När vi var framme hoppade jag ur bilen och såg att Justin redan var här. Jag gick fram till honom och strax efter mig kom mamma och pappa. Han kramade mig lätt och viskade i mitt höra:

-      Hej snygging! Sen vände han sig mot

mina föräldrar.

-       Mamma och pappa, började jag, det här är Justin.

Justin tog av sig sina solglasögon och log mot dem.

 

Chloé:

-       Men, du är ju..? Hur? Varför….? Du är ju Justin Bieber! Fick mamma ur sig till slut, och såg helt chockad ut. Pappa bara stod där och det såg som hans ögon skulle poppa ut ur huvudet.

-       Haha ja det är jag, skrattade Justin.

-       Men varför berättade du inte vem det var? Frågade pappa och vände sig mot mig.

-       Jag sa ju att han hette Justin, sa jag och ryckte på axlarna. Trodde inte att efternamnet var så viktigt, sa jag sen och skrattade.

Mamma, pappa och Justin skrattade och Justin räckte fram handen och skakade händerna med båda två.

-       Trevligt att träffa er, herr och fru…? Justin såg lite fundersam och försökte komma ihåg vad jag hette i efternamn. Men jag tror inte att jag hade berättat det.

-       Johnson, sa pappa och log. Men snälla, kalla mig Jacob.

-       Så vad säger ni? Ska vi lära oss surfa nu eller? Sa jag ivrigt.

 

De andra höll med och vi gick ner till vattnet. Där träffade vi instruktören som skulle lära oss. Han hade på sig en våtdräkt och bredvid honom låg 4 surfingbrädor. Han började med att visa hur man paddlade och ställde sig upp på brädan. Vi låg ner på stranden och när han ropade hoppade alla upp på brädan och ställde sig med benen brett isär. Det var svårt i början men efter ett tag började vi få kläm på hur man gjorde. Nu var det bara att göra samma sak när man var i vattnet också. Vi höll på i flera timmar. Först började vi med att paddla med armarna och låg på brädan. Sen var det dags att prova att stå upp. Justin klarade det nästan på första försöket, så typisk honom.

-    Hur går det shawty? Frågade han och skrattade åt mig varje gång jag ramlade.

Jag blev lite irriterad. Hur svårt kunde det vara egentligen? Om Justin klarade det borde jag också göra det. Allt jag behövde göra var att ställa mig på brädan när vågen kom. Jag låg och väntade och såg en stor våg komma emot mig. Nu gäller det! Tänkte jag. Jag gjorde som instruktören hade lärt mig och någon sekund senare var jag uppe på brädan. Det var en sådan häftig känsla!

 

Jag surfade på vågen och hörde hur dem andra hejade på mig.

-   Wohoo! Snyggt Chloé! ropade Justin och såg glad ut.

Efter ett tag ramlade jag men det gjorde inget. Jag hade klarat det! Justin simmade bort till mig och pussade mig på munnen. Jag pussade honom snabbt tillbaka men drog mig undan.

-    Justin! Tänk om mamma och pappa ser oss...

-    Och? Jag bryr mig inte om dem ser oss. Jag bryr mig faktiskt inte om någon ser oss, allt jag vill är att vara med dig... sa han och log.

-   Naaw vad söt du är! sa jag. Men när han försökte pussa mig drog jag mig bort igen.

-    Men du kanske inte vill bli sedd med mig? Sa han och såg ledsen ut.

-    Nej, det är inte det! Försäkrade jag. Jag vill bara inte gå för fort fram...

-    Okej som du vill shawty! Sa han och såg gladare ut. Jag såg hur det glimtade till i hans ögon. Men du verkade inte som om du ville ta det så lugnt när vi var på stranden i förrgår, sa han och blinkade.

-   Jag bara skrattade och slog till honom lite lätt på skoj.

-   Aaaaj! skrek Justin och låtsades få ont.

-   Oj förlåt! Slog jag dig? frågade jag ironiskt.

-    Jaa! Nu måste du pussa mig så att det går över, sa han och gav mig en hundvalpsblick.

-   Nehe du! Skrattade jag och skakade på huvudet.

Han gick närmare mig och viskade i mitt öra:

-   Då vet jag någon som är skyldig mig mååååånga kyssar när vi är ensamma. Sen vände han sig om och gick tillbaka till dem andra.

Jag visste inte vad jag skulle säga och tittade bara efter honom. Han vände sig om mot mig igen och blinkade. Jag skrattade och gav honom en ”det kan du glömma”-blick. Jag lade mig på brädan igen och väntade på att en våg skulle komma och lyfta upp mig. När det var dags hoppade jag upp på brädan och klarade det även denna gången. Överlycklig vinkade jag till dem andra. Plötsligt vickade brädan till och jag kände hur jag började tappa balansen. Rätt som det var ramlade jag i vattnet och slog brädan i huvudet. Sen blev allting plötsligt svart...

 

---