med hans bilar och det ledde ofta till bråk och tårar. Han hade en storebror, Marcus som nu var 18 precis som John, och Chaz var 16 år, precis som jag. De bor också i Stratford, men jag och Chaz går på olika skolor. Chaz var något utav en kändis i vår lilla stad, eftersom alla visste vem hans bästa kompis var. Kan ni gissa vem? Ingen mindre än Justin Bieber. Och då kan ni kanske även gissa vad jag tycker om Chaz? Så en lugn jul kanske jag inte skulle få i år. Och ingen pojkvän heller för den delen. Min dröm var att hitta den där drömprinsen vid 12-slaget på nyår, och att vi skulle kyssas under himlen som var upplyst av fyrverkerier i alla möjliga färger. Men som sagt, det var en dröm… En dröm som knappast skulle bli verklighet, i alla fall i år. Jag hade sett fram emot en rolig fest med mina kompisar på nyår, men eftersom vi skulle stanna i stugan i en vecka så skulle vi även fira nyår tillsammans med kusinerna.

 

Vid det här laget upptäckt att det var något utav en omöjlighet att hitta en pojkvän. Det fanns inga normala killar här i Stratford. Antingen nördar som helst av allt stannar hemma och spelar tv-spel på fredagskvällarna, eller så är det idioter som tycker att dem är snyggast och bäst på allt och som super sig fulla varje helg med sina coola kompisar. Dessutom är alla dessa killarna upptagna av inprincip alla tjejerna i cheerleading-laget.

Och så finns det ju förstås den typen som tycker att dem var för bra för Stratford och som flyttar till Atlanta i hopp om att bli kända… Japp, ni vet alla vem jag pratar om. Justin 'idioten' Bieber. Den där killen tog upp det mesta av mina tankar, trots att jag hatade honom så mycket som jag gjorde. Hur gick det ihop? Men att jag tänkte mycket på Justin var inget jag berättade för någon, den enda som visste det var min dagbok. Om någon skulle få tag på den var jag körd. Det var därför jag ständigt gick runt med nyckeln till skrivbordslådan runt min hals. En gång tappade jag bort nyckeln och det slutade med att vi fick bryta upp skrivbordlådan och köpa ett nytt skrivbord. För att inte kunna tappa bort nyckeln igen trädde jag på den på en silverkedja från ett gammalt halsband, och sen dess har jag alltid burit nyckeln runt halsen. Intressant historia va? Jag vet! Nu måste jag lägga mig, klockan är redan elva och jag ska gå upp klockan sju imorgon bitti. Sista dagen innan jullovet. Guuuud vad skönt!

Aja God natt kära dagbok, ses imorgon

Love, A


Jag väcktes av det irreterande mobilalarmet. Nära på att stängde av den och somna om påminde jag mig själv om att det var sista gången på 3 veckor som jag behövde gå upp såhär tidigt. Jag hoppade upp ur sängen iklädd endast en t-shirt och ett par trosor och rös till av kylan. Med kalla fötter tassade jag ut ur mitt sovrum och bort till badrummet. Dörren var låst.

-       John!! Skrek jag irreterat och bankade på dörren. Öppna nuuuu!

-       Ta det lugnt sis! Jag ska bara fixa till håret.

-       Men det är svinkallt och jag måste duscha innan jag kommer försent. Gnällde jag.

Jag hörde honom vrida på låset, men innan jag hann dra upp dörren låste han igen. Jag hörde hur han skrockade där inne.

-       Vänta jag glömde borsta tänderna!

-       John det är inte kul!! Tjöt jag.

Han suckade och öppnade dörren. Jag tryckte mig förbi honom och smällde igen dörren rakt framför hans näsa. Jag vred på kranen och lät det varma vattnet sakta men sakta tina upp min frusna kropp. Ahh, inget gick upp mot en varm dusch en kall vintermorgon. Efter 10 minuter sköljde jag ut det sista av balsamet och hoppade ur duschen invirad i en vit tjock handduk. Jag började borsta igenom mitt mörka hår och sedan föna det torrt. Efter några noggranna drag med mascaran och lite rouge på kinderna så var jag klar i badrummet. I mitt rum tog jag på mig kläderna som jag hade valt dagen innan. En enkel grå klänning, lite finare än vadjag brukar ha i skolan, men tillräckligt enkel för att smälta in bland alla andra. Jag var inte direkt tjejen som njöt av att stå i centrum om man säger så. Jag sprang ner och hann bara ta ett bett på mackan som mamma så vänligt hade gjort till mig innan hon stuckit till jobbet, pussade pappa på kinden där han satt oss läste i tidningen och tog på mig skorna. Jag slängde ner mobil och nycklar i väskan och smällde igen dörren. Andfådd han jag precis fram till bussen innan den åkte. Jag satte mig på min vanliga plats bredvid Amy, min bästa kompis sedan sjätte klass. Med sina blonda lockar och snygga kropp var hon enligt mig den vackraste tjejen i skolan. Amy nekade och sa att hon avundade mig med mitt bruna lockiga hår, min smala kropp och min, enligt henne, grymma smak gällande kläder och accessoarer. Folk påstod att vi var varandras motsatser, i alla fall till utseendet. Amy var blond och lång med blåa ögon, jag var brunett och ganska kort med bruna ögon. Till sättet var vi som tvillingar. Samma smak, tänkte på samma sätt, samma personlighet. Glada, positiva och utåtrikitade. Enda skillnaden var väl att Amy gillade Justin Bieber, medan jag hatade honom. På vägen till skolan pratade vi ivrigt om vad vi hade för planer på lovet. Jag berättade om att vi skulle åka skidor med mina kusiner och Amy luckosten skulle åka till Bahamas med hennes föräldrar.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0